Så här vill jag leva

Tjafsigt kan många tycka, men jag måste få uttrycka min sång i ord.
Det är vackert att få leva, och att få göra det på övertid och dessutom kunna njuta obeskrivligt av det.
Jag kommer sannolikt att riskera att ingen någonsin vill veta eller läsa mina texter just för att de blir upprepningar av tidigare teser. Jag kommer inte att bry mig om det, jag har lärt mig att leva egoistiskt, men ödmjukt. Hoppas jag ialla fall.
Att bara gå ut på morgonen i mitt vardagsrum som består av naturen, kissa i stranden och kika på vassen som svajar som yra höns eller att lyssna på skatorna på Gullö, tom vilsna flugor är välkomna..(nä int i baken men annors)

Bilden jag tog i förbifarten blev lite kul, min pappa tog den 1958 på Sydprickens brygga och nu blev nutiden inmonterad i skuggorna, tom jag själv kom med, den ickemidjan av mig drygt 50 år senare kan skönjas om man så vill.
Jag kämpar mot olika företeelser varje dag. Tankar som är negativa, den lilla blå, min kära livsvän, som ba MÅSTE FUNKKA, jag kämpar mot tiden som inte vill räcka till när jag vill, mot längtan som kan te sig som knivar då det gäller ungarna, tankar angående släktingar bröder, deras välbefinnande o välmående är livsviktiga har jag upptäckt.
Jag kämpar mot funderingar som bara jag satt in i mitt huvud och jag antagligen delar med många!
Oro är en annan sak som jag lärt mig lägga åt sidan, tror jag! Katastroferna kommer iallafall oavsett om jag trott mig förbereda mig på dem eller inte. Alltså dem ägnar jag inte mera större energi.
Jag kämpar mot att bli som min mor i vissa avseenden, i andra önskar jag hade hennes egenskaper...

Jag tar pennan i handen eller tangentbordet i besittning och skriver o skriver.
Just idag ligger vinterns vindar och snökyla långt långt borta, jag njuter av havets värmade 22 grader och ligger mest o flyter i det elementet som e bara mitt just nu o jag känner mig lätt!

Bilden: en stilla sommarkväll med en av mina stjärnor lysande på bryggan.


Så här vill jag leva o så här önskar jag somna in en dag , men inte ännu på ett tag...
Nu blir det brygga o njutning, penna o papper igen en stund !

IQ Fiskmås

Den här varelsen (eller är de kanske flera ) följer mig, OBS inte förföljer. Är jag på bryggan finns den och bara är vacker och fridfull, går jag ut på mitt morgonkaffe på bakdäck av skutan finns han strax ovanför mig stilla svävande. Han finns på andra sidan han sitter ibland lugnt bredvid mej när jag intar mitt aftonte med horisonten som bakgrund.
Jag tror i motsats vad jag tidigare påstått, att han är en sällsynt klok filur.
Jag har återigen lämnat min stora familj på skutan och säkert har var och en redan läst er trötta på hur fort den lilla blå susar längs kusten västerut varje gång jag blir "utsläppt" Nu har hon ju dessutom ny växellåda, inte illa för en gammal kärring som egentligen bara använt femmans full gas.
Landningen denna gång på moderjorden gick ut på att undersöka vilka kryddor som var redo för burken, dvs torkat ut i denna tropiska hetta. Dock har hjälpsamma kära nära småkusiner hållit liv i div blomster och döm om min förvåning då dessa dessutom förökat sig. Tack Nika o Johan.
Bilden är från en sagolik varm vacker natt och en del av besättningen intar sitt kvällsfika, inte många har den utsikten...

Just idag har en stjärna landat i Sverige efter lång vistelse på Irland, nu väntar en otålig fiskmås och jag på att hon kommer HEM!

Bilden från misommarnatten innan rodden hem. Det var min finaste midsommar på mycket länge. Tack alla medverkande!

Är det förresten någon annan som tycker att Jack Vreeswijk sjunger å spelar bättre än sin far?

Några dagar nu, ägnas till ABSOLUT INGENTING!

Som gamla ämbar.

Ljuuvliga regn dagar, storm och rusk. Sommar har alltid inneburit ett speciellt stressmoment i mina dagar. Allt och då menar jag ALLT skall hinna göras, man skall träffas, man skall umgås, man skall ha det TREVLIGT, helst grilla lite, ta ett glas helst flera, vara snygg skall man också...
Nu har jag nog förmodligen blivit stor eller iallafall en aning mer vuxen då om man vill. Mina lediga dagar har inneburit absolut noll program.
Jag är som en vindflöjel om man vill bestämma nåt med mig,
kanske, blir mitt svar, kanske, om jag inte får lust till nåt annat typ.
Ego kärring helt klart. Mina lediga dagar så varmt välkomna har varit just lediga helt.
Jag har stannat bilen om jag haft lust att prata, jag har grävt i jorden om jag haft lust och slutat om jag kommit på nåt roligare. Jag har svurit och pärklat över tx båtens bottenmålning men med vetskapen om att jag när som helst kan sluta. Jag njuter helt enkelt.
Nåjo nog skulle jag kunna tänka mej den där händiga typen som kopplar in min tvättmaskin, eller han som sågar upp mina träd som ligger och pryder södervyerna, men å andra sidan.... Jag har nog behövt min ensamtid, och klarar mig utan element som jag inte vill ha.
Ämbarena hittade jag idag mitt i skogen, de berättade för mig en historia, den om generationerna före mig, historien om dem som levt här grävt här innan jag såg dagens ljus.
Det är en mäktig känsla att vandra i deras spår.
Den här vackra busken med sina otroliga vita blommor är någotslags kinesiskt som min morfar planterade.
Morfar Erik fick jag aldrig träffa men han har satt sina spår runt mig på många olika sätt. Erik Lagus dagböcker har jag läst och skrivit ner en del. Jag skulle gärna träffa honom men han finns närvarande genom sina spår på holmen.
Båten har alltså fått giftfärg på bottnen en jäkla smörja som nu också sitter i mitt hår o på mina extremiteter.

En lördags afton med nyländsk nypotatis och Billens lax avslutades med en liten lektion i hur man lirar.
Musikern från Sveriges södra regioner tillika docktorn som vistas som närmaste granne är en mycket duktig lärare och elev förrästen, hans bröd duger även för en annan gammal bakare =)

Med Vangelis i bakvattnet skall texterna flöda eftersom idéerna och orden i huvudet är rikliga.

Aftonen är otroligt vacker.
Stranden alltid olika varje kväll och ljuden magiska.

Nu tillbaka till pennan och tankarna och texterna.

Med ändan i vädret

Efter att ha fått tips om hare-rådjursbekämpningsmedel är jag lycklig. Under den senaste veckans bortavaro har detta kunna testas och jag blev salig då jag en dag såg herr Vitsvans vädra med nosen mot mina metoder och sedan sakta traska bort från sina vackra forna delikatesser, han ratade dem och blängde på mig som om jag förstört hela hans sommar.
Hahaa det har jag ju också gjort, men jag har räddat min!
Jag blev visad till den sk. "ryska marknaden " i Tallin och där fanns ett eldorado för den som gillar perenner och olika buskar kryddor m.m.
Jag handlade så mycket jag kunde bära med mig och till ett humant pris a`några cent per växt. Jag har alltså med stor förtjusning rivit upp, planterat och mycket nöjt betraktat min nya trädgård.

Nu tror jag ju dessutom att den kan få blomma eftersom hjorten inte kommer och blandar sig i mitt arbete.
När jag stod där bland grönsakerna med ändan ivädret mindes jag min barndoms somrar.
Jag kom ihåg att jag som liten flicka alltid såg mina " mostrar" ( dvs min mormors sytrar) med baken i vädret. Alla möten skedde inte framför kaffebord som annanstans är brukligt, här på holmen skedde och avhandlades de flesta diskussionerna i trädgårdarna. Mao jag fick ofta deltaga men det jag såg, var deras enorma korsettiklädda rumpor. Jag har f.ö. fortfarande ett par jeans kvar efter min mormor. Det lär vara den första typen av jeans, hängselbyxvarianten fr 1940 talet. Dessa är fortfarande hela men bakdelen är enorm, där inne skulle ju korsetten också rymmas....
Ledig vecka, innebär sova måla läsa och skriva, strålande sol ger lika mycket vila som en regnig blåsig dag. Tänk va man njuter av lediga dagar när de inte förekommer varje dag...
Nu är det visst fotbolls- någonting, jag som tyckte det nyss var aktuellt med ishockey -nåt, dessutom gifter sig hela kungahuset väster om oss. Hela Finland är nog tossigare engagerade i den cirkusen än vad Svedu Pellana är.
Nu i ösregn nybakade bullar och en skitbra deckare= har man det bra eller har man de.....

Bekämpningsmedlet ja, hemligheten är mycket enkel, benmjöl och blodmjöl.

Est Est Ester

Fiffigt! Eftersom jag alla dagar befinner mig i Tallin försöker jag utnyttja tiden. Genialiskt att handla all mat där, enkelt o ca hälften billigare. Eftersom vintern var speciell för att inte säga rent jäkligt bister finns det en oändligt massa platser som tagit stryk här på min plats på jorden.
Hängrännorna hängde mer än lovligt, tak plåten hade sprätt till väders i kanterna, tunnorna såg ut som buckliga portvinsnäsor, målfärgen flagar på olika ställen stegen till sjön såg ut som en spiral efter isens framfart.
Många saker har inte blivit åtgärdade på många många år här på udden. Skänker dock varma tankar till Hasse o mor som gjorde det lättare för mig nu genom att ha rejäla doningar från början.
Jag tyckte alltså det var en briljant ide att också inhandla div målfärger å byggprylar i Tallin.
Nåjo en hjälpsam taxi chaufför assisterade mig trots mina envetna protester och jag fick det jag ville från en byggfirma.
Nötbrun Kuprinol/Pinotex kanoon det stod "Pähke" på burken. Självklart nötbrun eftersom Pähkina är nöt på finska...trodde jag. Ovan på bilden ser ni skilnaden på denna skapelse den högra är nötbrun i Finland den vänstra är nötbrun i Estland.
Den glada taxi chauffören blev jag lyckligtvis av med i terminalen trots att han menade att jag nog kanske skulle ha behövt honom till att utföra målarbetet....Skojigt med hjälpsamma människor *S*
Jag har utnyttjat lediga varma soliga dagar i Tallin med att utforska staden med som alltmer fashinerar mig. Dessa otroliga byggnader, gamla fantastiska arkitektritade villor som ännu står övergivna toma mellan sprillans nya moderna hus. Små övervuxna trädgårdar med hägg o syren mellan betongparkeringar. Helt osannolikt och för en sån som mig mycket spännande upplevelser. Jag har redan hittat mina drömhus. Esterna är ett mycket vänligt folk utom de som utan att blinka lurar skjortan av en innan ens man hinner tänka, men så länge det handlar om deras krooni så gör det mindre..(just inget värda i jämförelse till euron.)
Min lilla blå har fått nytt musiksystem, det blev jag lycklig över, har i någon månad enbart kunna avlyssna pensionärsradiokanalen Vega med dessa sjömanshurtiga visor och schlagers från 60 talet...skoj några minuter i taget...men nu skall min nya Kenwood avhjälpa den plågan.
Jag har alltid varit svag för gitarrlir, nu står ett magnifikt instrument i huset. Jag har musikanten på udden och skall jag få krämpor av medicinska slag skall det ske under den närmaste framtiden. Han är inte bara musiker utan också läkare, bra va *L*
Måla snickra njuta står på agendan och kanske lite ny kunskap om skalbaggarnas intressanta liv...

Ryssar, gökar och sur ved.

Jag älskar mitt jobb varje dag..nästan!
Varje dag är helt olik den förra och eftersom jag tycker om att tycka och jag för tillfället fått möjlighet att vakna, starta om, njuta, och ta tillvara stunderna kan jag då och då vidareförmedla den känslan.
Möjligtvis har jag också blivit lite mer snäv i mina åsikter om saker och ting, kanske tom jäkligt snäv!
Det finns saker jag tycker mycket mycket illa om, och lika mycket jag älskar obehärskat!
I mitt jobb möter jag ca 1000 olika personligheter varje dag ( en otroligt häftig upplevelse)
Ofta glömmer jag bort vad jag skall göra då jag bara betraktar figurerna som kommer fram till mig.
Jag anser att jag är ramlös, utan förutfattade meningar typ!
Men intuitivt kan jag ha uppfattningar, tro och mena en del om de människor jag har framför mig. Oerhört intressant att se hur det funkar med min tro, mina intuitioner! Oftast åt helsike men lika ofta helt rätt! Mao vet jag min litenhet.
Alkoholisten som snabbt ilar fram, jag ser honom innan han ser mig, missbrukaren hans slöjiga förföriska slappa blick, missbrukarens euforiska snack. Suck jag e visst helt förstörd på att läsa mellan ögonfransarna. Nykrta alkoholisten som jag ödmjukt niger för om jag kan se att han inte bytt ut sitt bruk till något substitut.
Tack för allt jag sett, och allt jag upplevt!
I dag kom ryssarna! Då ruttnade Nan!

OO låt mig en gång träffa en ryss som kan prata, som har tänder i käften, som kan se med klara ögon, som överhuvudtaget har någonting innanför pannbenet.
Låt mig en gång få träffa en Ryss som kan förmedla någonting av substans!
Jag skänker min mormor återigen varma tankar. Denna fina goda människa som aldrig sade någonting ont om någon...förutom Ryssarna! Jag som trodde det berodde på vinterkriget....
Nu idag förbannar jag en annan verklig idiot, mig själv tyvärr, av en helt annan anledning.
Lämnade tydligen bosättningen utan att ta in ved, vilket innebär ätt enbart sur ved finns att elda med. En omedelbar jämförelse till de ryssar jag mött idag...
Göken den galna på Gullö gal igen lika frenetiskt som en galen person i småland jag en gång kände. Månne Göken denna gång finner sin ungmö han hojtar efter...
Eftersom detta är dagen för MORS DAG vill jag tacka mina ungar för gåvan att jag får vara deras mor.
Jag får bo på deras ägendom och de låter mig alltid få veta att jag duger och är viktig.
Jag undar hurudan jag vore utan dem.
(Bilden av min inporterade Vallmo i knopp, som inte överlevde min frånvaro)
Just i afton utsläppt från slutan och gemenskapen där, har jag landat på moderjorden.
Det kvittras överallt och trots regn och dimma undrar jag hur en sån lyckokänsla kan infinna sig som jag har.
Knipan fnottrar i viken påskliljorna ler och småfåglarna fånar sig i träden och göken ja den e med hela tiden. Just nu skall jag försöka skicka en missil av kaliber grövre på en heffnajöjufff- humla som helt klart inte begriper vad den sysslar med i mitt sovrum. Oinbjudna gäster tarvar ingen vänlighet av mig här!
Öskaret o krattan imorgon!

Struvor och Mjöd

Jag har svettats med att göra degen mjuk och len för att den sedan skall spritsas ner i frityren, alla slingor skall hålla ihop för att det hela inte skall se ut som ett skadeskjutet skatbo, jag lyckades ibland. Barnen minns säkert med skräck deras mors förtvivlade försök att ge dem lite
av hennes ursprung, Struvor och Mjöd till Valborg.
Min mjöd lyckades alltid mer eller mindre, dock aldrig så att ungarna skulle ha kunna inta den drycken, alltid mycket hög alkoholhalt och russinen dem skall vi inte tala om, inte heller de flaskorna som exploderade på mer eller mindre olämpliga ställen.
Idag har jag har lyssnat på Akademen i Kaisaniemiparken med gamla goda vänner, insupit det svala Finländska klimatet igen, men varma med vänner.
Vi landade i natt halv tre, och trodde vi var bland molnen men då landade flygplanet och vi var nere i ett dimmigt svalt vått land direkt från ett soligt hett land....
Nu hemma ute på min udde har jag ingen mjöd däremot en sval Kir i mitt glas. En stilla nedvarvning av underbara dagar med mina systrar.
Veckan i Cabernon en ( Cabernossen som Tusse kallar huset) var allt vad jag önskade. Om ni vanliga dödliga visste hur mycket som hinner avhandlas på några dagar när tre gamla vänner bor ihop !
Sammanfattning av samtalsämnen, sorg, föräldrar barn barn o barn, sex, utseende, relationer, kläder, stilar etikett, vett, vansinne, ideer, lustar och fram för allt livet!


På mornarna har jag klivit ut vid kanten av dessa små vingyubbar ( vinstockarna) som alla har små tofsar på huvudena och skrivit, jag har doftat, njutit med hela själen av allt vad som erbjudits långt från min vardag. Sedan har vi skrattat ihop hela alla dagarna.
Jessica och jag lever med våra domar i nacken Tusse med sina funderingar och alla har vi bara tagit in varje dag som getts oss.



Osten, vinet, sparrisen tomaterna, persiljan, musslorna och alla kryddorna har gjort sitt till vår speciella njutning.
Kappsäckarna var fyllda med kryddor, levande växter och torkade, en av oss hade en man i burk med...det förmodligaste fiffigaste inköpet denna vecka....
Jag har idag talat snällt med jorden och planterat lite rosmarin och timjan, Vallmon fick stanna inomhus än så länge *ler*

Nu stundar nya utmaningar, ny vecka till sjöss och i juni blir jag sambo igen...han e trevlig och snygg =) musikalisk dessutom!
Nu skall jag försöka sälja lite port men kommer som alltid att längta mig sjuk tillbaka till min egen jord på udden.
Tack Gustaf för att du finns! Utan dig vore jag intet!