Akta dej karl!

Nej jag avser inte uttrycka hot mot ett äldre X, nej rubriken är tagen från ett urgammalt vykort jag hittade bland de gamla brev en ung student Claes Håkansson fick. "Akta dej karl för flickorna" skottdagen innebar ju att flickorna fick fria till pojkarna. Det startade enl historieböckerna som en skämt och lever kvar, kanske inte idag mer på samma sätt. Nuförtiden finns det inget hinder för en flicka att meddela sin pojkvän över det lämpliga i att gifta sig.
Ett av mina barn reagerade med stark irritation häromdagen när jag satt och tänkte högt ang. mitt eget bröllop.
Jag konstaterade torrt att jag liksom aldrig riktigt var med på det...menar såklart att jag stod där och gjorde vad jag skulle och jag var nog mycket lycklig men. Vad jag menade var att, -konstigt att jag inte gifte mej på det viset jag alltid innan drömt om.
Jag hade som flicka alltid drömt om ett bröllop ute i havsbandet, sommar och Notholmen, enkelt romantiskt på hemma mark liksom.
Nu blev det ett mycket vackert bröllop men någon annan bestämde då. Jag bar tx en fånig hög prinsess krona i guld, för att göra någon gudfar till min man glad. Jag hade ju drömt om den där myrtenkransen, från egenhändigt odlad kruka. Jag var ju dessutom gravid och då var det fånigt att bära krona, oskuldens tecken...Små detaljer som kallas kompromisser antar jag.
Idag vet jag varför mina funderingar kring bröllopet ser ut som de gör. När jag gifte mej väntade jag mitt första barn, denna känsla av lycka vida övesteg lyckan i att stå brud. Allt annat blev ovidkommande och ointressant just vid den tiden. Detsamma skedde då jag väntade de andra barnen. jag levde i min egen bubbla. Jag försökte förklara för min dotter som ilsket påpekade det olämpliga i att filosofera kring hennes fars och mitt bröllop, att det inte var en ånger utan ett konstaterande. Min mormor skulle ha kallat det att vara ödmjuk inför vad som då hände, foga sig.
Det var dessutom inte skottår då och jag minns inte ens om han någonsin friade, paradoxalt blev det nog staten och myndigheterna som såg till att det blev ett bröllop. I och med att jag väntade barn var den blivande fadern tvungen att skriva på ett dokument om att han tog faderskapet på sig, det var förödmjukande och löjligt ansåg vi och följdaktligen skulle ingen kunna ha med det att göra om man gifte sig.
Jag var en lycklig blivande mamma som gifte sig.
-Hur jag skulle göra idag?
Ja jag skulle iallafall inte vara gravid, och den som friade skulle då vara August, min kära. Han nöffar och snuffar, tydligen håller han med.