Paket!

När jag var liten, yngre menar jag, blev jag absolut galen på min egen mamma som inte gav sig tid till att slå in juklappar o andra paket vackert. Hon rafsade ihop ett papper och tejpade lite här och där för det mesta blev det inslaget i en platspåse, innehållet var destu mer kärt dock. Hon älskade däremot att få vackert inslagna paket och öppnade dem nästan inte bara för att de var så vackra. Att man alltid sparade vackra omslagspapper var en vardag, det gör jag förrästen fortfarande. Jag samlar som filifjonkan alla vackra papper på samtliga kalas och viker ihop dem och smyger dem ner i min väska. Jag tyckte alltså att min mor var slarvig på den punkten, och som yngre slog jag gärna in paket i timtal, vackert och snyggt. Så kom den tiden då jag utan att jag märkte det sakta men säkert blev ännu värre än min egen mor. Jag kunde utan skrupler ta vilken ica plastpåse som helst tejpa en blomma på och tycka det var ok, många gånger gav jag paketet som det var, och ungarna vande sig vid att tom prislappen satt kvar! Min egen dotter grälade och tog över inslagningen...jag lät henne tacksamt göra det. Nu har jag i år samlat, min vana trogen lite vackra papper och döm om min egen förvåning när jag nu sitter och slår in paketen...men Ha jag kom just på varför, det är ännu många veckor fram till jul så jag hinner nog ramla in i min plastpåsinslagning ännu. skam den som ger sig. Jag hoppas nu på att överträffa mej själv.