Nu är jag en spotifajare, haha och ni som e så mossiga och dammiga att ni inte vet vad det betyder så kan jag upplysa er om att jag egentligen inte heller har en aning om vad det EGENTLIGEN är, men man kan liksom lyssna på vilken musik man vill utan att ha uselt samvete för alla skivbolag och stackars fattiga artister.
Det är bara att söka på en favoritartist eller låt och lyssna. Man laddar inte hem nåt man bara lyssnar liksom som radio och dem man lyssnar på skall enligt hörsägen belönas, men hur vet jag inte, inte heller belastas mitt minuskonto, så vete katten hur det går till.
Nå jag e ialla fall me i leken och spotifajjar både gärna o länge, tack Robert för att du e så envis och hjälper mig i så mycket.
Nu har Lillajulsfesten avlöpt med ett varmt famntag om hela mej och min lilla familj. Det som förr i tiderna var en mardröm har nu blivit någonting jag så varmt uppskattar och är glad för. ( Absolut kära läsare, ett ålderdomstecken om något!)
Att kunna ha alla barnen med sig är verkligen för mej den dyrbaraste gåva jag fått och har. Jag har dock en liten önskan kvar åt Julgubben i Lappland, och jag tror han hörde min önskan, vi får väl se om det blir som jag vill *L*
En pappa skall nog också få bli glad en dag och jag tror han däruppe kan lägga damm och mossa på tider och ord som flytt.
BILDEN: Per Hasselbergs Vårklockan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar