"Detta blir min död"

Nej, nej lugn det är bara fortfarande Peter Le Mark som förföljer mej i sina texter. Alltså inget allvarligare än så, å andra sidan är det alvarliga texter det handlar om. Om ni nu inte förstod det så rekommenderar jag dem allihopa och särskilt Albumet "Det som håller oss vid liv."
Nja nu skall vi inte hålla på så här och dravla elände men måste ändå få klippa in ett citat ur en artikel idag
"-Att man ifrågasätter offret istället för förövaren är vanligt enligt sociologen Carin Holmberg, författare till boken ”Varför går hon?”, med intervjuer av misshandlade kvinnor"
I Aftonbladet tar hon upp ett mycket viktigt ämne tycker jag.
"-...alt detta gjorde han och ändå gick jag inte" är ju berömda ord av Märta Tikkanen i Århundrades kärleksaga. Jag tror nästan det var Märta som på sin tid öppnade ögonen för fenomenet, de där kvinnorna som stannar!
Nå nu så rafsar vi ihop oss och kliver vidare på den skrangliga bryggan.
Som avslutning "-Vi överlevde vintern"

Väntan

Där står han så stolt, så fast och vacker. Han är ståtlig och står rak och sin väntan på att vattnet skall låta honom flyta fritt igen.
Herr Bojen och jag hade ett kort samtal i dag i solskenet, han beklagade sig över att lite snö ännu satt fast på hans östra sida, jag svarade med att även jag hade en del skit som satt fast både här å där han var förstående och menade att det lossnar snart.
Herr Boj kunde dessutom upplysa mej om att det brukar vara så här innan det som e roligt börjar.
Jag lämnade honom och rejsade runt med Bullbilen och det var en mycket fin dag någon bjöd på. Det verkar som om någon ser till att det blir lättare att andas mellan verserna, suck e det bara för att förbereda en på nästa omgång?
Jag längtar efter fritt vatten nu, vågor, vågskvalp och till och med svall.
Idag värmde solen mej!

Ja Peter jag gifter mej gärna med dej

Peter Le Mark jag vet att du skrivit just till mej. Kommer du förbi så säger jag ja absolut JA direkt. Jag vet ju vad du skriver om.
" Jag sörjer inget jag saknar, jag e bara glad åt att jag lever. Det e så gott att må gott igen, det känns som så länge sen. Den ändlösa ängslan går nån annastans...
Jag e bara lycklig att jag lever o att jag finns kvar!"
Ja nog vet också jag att Peter inte snubblar förbi min udde, men det berör mej inte så mycket, det viktigaste e att han skrivit ner o gjort musik av mina ord..." jag tänker sällan på dej ifall du undrar, bara när jag blundar " Fina ord av en fin musiker.

Kan du se spöket mitt i min bild...han finns där... men ja det e just det, vill man se honom*L*
Nu e det blått ute.....

Om bloggar o lurviga kontakter

Jag följer några bloggar då och då, somliga får mej att skratta några att sucka, men de flesta tycker jag ger mej något. Oftast speglar bloggarens ord, tankar som på olika sätt förmedlar nya funderingar. Jag älskar ju Magnus Uggla, hans korts rappa meddelanden vittnar om en stor portion självironi och humor. Några bloggar förmedlar kopierade artiklar eller kopierat material som i sin tur kan förmedla just den skribentens tankar, andras rader får mej att känna igen mej själv.
En blogg är ju en rätt ny företeelse och här i fosterlandet har man bara börjat, en del vet inte ens vad ordet blogg betyder...
När jag söker efter info har det hänt att jag snubblat på information jag inte ville ha, som häromdagen. Jag hittade mina egna tagna bilder på sidor som var allt annat än dem jag skulle ha tänkt mej lägga ut dem på, ännu mindre i det syfte de befann sig där. De var helt enkelt utlagda utan min tillåtelse.
Det där med upphov och upphovsrätt är nog ett kapittel jag skall läsa på lite noggrannare har jag tänkt, det verkar som om det kommer att kunna bli aktuellt så småningom för mej.
Den stelnade bilden får förmedla en skugga av ett orginal jag en gång kände, samt en omarbetning av en bild som inte borde ligga på nätet.
Jag längtar efter att ha fast mark under fötterna förrästen.

Inge löst mer

Den allvarliga minen herr doctor Österrike gav mej gjorde att jag blev väldigt liten i stolen framför honom. "-Das ist ganz lös" sa han ungefär, "-die shrauben, und muss waz operiert"...
Jaha, att mina skruvar var lösa det visste jag, men det gällde ju dem i övre våningen och jag hade hittils inte vetat att den åkomman kunde opereras.
Men så var det nu alltså inte. Han försäkrade att jag hade alla skruvar in der kopf intakta, men nu ville han ta bort / justera dem i foten. Det fanns i mitt eiffeltorn i foten de hade nu lossnat. Nå efter en kort förhandling beslöt han att ta det bums, inga fördröjningar och inga planerade ingrepp här inte. Vi bor ju i ett land där det skall göras smidigt....Så det var bara o lägga upp sig snällt. Skruvarna fick jag med mej, de har ju suttit i 8 år och tydligen gjort sitt arbete klart.
Jag som trodde ju de hade rostat ihop, så hade det känts de senaste åren.
En läkare kommenterade det, " Fröken, vi använder inga ryska skruvar i ortopedin"!
Nu skall jag fundra över på var jag kan skruva in dessa blanka fina skruvarna nästa gång.
Det lyser fortfarande i den lilla stugan på andra sidan fjärden, där ingen borde finnas. Eftersom isen ligger tänker jag försöka lösa det mysteriet. Skall nog testa mina skruvlösa fötter och traska över....

En liten gumma

Jag trodde inte mina ögon, men så var hon bara där alldeles bredvid mej den här mulna fula kalla februaridagen. Hon lyste i hela det lilla skruttiga ansiktet, och hon såg bara så glad ut. Hon var inte påträngande snarare ursäktande, och hon sken som en sol när jag bad att få ta en bild på henne. Hon var dessutom så stolt över de handstickade sockorna ( som nog var maskinstickade) men hela henns lilla väsen gjorde mej glad.
Just nu finns det mörka moln ovanför mitt huvud, och bakom mej, som en arg hund jagar de mej, men just den här lilla tanten berättade att det är ingen ide att se upp, då ramlar de ner. Blicken stadigt riktad mot den nya horisonten, ( haha rent konkret varar min horistont bara någon timme, innan man kan skymta land igen) där är jag säker på att de där palmerna med paraplydrinkarna finns. Tills dess är jag i allafall varm om fötterna, i de nya röda ulliga sockorna. Min dotter sade förrästen nåt kul idag, fan morssan att du inte har tagit till spriten någonsin...haha det har jag ju gjort nu! Jag månglar på oskyldiga människor sprit i olika former. Underbara ungar!

Muller från väst.

Ett elakt oväder verkat har stannat och ökat i styrka på plats. Någonstans över Sveriges västligaste kust ligger ett åskmoln och pyser, blixtrar och dånar. Nederbörden detta framkallar ger dessbättre inga större spår av översvämmningar eller elabrott någonstans. Endast en total kortslutning mycket lokalt.
Ibland verkar det som om oväder har en tendens att inte nå de målen de från början kanske tänkt sig utan det förblir stationära. Varningar som utfärdas med hot om att ovädret kunde ta sig till andra nejder behöver alltså inte alltid hörsammas. Jag har ju en helt egen tes. Oväder som är uppkomna av fantasier stannar liksom på samma ställe varifrån de uppkom, och just på den platsen framkallar den mest skada, voi voi, Bummerang effekten.
Över mej skiner en underlig sol, den vittnar om vår.
Just nu är detta utsikten från mitt fönster.