Finland e fantastiskt

Jag älskar mitt fosterland...jag är finländare. Men nu jädrar vete katten om inte en hel drös Finländare anammar den svenska gnällmentaliteten.
Det senaste på den fronten är att i den absolut svenskaste kommunen, i Finland (bortsett från Vasa) är Raseborg. Här har man i dagarna diskuterat ämnet "mobbning av det finska språket". Diverse kommunala damer och herrar (finskspråkiga) har konstaterat att olika mötesprotokoll samt utskrifter har översatts till finska på ett "bristfälligt sätt"
Man anser att det är att nonchalant och oansvarigt att tro att alla kan det andra inhemska språket i detta fall svenskan. Tjohej. I detta landet har man visst inget annat för sig än att jamsa över fullkomligt vansinniga saker. Detta landet är och har varit och kommer att förbli två språkigt, vilket innebär att du skall kunna klara dej och få information på båda språken om du vill. Just det...och bristfällighet talar vi här om INTE avsaknad. OBS. Som en jämförelse:
För drygt en vecka sedan kom jag som andra bil till en motorcykelolycka. Kaoset på platsen var som det brukar i liknande situationer total, INGEN hade ringt efter hjälp, alla vimsade runt...jag tog min mobil bredvid mej slog 911...haha o det funkade ännu MEN...sen hände följande....Damen i andra ändan blev tyst då, jag rabblade upp långituder o latituder av olycksplasen, vad som hänt och bad om omedelbar ambulans o polis....efter en stunds tystnad hörde jag "voitteko sanoa sitä suomeksi"!!! Vad jag meddelade henne på SVENSKA skriver jag inte här men jag kastade hastigt luren till en som såg ut att tala bättre finska än jag just då.
Alltså dagens inlägg i press o media över de sårade finska förbigågna politiker och tjänstemän i Raseborg pga av språkslarv....tycker jag är patetiskt, småaktigt och löjligt. I Sverige reagerade jag inte ens över liknande gnäll...men här...mitt eget land...Suck
Nu är jag trött och tänker sova o inte gnälla över gnäll i morgon.

Tid

Har inte tid, jag tycker dygnet har för få timmar just nu. Tid är ju ett begrepp som är lurvigt. Det fanns tider då jag verkligen bara längtade tills det var dax att få gå och lägga sig. Då var natten en frizon och att få sova var en frihetskänsla. Just nu fattar jag inte varför man måste sova, jo förrästen jag fattar visst, jag skulle behöva sova i en vecka, men jag vill prioritera tiden.
Det är så mycket jag vill göra, jag väljer, att göra framför sömnen. Jag vaknar på nätterna full av energi tar fram mitt papper o min penna o skriver, allt ligger handskrivet just nu o bara väntar på att bli nertecknat i min lilla lapptopp.
Jag låg på bryggan igår o bara glodde på allt det vackra, det tar tid sånt, att bara njuta *L*
I morsse vid 5 vaknade jag av underliga ljud, efter en stund förstod jag att kylan under natten klätt sjön med svag blå is, och mitt flöte till ryssjan skrapade mot iskanterna. Hmmm morgonen var så vacker att jag inte ville somna om, det innebär att jag nu är trött, och kvällen som är så vacker att man inte borde sova. Vem utdelar vår tid och till vad. Det känns som om man rusar runt i tiden och det blir en kapplöpning med ens egen ork.
Nu skall jag iallafall tänka på refrängen för den här dagen. Såja nu blev det mycket om jag, mej, samtidigt funderar jag på varför Finländarna springer bugande och bockande för Herr Ryssland, och varför är gemene man / kvinna i Finland så förbaskat rädd för att uttrycka sina åsikter högt och tydligt. Det känns lite bra att ha några rikssvenska kolleger runt sig som kan frammana lite jävlar anamma i oss andra.

