Woupps

Någon kommenterade min blogg och tyckte den var så opersonlig, utelämnade ingenting av det som egentligen skedde just nu. Jag menar att mina rader skall vara en spegling av en sinnestämmning och de orden jag skriver ner är mycket ärliga. Även om hela helvetet skulle ligga strax bakom mej, eller jordens vidrigheter skulle flåsa mej i nacken eller alla snubbeltrådar skulle vara utsatta just en meter framför mej så väljer jag att inte notera det i skrift. Haha Nu skall jag iallafall kommentera några av mina sambos... De ger mej överraskningar kan jag notera stillsamt. De ser till att jag vet vad upps och downs är. Men det är förfluten tid vi talar om, utom just den sista. Jag är ingen materialist, tvärtom, men en del saker är mej kära och har en betydelse just för mej. Som en gammal rot min far älskade tx, obetydlig för andra men helig för mej.
Då min mor lämnade jordelivet tog jag med mej några fina böcker lite gamla kläder, jag har haft dem nära och vid mitt avträde från Sveriges mellersta delar hade jag nogsamt packat in diverse personliga saker i lådor bla mycket vackra underkläder.
Senare fick jag fick lådorna levererade och en afton skulle jag äntligen högtidligen packa upp dem och lägga var sak på sin egen plats i mitt liv igen.
Alla gudar tilldelades var sin förbannelse och jag lovar att till och med alfåglarna tog till flykten då mitt ursinne tog sig oanade gränser, då jag upptäckte att lådorna var tömda och fyllda med sopor. Mörka makter och svarta filurer må finnas men tyvärr biter deras sinne inte på mej, men blir jag tillräklig arg då ryker det ur öronen, på mej en bra stund.
Min senaste sambo har jag inte valt, jag har berättat om honom och hans kusiner tidigare, han e tystare än de andra och mindre...men kanske han har större hjärna *L*
Påsklakritsen som var vackert upplagt i en skål på bordet,tyckte han nog var onödig. Under nattens få timmar han han fått för sig att jävlas lite.
Skålen var tom då morgosolen kikade fram och jag var lite konfunderad, var fanns all lakrits? Någon timme senare skulle jag gå ut, stack ner min fot i min stövel och tårna blev förvånade, stoppet i stöveln berodde på ett halvt kilo lakrits som som "han" placerat där.
Det lilla livet är ju nästan lika stor som EN lakrits bit. Men storleken har ju aldrig haft någon betydelse, för filureier.
Nu skall jag ut o snusa på våren igen och dra risor, undertiden undrar jag vems bak mina trosor pryder i vårt västra grannland.