Man kan om man vill.

Så passerade fredagens storm, och Lets dance. Jag är faschinerad över hur ett tv program tycks uppta så många människors engegemang. I lanthandeln står man i kön o diskuterar hur man skall kunna dela sig mellan På spåret och Lets dance. Jag står förundrad och lyssnar, alltså var jag tvungen att titta på HELA lets dance, och nu är jag absolut fast. Det är både medryckande och underhållande. Eftersom Linda känns som om hon var min unge på något vis, känns ju hennes medverkan extra intressant. Jag tycker lite synd om henne just nu. Undrar om hon vet hur jagad hon som person kommer att vara, visserligen har hon tidigare befunnit sig mitt i stormens öga men nu verkar hon bli allas egendom både fysiskt och själsligt, det är kändisskapets baksida, men det vet hon förmodligen. Håll Finlands fana högt hade min far sagt!
Ang tv´n måste jag nu hålla med om Herr Uggla. Jag är så oändligt trött på alla reklamer idag, de framkallar obehag och spykänslor. Just nu handlar det om lukter, fotsvamp, flytningar, munodörer, mens och gud vet vad. Olika äckligt förnuftiga figurer talar om allt detta mitt i mitt upp i mitt face när jag sitter och skall ta till mej något av utbudet på burken, tur att kontrollen finns i närheten.
Usch va människan kan va äcklig! tacka vet jag grisen!