"man får det man förtjänar"

Man får det man förtjänar har varit mitt motto ganska länge. Gott folk nej det gäller INTE sjukdomar i allmänhet, men somliga tillstånd som förvandlas till sjukliga tror jag alldeles säkert man kan påverka själv i viss mån. Man MÅSTE se till att må bra, då kan man i stort sett övervintra de flesta ohälsor. Jag är radikal på den punkten och fånigt övertygad, jag kan tom ibland tro att mina slängar av olika celler som tuggat på mej, har utvecklats av att jag ordnat uppförbackar för mej själv. Må bra är ju ett begrepp som kan hanteras på olika sätt, många gånger kan det ju missbrukas och vem lurar man bäst om inte sig själv...Jag har alltid fått de jag förtjänat tror jag, nå kanske det någongång funnits lite guppar på den fronten också, men i slutändan har summan av katastroferna och välmåendet alltid blivit konstant på något märkligt vis.
Då helvetet brutit loss har det oftast genererat i något mycket bra.
Vi har ju den sagolika egenskapen som människor, att vi alltid har ett val, om än så litet, men vi HAR ett val. Det handlar inte om TUR, vi styr faktiskt skeenden själva, medvetet eller omedvetet!
Härom aftonen då jag frammanade alla gudars förbannelser, och svor alla osande svordomar, försvann det som i ett trollslag och all iska förtrollades till ett av de senaste årens verkliga Hits! Sen kom det mera, en motorsåg och en till, och plötsligt hade mitt utrymme utökats, och idag har jag ett nytt rum. Ett ljust vackert rum för morgonsolen utanför mitt kök. Dessutom har jag ved för ett nytt vinterkrig.
Jo jag tror man får det man förtjänar, jag fnissar och undrar då följdaktligen om näten vi lade i går skall ge oss gösarna vi längtar efter. Isarna gick igår!

Woupps

Någon kommenterade min blogg och tyckte den var så opersonlig, utelämnade ingenting av det som egentligen skedde just nu. Jag menar att mina rader skall vara en spegling av en sinnestämmning och de orden jag skriver ner är mycket ärliga. Även om hela helvetet skulle ligga strax bakom mej, eller jordens vidrigheter skulle flåsa mej i nacken eller alla snubbeltrådar skulle vara utsatta just en meter framför mej så väljer jag att inte notera det i skrift. Haha Nu skall jag iallafall kommentera några av mina sambos... De ger mej överraskningar kan jag notera stillsamt. De ser till att jag vet vad upps och downs är. Men det är förfluten tid vi talar om, utom just den sista. Jag är ingen materialist, tvärtom, men en del saker är mej kära och har en betydelse just för mej. Som en gammal rot min far älskade tx, obetydlig för andra men helig för mej.
Då min mor lämnade jordelivet tog jag med mej några fina böcker lite gamla kläder, jag har haft dem nära och vid mitt avträde från Sveriges mellersta delar hade jag nogsamt packat in diverse personliga saker i lådor bla mycket vackra underkläder.
Senare fick jag fick lådorna levererade och en afton skulle jag äntligen högtidligen packa upp dem och lägga var sak på sin egen plats i mitt liv igen.
Alla gudar tilldelades var sin förbannelse och jag lovar att till och med alfåglarna tog till flykten då mitt ursinne tog sig oanade gränser, då jag upptäckte att lådorna var tömda och fyllda med sopor. Mörka makter och svarta filurer må finnas men tyvärr biter deras sinne inte på mej, men blir jag tillräklig arg då ryker det ur öronen, på mej en bra stund.
Min senaste sambo har jag inte valt, jag har berättat om honom och hans kusiner tidigare, han e tystare än de andra och mindre...men kanske han har större hjärna *L*
Påsklakritsen som var vackert upplagt i en skål på bordet,tyckte han nog var onödig. Under nattens få timmar han han fått för sig att jävlas lite.
Skålen var tom då morgosolen kikade fram och jag var lite konfunderad, var fanns all lakrits? Någon timme senare skulle jag gå ut, stack ner min fot i min stövel och tårna blev förvånade, stoppet i stöveln berodde på ett halvt kilo lakrits som som "han" placerat där.
Det lilla livet är ju nästan lika stor som EN lakrits bit. Men storleken har ju aldrig haft någon betydelse, för filureier.
Nu skall jag ut o snusa på våren igen och dra risor, undertiden undrar jag vems bak mina trosor pryder i vårt västra grannland.

Magi

Den här lilla kannan stod på en hylla i mitt hus, nej jag vet inte varifrån den kommer, inte till vad den är menad för. Jag skulle just rafsa ner allt för att kasta, vilket jag koncekvent nu gör med saker som inte har en funktion, men jag hejdade mej. Den såg ju ut som om man borde polera den lite och den verkade lite magisk, Alladin lampa, men det e ju en kanna!
Nå jag blängde på den ett tag och forsatte mitt målande, tom trappan ut blev prydd av mystiska vita fotsteg, mina egna...Ingen hade satt upp en lapp, "nymålat gå inte här"!
När ordningen sedan skulle återställas stod den här fåniga kannan kvar och jag provade. Tog en gammal handduk och gned lite fint, sen hoade jag i kapp med månen och uttalade en önskan, nä jag tog tre på samma gång, någon av dem borde ju slå in tänkte jag.
Ja och gott folk, två av dem slog in, nu väntar jag på den tredje, för jag tror den också kommer att bli sann, måste bara ha det där jäkla tålamodet som jag har så lite av.
Idag är förrästen en förunderligt vit solig dag, snön på isen reflekterar solen på ett magiskt sätt, inte ens mitt på sommaren är det så ljust som idag, vackert!

Nummer 6

Nu åkte den iväg Livbåt nummer 6. Den var lite trött, kantstött, dammig, och framför allt rostig eftersom den inte använts på över 20 år. Haha det är nog det enda flytetyget man skall vara glad över att den inte varit i bruk. En gång i månaden har den tydligen sjösatts och testats men inte annat. En livbåt efter en annan tas nu av båten med lyftkran och förs till en Estnisk restaurering, och ansiktsupplyftning. Tänk, de som inte används blir uppsminkade oljade....o jag då som e så jäkla använd och begagnad har ännu inte hamnat på en större renovering, äsch jag har ju inte kollat på estniska sidan förrästen, kanske man tar emot begagnade fruntimmer...Just de ja mot betalning , det har jag ju hört.
Nåja när livbåt nummer 6 åkte, kom nummer 1 tillbaka.
Då jag stod och betraktade nummer ettan bestämde jag mej för att det blir den, jag hurtigt kommer att galoppera till om någon "kod Alfa" hörs i högtalaren. Någon livbåtsövning har jag dock ännu inte sällat mej till så länge jag inte tillhör den ordinarie besättningen, men jag skulle nog kunna vara bra i gruppen "mistlur" om det fanns någon.
Nu rullar varmare luft in över Finska viken, vilket resulterar i ett ständigt Bröölande på havet. Jag hoppas de har radaren och Gps-en igång, eller borde jag gå upp o erbjuda dem min eminenta navigationskunskap. Äsch jag lägger mej i kojen en stund och tar Amelia istället. Jag sålde slut hela båtens lager av portvinet så måste vänta på bunkringen i Tallin. Lyxigt att vara "ledig" på jobbet. Börjar längta efter fast mark under föttrena!

Märkligaste...

...är nog känslan av normalisering. Hur konstigt det än låter tar det inte speciellt lång tid att hubba om i huvudet. Det är som om någon plockar bort något men lär en att använda en annan del blixtsnabbt. Nå så jäkla fort går ju inte allting in i huvudet i dag men jag anser att sker det överhuvudtaget...är det redan en seger. Att stå och njuta över en nyfångad gädda hör till de sakerna jag alltid kunnat, men just den här var extra läcker, den har ju simmat i mina hemma vikar. Att jag sen förstörde delikatessen, rommen är en annan historia. Receptet jag hittade på nätet var en riktig flopp, den hade ingenting med mina fina notholmnsgäddor att göra. Min rom såg ut som om den varit blötlagd i cyanid 2 år.
Tar tacksamt emot tips om det.
I skrivande stund pärklar jag över att en hel ocean finns mellan mej och några av barnen, avståndet är så kort men känns ibland som ljusår. Det är lite synd om det enda barnet som befinner sig i närheten, han har visst tröttnat på mammas pussar...
Han försökte förrästen lära sin mamma hur man hänger tvätt härom veckan. Han tyckte inte att mammans läckra små trosor skulle hänga på hans stolarpå tork ....i synnerhet eftersom han fick någon form av kamrat på besök....Voi voi det är inte lätt att få så duktiga barn, mamman fick lite skyndsamt lära sig ..igen.
Nu skall jag va sjöman ett tag igen.