Mange Schmidt s "Jag vill vara ledig ledig ledig, å inte göra nånting nånting alls..." älskar jag.
Helt underbart att bara vara ledig och almanackan är tom.
Njaaa kanske ändå inte, det här framkallar ju bara omedelbart en ny ångest i tankeverksamheten.
Det är för farao inte alls kul, det innebär ju att jag JAG själv måste lägga upp planer på ett helt annat sätt.
Om du vet att din ledighet är tidsbestämd är det en helt annan sak.
Då kan man skamlöst ligga på rygg och njuta eftersom man vet när det tar slut, men när tiden då detta skall ske är oviss då fylls åtminstone jag av en stor irritation och rastlöshet över att ingenting händer.
Jag kan bli helt handlingsförlamad stundvis och vansinnigt frustrerad på mig själv.
Det är just de stunderna jag gärna vill byta ut mig själv mot någon helt annan, någon annan som får bära skulden, någon annan som ruttnar ihop över situationen, så att jag skulle kunna stå visslande bredvid och betrakta eländet från ett sidoperspektiv.
Hittills har jag upplevt många liknande perioder och dagar och de har varit mycket snabbt övergående. Just som jag verkligen snöar in på katastrofen försvinner den och då glömmer jag direkt bort att molnen ens funnits där. Då förbyts den sk ledigheten i omedelbar stress över att det nu är slut.
Paradoxal känsla. Man vill ha det man inte får, och får man det, så kanske det smakar surt.
Näe så eländigt är det nu verkligen inte, jag vet exakt vad jag vill, men ännu inte hur.
Jag har ju nått den åldern (hörgg) då man nogsamt vet vad man INTE vill, men att använda det som en ledstjärna till allt man vill, är ju minst sagt löjligt.
Egentligen har man ingen aning om vare sig vad man vill eller inte vill och dessutom är åtminstone jag mycket snar att ändra mig, ångra mig, byta blixtsnabbt.
Surströmming skulle va gott .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar