Våga bara ringa snuten !

Ring bara Polisen varsågoda !

Jag lovar att med mina sista andetag försvara mig själv inför det stora brottet att eliminera någon jag inte bett bo med mig.
Jag kommer aldrig att skämmas över att jag med i stort sett alla medel försökt bli av med min sambo utan resultat.
När han började kopulera med grannskapets mörka damer då lackade jag ur.
Hon sprang tyvärr på min trappa och råkade stöta sig på kvasten med en olycklig utgång.
Jag har ringt Anticomex i Sverige som hänvisade till kollegorna i Finland. Tjohej.
Min vinska är ju magnifik i synnerhet när jag har hjärtklappning och är förbannad, men tyckte ändå jag förklarade min sak tydligt, då frågade kärringhelvetet i andra sidan luren " Oletko varma että se ei ole iso mato" Det betyder översatt är du säker på att det inte är en stor mask.
Tror till och med jag kastade luren någonstans i bilen, och samtalet med dem var avslutade.
Innan detta hände hade damen eller det lilla stycket förklarat att "Ormar befattar vi oss inte med i Finland" Nehepp
Natur-rum i Ekenäs ja där skulle man iallafall få råd, nja inte helt så... däremot kunde jag gärna få vara med om en excursion i att betrakta fladdermöss i kväll,  Jahapp  dem har jag minst två meter ifrån mig och dem gillar jag iallafall en aning, men ormar....neeee pep den lilla damer fram, sånt gör vi inte dvs hjälper folk bli av med dem.
Nej slängde inte luren då, utan uppvaktade Rautia i Ekenäs och inhandlade alla skumisoleringsburkar de hade, plus div Jesus tejp och någotslags nät i rullor.

Resume:
Jag har alltså upptäckt att jag har inneboenden jag inte välkomnat. Ormar som bodde i mitt hus, de sket på mina innerväggar de var inne då jag var ute och dessutom fräste de då jag besökte min södra sida av palatset.
Från fönstret kunde jag betrakta deras kopulerings sessioner, eller va det nu var och en svart älskarinna råkade slingra sig tokigt under min spade på trappan in. Jag tyckte det hela var synnerligen obehagligt och hade ingen lust att tillbringa hela hösten o vintern på bryggan alltså var jag förtvivlad.
Den stora starka grannen jag alltid ringde då akuta situationer uppkom meddelade plötsligt att han fått jobb i Alaska och en annan påtalade hur bra det var att vara musfri en hel vinter.
FAN ta dem!, vännerna alltså !
Övervägde att tacka ja till jobbet i Dubai och svarade på en kontaktannons där en 78 åring sökte rart sällskap över vintern i Zimbabwe.

På färjan över till holmen satt jag och grät och någon var nog då med mig.
En styrka av det finaste slag uppenbarade sig och jag fick den trofasta otroliga hjälpen jag behövde.
Någon som förstod, någon som kunde assistera.
Jag kunde ju inte jobba inomhus samtidigt jag vaktade ute.

Tre timmar senare infann sig en otrolig känsla av att ha återtagit tryggheten i mitt hem.
"HAN" var långt över en meter lång, fet, ful och definitivt inte den jag vill dela min bosättning eller liv med.
Han hade inte bara bott inne han hade reclaimat min källare också, dit jag inte ens vågat gå på ett halvår.
Nu vilar han tryggt bland myrorna och skulle någon fan anmäla mig lovar jag att jag blir en tiger, ett lejon en vansinnigt ilsken lady från de hala klipporna i skären.
Gud vare tack till de mest eminenta teamet av Snakebusters !

Ledig ledig ledig

Mange Schmidt s "Jag vill vara ledig ledig ledig, å inte göra nånting nånting alls..." älskar jag.
Helt underbart att bara vara ledig och almanackan är tom.
Njaaa kanske ändå inte, det här framkallar ju bara omedelbart en ny ångest i tankeverksamheten.
Det är för farao inte alls kul, det innebär ju att jag JAG själv måste lägga upp planer på ett helt annat sätt.
Om du vet att din ledighet är tidsbestämd är det en helt annan sak.
Då kan man skamlöst ligga på rygg och njuta eftersom man vet när det tar slut, men när tiden då detta skall ske är oviss då fylls åtminstone jag av en stor irritation och rastlöshet över att ingenting händer.
Jag  kan bli helt handlingsförlamad stundvis och vansinnigt frustrerad på mig själv.
Det är just de stunderna jag gärna vill byta ut mig själv mot någon helt annan, någon annan som får bära skulden, någon annan som ruttnar ihop över situationen, så att jag skulle kunna stå visslande bredvid och betrakta eländet från ett sidoperspektiv.

Hittills har jag upplevt många liknande perioder och dagar och de har varit mycket snabbt övergående. Just som jag verkligen snöar in på katastrofen försvinner den och då glömmer jag direkt bort att molnen ens funnits där. Då förbyts den sk ledigheten i omedelbar stress över att det nu är slut.
Paradoxal känsla. Man vill ha det man inte får, och får man det, så kanske det smakar surt.
Näe så eländigt är det nu verkligen inte, jag vet exakt vad jag vill, men ännu inte hur.
Jag har ju nått den åldern (hörgg) då man nogsamt vet vad man INTE vill, men att använda det som en ledstjärna till allt man vill, är ju minst sagt löjligt.
Egentligen har man ingen aning om vare sig vad man vill eller inte vill och dessutom är åtminstone jag mycket snar att ändra mig, ångra mig, byta blixtsnabbt.

Surströmming skulle va gott .

Det eviga hoppet som inte vill lämna en...

Dynorna ut, check,

 oupps dynorna in,

 dynvalsen pågår likasom svampgaloppen. 

Här ränner en galning ut med sitt och bänk dynor bara för att någon timme senare skutta i strilregn efter desamma in igen. 

Halv fuktiga eller genomblöta är de allihopa. om då solfan behagar visa sig och man helt fräckt slänger sig i hängmattan med både tidning och brillor, nog fan hoppar man direkt upp eftersom hela fanskapet är genom vått, antingen av dagg eller regn eller bara vanlig daglig surhet.

Inte skall jag vara förvånad alls. 

Jag hade ju bestämt att MIN semester skall vara länge och just denna sommar, nåjo lagen om altets djävligheter. 

Fortum kommer också att gå på plus i sommar, aldrig förr har jag varit tvungen att tända lampor som i år, dessutom har ju ugnen och symaskinen använts som sällan tidigare. 

Jo men visst helt ok att få en massa gjort man inte "hunnit" med tidigare. Japp alltså en helt ok tidsperiod bah, men nu tror jag jag struntar i att kolla Yr, dessutom kan Foreka, expressens väder och Hbl kan definitivt lägga ner.

 Nu avhandlas allt i avdelningen gnälligheter, 

"jomen svamp finns det ju" javisst man har ju knappt hunnit äta upp fjol årets, de sista kom ju förrästen till jul. ( Äsch det är fortfarande nog en delikatess absolut) 

"Jomen passa på att bara vila" javisst sova kan man ju sen i graven också !

Ljuvliga tid som borde vara varm, kvällarna är fortfarande ljuvliga men med pälsen på, 

ljuset är fint men tar fort slut, augustimörkret  är nog julimörker redan. 

Abu Dhabi blir min grej eller Afrika eller allt som har som och över 15 grader, bastun alltså tills vidare.

Tjofräs på er allihopa än är kärringen inte dö även om hon själv misstänker det då o då. 

Nu förbereds århundrades fest och det ni, blir nåt i hästväg.

Färdig morrat härmed alltså.

Svampgaloppen och tantraumor.

