"man får det man förtjänar"

Man får det man förtjänar har varit mitt motto ganska länge. Gott folk nej det gäller INTE sjukdomar i allmänhet, men somliga tillstånd som förvandlas till sjukliga tror jag alldeles säkert man kan påverka själv i viss mån. Man MÅSTE se till att må bra, då kan man i stort sett övervintra de flesta ohälsor. Jag är radikal på den punkten och fånigt övertygad, jag kan tom ibland tro att mina slängar av olika celler som tuggat på mej, har utvecklats av att jag ordnat uppförbackar för mej själv. Må bra är ju ett begrepp som kan hanteras på olika sätt, många gånger kan det ju missbrukas och vem lurar man bäst om inte sig själv...Jag har alltid fått de jag förtjänat tror jag, nå kanske det någongång funnits lite guppar på den fronten också, men i slutändan har summan av katastroferna och välmåendet alltid blivit konstant på något märkligt vis.
Då helvetet brutit loss har det oftast genererat i något mycket bra.
Vi har ju den sagolika egenskapen som människor, att vi alltid har ett val, om än så litet, men vi HAR ett val. Det handlar inte om TUR, vi styr faktiskt skeenden själva, medvetet eller omedvetet!
Härom aftonen då jag frammanade alla gudars förbannelser, och svor alla osande svordomar, försvann det som i ett trollslag och all iska förtrollades till ett av de senaste årens verkliga Hits! Sen kom det mera, en motorsåg och en till, och plötsligt hade mitt utrymme utökats, och idag har jag ett nytt rum. Ett ljust vackert rum för morgonsolen utanför mitt kök. Dessutom har jag ved för ett nytt vinterkrig.
Jo jag tror man får det man förtjänar, jag fnissar och undrar då följdaktligen om näten vi lade i går skall ge oss gösarna vi längtar efter. Isarna gick igår!

Woupps

Någon kommenterade min blogg och tyckte den var så opersonlig, utelämnade ingenting av det som egentligen skedde just nu. Jag menar att mina rader skall vara en spegling av en sinnestämmning och de orden jag skriver ner är mycket ärliga. Även om hela helvetet skulle ligga strax bakom mej, eller jordens vidrigheter skulle flåsa mej i nacken eller alla snubbeltrådar skulle vara utsatta just en meter framför mej så väljer jag att inte notera det i skrift. Haha Nu skall jag iallafall kommentera några av mina sambos... De ger mej överraskningar kan jag notera stillsamt. De ser till att jag vet vad upps och downs är. Men det är förfluten tid vi talar om, utom just den sista. Jag är ingen materialist, tvärtom, men en del saker är mej kära och har en betydelse just för mej. Som en gammal rot min far älskade tx, obetydlig för andra men helig för mej.
Då min mor lämnade jordelivet tog jag med mej några fina böcker lite gamla kläder, jag har haft dem nära och vid mitt avträde från Sveriges mellersta delar hade jag nogsamt packat in diverse personliga saker i lådor bla mycket vackra underkläder.
Senare fick jag fick lådorna levererade och en afton skulle jag äntligen högtidligen packa upp dem och lägga var sak på sin egen plats i mitt liv igen.
Alla gudar tilldelades var sin förbannelse och jag lovar att till och med alfåglarna tog till flykten då mitt ursinne tog sig oanade gränser, då jag upptäckte att lådorna var tömda och fyllda med sopor. Mörka makter och svarta filurer må finnas men tyvärr biter deras sinne inte på mej, men blir jag tillräklig arg då ryker det ur öronen, på mej en bra stund.
Min senaste sambo har jag inte valt, jag har berättat om honom och hans kusiner tidigare, han e tystare än de andra och mindre...men kanske han har större hjärna *L*
Påsklakritsen som var vackert upplagt i en skål på bordet,tyckte han nog var onödig. Under nattens få timmar han han fått för sig att jävlas lite.
Skålen var tom då morgosolen kikade fram och jag var lite konfunderad, var fanns all lakrits? Någon timme senare skulle jag gå ut, stack ner min fot i min stövel och tårna blev förvånade, stoppet i stöveln berodde på ett halvt kilo lakrits som som "han" placerat där.
Det lilla livet är ju nästan lika stor som EN lakrits bit. Men storleken har ju aldrig haft någon betydelse, för filureier.
Nu skall jag ut o snusa på våren igen och dra risor, undertiden undrar jag vems bak mina trosor pryder i vårt västra grannland.

Magi

Den här lilla kannan stod på en hylla i mitt hus, nej jag vet inte varifrån den kommer, inte till vad den är menad för. Jag skulle just rafsa ner allt för att kasta, vilket jag koncekvent nu gör med saker som inte har en funktion, men jag hejdade mej. Den såg ju ut som om man borde polera den lite och den verkade lite magisk, Alladin lampa, men det e ju en kanna!
Nå jag blängde på den ett tag och forsatte mitt målande, tom trappan ut blev prydd av mystiska vita fotsteg, mina egna...Ingen hade satt upp en lapp, "nymålat gå inte här"!
När ordningen sedan skulle återställas stod den här fåniga kannan kvar och jag provade. Tog en gammal handduk och gned lite fint, sen hoade jag i kapp med månen och uttalade en önskan, nä jag tog tre på samma gång, någon av dem borde ju slå in tänkte jag.
Ja och gott folk, två av dem slog in, nu väntar jag på den tredje, för jag tror den också kommer att bli sann, måste bara ha det där jäkla tålamodet som jag har så lite av.
Idag är förrästen en förunderligt vit solig dag, snön på isen reflekterar solen på ett magiskt sätt, inte ens mitt på sommaren är det så ljust som idag, vackert!

Nummer 6

Nu åkte den iväg Livbåt nummer 6. Den var lite trött, kantstött, dammig, och framför allt rostig eftersom den inte använts på över 20 år. Haha det är nog det enda flytetyget man skall vara glad över att den inte varit i bruk. En gång i månaden har den tydligen sjösatts och testats men inte annat. En livbåt efter en annan tas nu av båten med lyftkran och förs till en Estnisk restaurering, och ansiktsupplyftning. Tänk, de som inte används blir uppsminkade oljade....o jag då som e så jäkla använd och begagnad har ännu inte hamnat på en större renovering, äsch jag har ju inte kollat på estniska sidan förrästen, kanske man tar emot begagnade fruntimmer...Just de ja mot betalning , det har jag ju hört.
Nåja när livbåt nummer 6 åkte, kom nummer 1 tillbaka.
Då jag stod och betraktade nummer ettan bestämde jag mej för att det blir den, jag hurtigt kommer att galoppera till om någon "kod Alfa" hörs i högtalaren. Någon livbåtsövning har jag dock ännu inte sällat mej till så länge jag inte tillhör den ordinarie besättningen, men jag skulle nog kunna vara bra i gruppen "mistlur" om det fanns någon.
Nu rullar varmare luft in över Finska viken, vilket resulterar i ett ständigt Bröölande på havet. Jag hoppas de har radaren och Gps-en igång, eller borde jag gå upp o erbjuda dem min eminenta navigationskunskap. Äsch jag lägger mej i kojen en stund och tar Amelia istället. Jag sålde slut hela båtens lager av portvinet så måste vänta på bunkringen i Tallin. Lyxigt att vara "ledig" på jobbet. Börjar längta efter fast mark under föttrena!

Märkligaste...

...är nog känslan av normalisering. Hur konstigt det än låter tar det inte speciellt lång tid att hubba om i huvudet. Det är som om någon plockar bort något men lär en att använda en annan del blixtsnabbt. Nå så jäkla fort går ju inte allting in i huvudet i dag men jag anser att sker det överhuvudtaget...är det redan en seger. Att stå och njuta över en nyfångad gädda hör till de sakerna jag alltid kunnat, men just den här var extra läcker, den har ju simmat i mina hemma vikar. Att jag sen förstörde delikatessen, rommen är en annan historia. Receptet jag hittade på nätet var en riktig flopp, den hade ingenting med mina fina notholmnsgäddor att göra. Min rom såg ut som om den varit blötlagd i cyanid 2 år.
Tar tacksamt emot tips om det.
I skrivande stund pärklar jag över att en hel ocean finns mellan mej och några av barnen, avståndet är så kort men känns ibland som ljusår. Det är lite synd om det enda barnet som befinner sig i närheten, han har visst tröttnat på mammas pussar...
Han försökte förrästen lära sin mamma hur man hänger tvätt härom veckan. Han tyckte inte att mammans läckra små trosor skulle hänga på hans stolarpå tork ....i synnerhet eftersom han fick någon form av kamrat på besök....Voi voi det är inte lätt att få så duktiga barn, mamman fick lite skyndsamt lära sig ..igen.
Nu skall jag va sjöman ett tag igen.

Min säng

Tänk vad vi tillbringar mycket av vår tid på rygg sovande. Det lär ju faktiskt enligt statistiken vara den största delen av vårt liv vi tillbringar i sängen. Jag undar ju över den saken men trots det håller jag med om att jag nog befinner mej sovande en stor del av mitt vakna liv.
Jag har nog hört att man kan göra en massa annat i sängen men det har jag glömt vad det var...
Att ha en bra plats för sin vila lär vara viktigt, säger de som vet. Nu har jag i min pågående sanering av huvudkontoret också bestämt mej för att bereda en egen plats som bara är min, då jag lägger mej för vila.
Ja gott folk platsen för min aska är redan klar, den plats jag berättar om nu, skall dock enbart vara så länge jag lever.
Vilken tillfredställelse att kunna göra den som man vill, äntligen! Efter alla dessa 52 jäkla åren har jag kunnat skapa den plats jag vill ha. Risken är haha stor att jag ju aldrig mer stiger upp utan blir som den bordellmadam Fifi i Venedig som helt enkelt stannade i sin säng hela dagarna, tog emot sina vänner i sin säng.
Mina sängar har hittils varit förvaringsplatser, o ibland missbrukade sådana. Nu har också mina egna dynvar " mamma är bäst" fått sin plats.
Nå nu har jag gjort en säng där jag ser solen stiga upp och jag ser den gå ner. Jag kan se de vidunder till farkoster som väljer den inre farleden, jag kan se stormarna och fåglarna , jag kan se allt, jaja bästa läsare de som vill kan ju också se mej , hela delikata mej i min lekamen om de vill, men det ger jag högaktningsfullt fan i.
Titta den som så vill har varit och förblir mitt motto.

När propparna går.

Plötsligt blir det tyst, så där overkligt stilla. Det tar en stund innan man egentligen förstår vad som hände, ibland går det så länge att man tom hinner gå o sätta på nåt, då först märker man att nåt e galet. Efter att man studerat konstruktionen av det som inte fungerar en stund inser man kanske i bästa fall att det är någon propp som gått. När man väl kommit på det då gäller dett att hitta skåpet. Trots att det nog suttit på samma stället de senaste 40 åren är det varje gång som en överraskning att öppna det hemliga skåpet. Nu börjar det verkligt intressanta, där inne ser det ut som en karneval i rio tycker jag. Just i det här tillfället önskar jag att det låg en ganska snygg lite trevlig elektriker i min soffa som hurtigt skuttade till min hjälp. Hah det händer ju inte, alltså e det bara att med risk för sitt liv börja experimentera. Följdaktligen är just den proppen av just den styrkan jag behöver helt osynlig i mitt elskåp, den finns nog kanske i affären 20 km bort som dessutom har stängt sedan i höstas. Söta snälla Fortum, kom en sväng hit till min stuga och byt ut mitt skåpelände bums. Jag vill ha den lådan där man bara drar upp en vipp, den som just då är i nerläget.
( Tack till en son som gjorde jobbet sist *L*)
Nå undertiden beundrar jag en vacker träbit som INTE blev till värme. Undrar om det är en han...