Skvaller.

Vad är skvaller egentligen. Det är ett fult ord som för det mesta sjunger falskt i ens öron. Jag har alltid hävdat att skvaller är att bry sig om någon, skvaller behöver inte vara illa menat.
Skvaller är att ventilera uppgifter, hörslor, vetskap med andra som är intresserade.
Förvisso hanteras uppgifter i ett skvaller forum också fel och missbrukas men i stort sett kan skvallerstunder vara nästan en nödvändighet.
När män skvallrar byter de bara åsikter, och framför dem på ett lite annat sätt än kvinnor. Haha För några år sedan läste jag en intressant utredning om hur viktigt skvallret är på en arbetsplats tx.
Igår talade jag med en äldre släkting som plötsligt efter ca 70 år inte hade någon information om vad som hände de andra vännerna och släktingarna på vår urgamla släktholme.
Min mamma, den stora informationskällan avled förra året och följdaktligen försvann en viktig cental för små och stora händelser.
Holmens historia är lång och förökningen av släktingar har varit stor, 6 generationer och dess historia trampar runt på samma mark.
Holmen är stor och innevånarna spridda för vinden under vinterhalvåret men på somrarna sjuder ön av liv, då ventileras årets händelser och det kommande .
Kafferepen kan nuförtiden bli gigantiska men också vansinnigt roliga. Min mor var av den tredje generationen och eftersom hon kände alla var det till henne man ringde om man ville veta om när någonting hände holmboarna.
Skvallerkärring, absolut, och hon hade väldigt svårt att hålla "tätt", men jag har ofta slagits emot den negativa klangen av det påståendet.
Idag med facit i handen, mamma brydde sig om alla, hon ville veta och hon ville vara delaktig åtminstone i tanken, att hon "läkte", innebar ju att man visste vad som hände på holmen.
Vem skall axla rollen som skvallerguru nu? Mina elaka bröder menar att jag är född till det, och vid de tillfällen detta har kommit på tal har jag försökt kasta dem i sjön alt hotat dem med socker i bensinen o annat elände. Jag har funderat på den uppgiften nu, och börjar mjukna i tanken på att kanske iallafall försöka.
Jag har upptäckt att det kan vara viktigt, och jag har ju dessutom åldern inne, den gyllene åldern som så småningom innebär att man egentligen skiter i vad andra tycker. Min kära småkusin Nika kommer att protestera våldsamt, men jag tror jag klarar av henne också.
kanske vore en blogg för Notholmare något?