Bara för att, bara för att jag inte nertecknat nåt på så länge släppte tydligen förstoppningen eller så beror det helt enkelt på den gamla tesen," jag gör allt annat än det jag verkligen borde"
Hur som helst Svampgaloppen är i sitt mest intensivaste skede på ön...tror jag i alla fall.
Kanske handlar det om min egen fanatiska vilja att leta upp just mina svampställen INNAN de andra i släkten gör det.
I dagslägen kan vi nämligen inte mera reclaima våra egna eftersom våra förfäder har berättat åt just deras barn alla var deras finaste ställen fanns, och med andra ord och nu blivit våra allas liksom.
 Nu gäller bara tiden, vem hinner först.
Vem hinner gömma mest effektivt de små guldkornen. Frustrerad går jag gång på gång till de ställen jag gömt undan de små med löv och kvistar och tammekatten jag hittar dem ju inte sedan när jag vill...ELLER har någon annan varit där MORR.
Någon frågade lite försynt häromkvällen - oj finns det svamp redan, de andra 5 vid bordet svarade blixtsnabbt med blickarna upp i taket, Oh nej tyvärr ingenting ännu, det har nog varit alldeles för vått i markerna.
Gapskratt.

 Hittade en rolig typ jag  när jag rotade bland gamla släktbilder. Pappa var textilingeniör och älskade att designa olika plagg, hmm, några förevigade från länge sedan tydligen.

Eftersom den STORA FESTEN är mycket nära i tiden, finns vissa uppgifter som faller på den sk. 4 generationen att göra.
Jag förstår inte hur detta blev men jag hörde mig själv fullständigt nyktert och sansat säga ok jag gör det.
Vilken galning, vilken fuööfjädrad idiot satt där o talade, kunde ingen inne i huvudkontoret stoppat mig, NEJ du vill inte, du kan inte, du har helt enkelt ingen lust....
Nu sitter man här med svansen mellan de lurviga och undrar om man inte vore bra kandidat för någon undersökning av hela övre våningen.
Nu visar temperaturen 14 grader den 17 juli och till och med min väderstation har slutat fungera alltså är det mega tid att ge upp och krypa in i kojan och fortsätta bättra på tant traumorna.

Mitt i alltihop.

Upptäckte att det var ett tag sedan några rader skrevs här på bloggen. Varje gång jag tänkt skriva kom jag av mig i funderingar, vad skall man skriva egentligen, hur mycket skall man lägga ut, avslöja, delge. Alltså blev det ingenting, men nu såg jag att det faktiskt var mitt i smällkalla vintern rader skrevs alltså måste något göras.

Det blev ju både vår och sommar iallafall.

Nu i mitten av juli kan man ju undra lite över sommar å sommar, det känns som höst många mornar och kvällar. Pälsen har ännu inte packats undan för den har varit helt ljuvlig att ha över sig kalla kvällar på verandan. Havet är kyligt och jag skuttar inte helt hurtigt i varje morgon snarare tvärtom, med ett surt morrande blir det ett blixtsnabbt tvättdopp.

Under det här halva året har jag lärt mig mer än jag trodde jag skulle kunna. Olika händelser har avlöst varandra, osannolika, sorgliga men också såå ljuvliga.

Jag konstaterar helt krasst att det tydligen e meningen att man skall hänga med ett tag till och det är ett spännande äventyr jag vistas i. Visst blir jag rastlös alldeles för ofta över att olika saker tar tid men jag försöker träna på att coola ner å ha lite mera tålamod.

Nu värmer jag bastun där blir det åtminstone över 15 grader. 

Blå, blå blått

Den lilla blå är ett minne blott, men nu är hela alltet blått. Dagarna överöser mig med sol och kvällarna med sin skymning är blåa och så klara ...och iskalla! 

Men med kylan kom de fina isarna och skaren. Nu håller det att gå överallt. 

Solstolen grävdes fram och står nu majestätiskt på isen i solen. Det är rätt häftigt att krypa ner bland ärvda pälsar läsa en bok och bara finnas i det stora tysta. 

Några yrvakna kråkor stör tystnaden med sitt tjatter, de låter inte ens som kråkor skall utan mera som några nykära fåntrattar.

En obeställd oönskad ledighet gör att jag försöker ta tillvara timmarna och planera. 

Mina planer brukar ju tyvärr bara sträcka sig till några dagar framåt men nu skall jag verkligen försöka planera åtminstone min trädgård. Borde man frö så nu, känns så knasigt eftersom snön ännu ligger metertjock.

För snart en vecka sedan råkade jag se olika fantastiska typer framföra sina bidrag i melodifestivalen. 

Blev MYCKET förvånad över mig själv när jag kom på mig hur jag kunde känna mest sympati för Torsten Flinck. Kan faktiskt inte förstå vad som tilltalade mig i den låten, kanske budskapet, kanske intensiteten hos en människa som verkligen passerat sitt bäst före datum, och ändå kör sitt race. Förvånas över hur jag just jag kan se nåt bra med en person som brukat allt och lite till, jag är alltså mycket ambivalent till den låten, ändå gillar jag den. 

Däremot konstaterar jag att det mest patetiska och självupptagna, och nästan mest på något vis drogrelaterade artist är Björn Ranelid.  Diddelidaddel om kärlek. Suck underbart hur en tävling som denna kan engagera, tom mig blah....

Längtar redan efter nästa deltävling. 

Jaha nä jag åker till Stockholm själv o kollar hur saker o ting sköts tror jag.

NY framfart

Vilken tid detta är. 

Helt fantastisk egentligen. Jag har fräst och morrat över vädrets makter som är så påtagligt viktig för just mig och just här. Nu infinner sig de blåa magiska skymmningarna, de ljusa stjärn klara nätterna och de rena klara dagarna med sol o solen värmer. 

Nu är det sportlov. Då jag var yngre tillbringades alltid sportloven i Porkkala på Räfsö. 

Nästan alla mina förmögna skolkamrater reste till olika exclusiva skidorter med sina familjer. 

Vår familj packade in hundar , ungar och mat för en vecka i pappas fina Ford Taunus och sen bar det av mot holmen med pulkkor och packning. Vi var så trygga med vår stora fina Pappa. 

Då och då gick någon genom isen, (mest gällde detta någon av hundarna) och färden stannade av en stund innan det var uppdraget ur vaken,  fortsatte vi. Rädsla fanns aldrig, pappa var ju med och han visste allt man skulle veta.

 Minns faktiskt inte mammas protester vilka garanterat förekom. 

Ofta var vi som tillbringat sportlovet på Räfsö också mycket brunare i hyn än våra förmögna klasskamraters dyrköpta brunst. 

Varför jag tänkte på just dessa sportlovstider var doften/lukten av mina egna byxor idag. 

Efter ett pass uppe på taket hasande krypande o svärande kunde jag känna hur vatten till slut rann in i stövlarna av den blöta tunga snön. Doften av våta snökläder påminde mig direkt om sportlovstiden på 

Räfsö.

Fastlagstisdag är det idag och på G som alltid skulle jag fixa till min egen stora Semla johej så bra det gick. Någon har energiskt typ har nogsamt o glupskt tuggat i sig den marsipanen jag hade, och mandelmassan jag inhandlade för två veckor sedan var också borta...Följden blev en "köpesemla" från den lokala bybutiken.

Att den lilla blå numera inte tjänar mig är för många i min omgivning en lättnad. Även jag hade ju så småningom insett det galna i att rulla runt med en skrammeldosa där ingenting satt som det skulle men bara kostade. Hon hade tjänat ut sin tid med mig, nu var jag mogen för att med lättnad göra mig av med henne. Liksom annat som passerat i mitt liv kostade tillvaron med henne alldeles för mycket, och det hon gav var bara ont i magen, o ännu mer tom plånbok.

En dröm blev sann med det beslutet. 

Ett åk i klassen sportbil blev verklighet, nu med en maskin som i min värld ger mig trygghet, fart och lite dårskap. 

Den är grå och kallas nu Gråsuggan, passande namn på en kamouflerad skönhet med hästkrafter som passar mig. Nu fräser vi vidare med nya krafter =)