- Voi Voi Snart kommer de, och int ha ja hunni göra allt klart, å voi ändå di ska ju köra den långa resan hit och hur ska de gå, månne de kommer att köra försiktigt.- Det får int hända dem någå, å voi sen måst di ju åka tillbaka, hela långa resan.
Alla som läst om Muminfamiljen vet vad jag talar om, man har människor omkring sig med alla de egenskaperna av trollen som Tove Jansson skrev om.
Muminpappans ibland helt irrelevanta och oeftertänksamma ider som han försöker realisera, även om det så är enbart i hans fantasier.
Muminmammans försök till att hålla lite styrsel omkring henne, men också hon faller i drömmar och lustar som inte allas har förankring i verkligheten.
Råddjurets samlade yrsel, hans disträa försök till att få världen lite roligare, lilla My och alla hennes rädslor men också hennes plötsliga styrka av iska som kan få omvärlden att häpna.
Det bor nog lite av de flesta egenskaperna av mumintrollen i oss, och det tycker jag e tecken på sundhet.
Just nu far jag runt som en riktig filifjonka, försöker städa, gömma, pyssla göra huset fint för julen. I samma takt jag lik en muminmamma vaggar runt och är över lycklig över att få ha ungarna hos mej, växer en allt starkare ångest fram som har med tanken att göra hur mina barn som alltså inte ännu har kommit, snart ändå måste åka igen. Ångesten över att de i samma bil skall åka hela vägen och utsättas för galna julhysteriska vansinniga bilister som skyndsamt skall till sina mål.
Jaja hysteriska andra...jag misstänker att jag själv snart platsar i den kategorin även om jag inte har ratten som verktyg utan dammsugaren.
Just nu undrar jag var jag skall gömma div godis, för att åtminstone en bråkdel skall finnas kvar för julen, jag misstänker att det finns krafter i huset som gör att de på ett märkligt vis försvinner. Kanske en typiskt mumin´sk företeelse?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar