tisdag 26 februari 2008

Vådan av att vara mamma.



Att vara mamma är nog det svåraste som finns, men absolut det finaste också. En paradoxal tes egentligen. Jag har i alla tider kunna ta del av andra mammor som ideligen, gammal som ung, konstaterar att en mamma egentligen alltid lever med ett dåligt samvete. Det har skrivits miljontals skrifter över ämnet och innehållet har i stort sett i alla tider varit detsamma.
En evig oro, en alltid inneboende ångest över att ens barn skall må bra, vara friska och lyckliga. Allting som händer ens ungar påverkar och ger en mamma funderingar på HUR kunde jag hjälpa alt, hur borde jag ha gjort för att underlätta, skydda ungen.
När jag var liten under 50 och 60 talet var föräldrarollen en helt annan än vad den är idag och ändå var en mammas känslor helt lika. Jag fick många fina år med min mamma när hon blev äldre men då blev rollerna bytta, jag blev mamma till min mamma, vilket också innebar ett konstant uselt samvete. Vad kunde jag ha gjort för att göra henne lycklig. Just i min egen mammas fall vet jag det eftersom hon så tydligt uttalade det de sista åren, vilket kanske inte gjorde saken lättare...
Jag har många gånger skojat om att jag borde ha konverterat till muslim, jag tycker det hade varit utmärkt om jag hade kunnat utse de personerna mina barn borde valt att leva och umgås med, i min dotters fall hade det dessutom medfört att hon stundvis kunde ha iklätts burka vilket jag hade sett som en utmärkt utstyrsel då hon skulle visas utomhus...Jag har dock resignerat på den fronten. Alla ungar skall ha och ges möjlighet att göra sina egna misstag, köra sina egna huvuden i väggen, uppleva, gråta och gå vidare.
Usch vad många gånger jag har haft lust att leta fram några knogjärn, ett rejält hagelgevär och ge mej på div pojk och flickvänner som behandlar mina barn hänsynslöst och elakt. Stackars ungar, de skall göra sina misstag själva och jag kan ingenting göra, det usla samvetet finns där iallafall.
Lilla barn, du som går där nu med sorg över en flicka som är dum, en pojke som inte bryr sig om dej, det går över. Tentan du missade, någon som dissade dej totalt, det går över, man får vara ledsen ett tag, man får vara arg, och jag lovar dej det går över!

1 kommentar:

Per Westberg sa...

Jo visst det går över. Men den dagen man inser det har man tappat något.