Jag har lust att gömma mej som grisen i säcken...
Så gick en hel vecka igen, en lite annorlunda vecka. Plötsligt vändes allting upp och ner igen. Förutsättningarna ändrades kan man säga. En ny knöl, nu i andra brösten för omväxlingsskull har tagit plats. den är inte alls välkommen, inte inbjuden och det är deffinitivt en gäst jag önskar dit pepparn växer. Nu e det alltså dax att inta alla de olika stadierna av ilska misstänksamhet, deppighet, yster frammåtanda m.m.
Fy fan va det suger att inte kunna ha kontroll, och återigen vara i andras händer sas.
Nu måste jag ju lära mej lita på vad våra eminenta pålästa läkare och kirurger anser, men men men jag är absolut skadad efter alla år i sjukhusvärlden och jag VET hur de tänker alt. inte tänker. Det innebär ju att allt man kommer att säga åt mej och allt man kommer att föreslå, kommer jag i min tur att ta med en nypa salt. Det jäkliga just nu är att alternativen är så få, jag brukar ju alltid ha en bakdörr öppen som jag tycker att jag skall kunna ta om jag ruttnar, just nu vet jag bara inte hur den ser ut. Jo det finns en. Kuba!
Just nu är det så otroligt att den svenska skattemyndigheten egentligen håller hela mitt liv i sina händer. Tänk att en enda person kan ha makten att tom styra över cancern. Han kan med ett enda ord avgöra om och hur min existens och hur nästa avsnitt av mitt liv kan bli. Kusligt! Allting känns som ett dominospel. Man har byggt upp olika klossar längs vägen och det räcker med en vindpust så ramlar en bricka och den tar med sig nästa och sen kraschar de i en rasande fart o tar med varandra. Nehepp, det här duger inte en fredagsmorgon den första februari 2008. Nu måste vi mobilisera oss så alla brickor hålls stående lite till. Nu går jag ut med grisen istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar