jag förstår...

Tanten, i de ca 60, lunkade sakta fram och tillbaka i korridoren. Hennes hår var urblekt rött tunt och bar spår av någon permanenet gjord 50 år tidigare. Hennes hyfärg var grådaskig och tofflorna hon hasade omkring i var säkert fotriktiga på 70 talet.
Hela hennes gestalt andades ANTI- Tant.
Innan jag oturligt nog hamnade i en stol framför henne hade jag redan konstaterat att hon garanterat tillhörde den stora massan av personer som sas. omplacerats pga olika omständigheter. Jag vågade inte gissa om vilken just hennes anledning var men bara hennes uppsyn gav stoff åt fantasin. Hon hade som uppgift att sköta om den sk. logistiken där jag befann mej och det hela var ju bäddat för ett misslyckande. Efter att ha ropats in och hon inom 3 sekunder kastat en hög med information i famnen på mej kom frågan, -har du några frågor? Du arma satans Tant om du bara visste, och jag upplyste henne om att det här blir lite knepigt ang, hennes tidsförslag. Då svarar kärringen"- jag förstår, men så här jobbar vi här." Då svarade jag lugnt, - jag e ledsen men du förstår inte ett dugg, hur ni än jobbar här!
Detta satte igång denna lilla Hagga och från att ha varit en rätt grå tant blev hon ett monster av kaliber ätticksgurka. Ännu då jag var på väg ner i hissen hörde jag henne muttra och mena någonting om att bla bla..även hon var en människa.....
Mina över 30 år inom vården har tyvärr gett mig alltför stora erfarenheter och tanter ala Ättickan finns det överallt, på alla arbetsplatser i alla olika kategorier. De måste på något sätt finnas, så enkelt är det, tyvärr hamnar man ibland att vara tvungen att vistas i närheten av dem.
Klyshan -"Jag förstår" fick jag intryckt i ansiktet redan på sjuttiotalet då jag som elev sade någonting dylikt till en patient. Det visade sig att han nyss blivit opererad för prostata cancer och han lärde mig då att aldrig missbruka dessa två ord.
Dessutom är kontentan av allt detta: Hur i helvete skall hon kunna förstå när inte ens jag själv förstår vad som pågår!