Parasiter skall icke matas

Efter att ha vistats några dagar i Halmstad hos en gammal farbror, behöver jag skriva ner några ord. Att livet flyr oss är säkert som ammen i kyrkan, men det är så fruktansvärt plågsamt att uppleva hur svårt det kan vara. Hur jäkligt kan livet te sig när det har bestämt sig för att försvinna. Jag MÅSTE skriva om detta eftersom alla tankar kring livet och döden är så närvarande i allt vi gör.

Vår mammas sista månader var enbart en plåga för henne, hon kunde aldrig förstå varför ingen kunde avsluta hennes liv eftersom hon själv ville det. När kroppen ger upp, och inte vill vara med i rumban mera varför skall då resten vara tvungen att sakta ovärdigt braka ihop.
Gamla Farbor i Halmstad kämpar med det sista han har och varje andetag är en kamp för att kunna upprätthålla sin självkänsla, sin heder, sitt JAG. Hans kropp tynar sakta bort, bortom hans vilja vägrar den vara med. Att på sidan om se på och inte kunna påverka är vidrigt.
VI VET ATT vi skall dö, men vem i helsike bestämmer att det skall gå till på ett så jävligt sätt. Jag tycker djuren, våra husdjur behandlas värdigare, vi är tillåtna att avsluta deras liv när vi ser att de mår dåligt av att leva.
NEJ jag vill inte ta livet av någon men jag undrar vilka makter har tillåtelse att behandla livet på detta sätt. Och nu skall jag ta tag i LIVET, jag lägger död och förintelse och illamående bakom mej. Jag skall vara glad tills jag dör, och parasiter skall inte matas!

Vårens första...?

Kolla, den flaxade runt redan igår men jag tänkte inte mer på det förrän i morse då ställde vi oss och stirrade på varandra. Den ena antagligen mer förvirrad än den andra, och den ena var helt fel ute ansåg den andra. En liten ful fluga med lurviga små fötter stod helt lugnt och sörplade i sig resterna av cocacola på burken. Det är (v)årets första fluga! I vanliga fall bryr man sig inte om dem de små kräken, snarare irriterar en, i synnerhet nattetid, men nu var åsynen av den lite trevlig. Man kunde ju kasta en hastig blick ut genom fönstret och då skulle man se att den snön som fanns där igår försvann under natten, och det borde yttermera bekräfta att det kanske blir vår i år också. Nå joo det e en bra bit dit det förstår jag nog också, men det var lite trevligt med morgonsällskapet iallafall.
Solen kikar fram bakom de östra granarna och adventsljustaken verkar helt malplacerad där den står som en relik från festen. Nu skall jag göra som flugan, putsa vingarna och kravla vidare, många herrar står på tur för min uppvaktande penna i dagarna.

En dag i sänder.

Ang. föregående inlägg, Han, "ryssen", måste ha hört mej och blev så skraj så han släppte taget om de ynka slantar han hade snott, som var mina. Ha ha det lönar sig att hota i cybern ibland!
Av olika anledningar har jag levt med mottot " en dag i sänder" Utmärkt filosofi om man dels 1: har ekonomi för det, och 2: om man verkligen vet att man skall trilla av pinn mycket snart. I alla övriga fall är det inte alls fiffigt. Tar man en dag i sänder kan man ju lugnt skjuta upp saker man gärna lämnar för eftervärlden eller anser är lite besvärliga oangenäma.. Detta kallas, gott folk också för lathet eller struts sydromet.
Ibland kan man ju ha otur också...vilket jag tycker jag bla hade i mina lägenhetsaffärer. Det var ju inte riktigt medvind för att försöka sälja en lägenhet under hösten 2008, och inte är det ju så mycket roligare just nu, alltså får man ta till andra knep.
En dag i sänder fungerar inte mera, inte om man befinner sig i mina trasiga sockor iallafall. Alltså realiteten kryper in på bara kroppen och till och med jag inser att framförhållning mer än en timme är utmärkt, och måste alltså följdaktligen börja planera. Usch vilket ord.
Alla fina filosofier om livet och dess hemligheter kan ta sig i brasan tycker jag.
Paradoxernas konung Tommy Hellsten som bla sagt, " Bara om du stannar upp kan du gå vidare", eller "ju mindre du gör, destu mer får du gjort" har varit min guru på olika sätt, men just nu e jag benägen att överge hans tro s bekännelse. Det funkkar inte riktigt. åtminstone inte just nu, och inte om man nu skall finnas med i livets rumba lite till.
Snön är f.ö. så vacker just nu, den har lagt sig som ett vackert gnistrande täcke över alla naturens skavanker och bäddat in härligheterna för en ny morgon så småningom. Det är nog den jag skall planera för.

Vem tar mina pengar?

Jäklar va sur jag är idag, jag är nog helt enkelt förbannad. Det värsta är att jag inte vet vem jag skall vara ilsken på.
Det tar 8 timmar att flyga till platser som ligger på andra kontinenter, det tar också visserligen olovligt länge för ett brev med den svenska posten att förpassas ett par kilometer, men det kan också bara ta tre dar för ett vanligt brev att fara över atlanten, till och med under julhelgen. Men det skall fankken inte gå att överföra pengar från en bank till en annan utan att de "försvinner" i veckor.
Bankdagar säger de, vad är bankdagar? Är det en dag då en speciell person sitter vid sin post i en bank? Om jag överför en summa från en bank i tx Finland till mitt svenska konto i samma bank, då försvinner de någonstans i etern på vägen. Jag kan se hur mina pengar förflyttas till någon skurk i ryssland ( urs...arv från mormor att de tar allt...) och där sitter den ryska skurken och gottar sig med mina slantar tills han tycker att de skall skickas vidare. Han "lånar" dem och lyfter ränta och har sig. Attans jag gillar inte det här. Nu har mina slantar varit på väg i 12 dagar. De är snällt dragna då jag ville men jädrans inte placerats där de skulle enligt mej. Var är de? Kan någon berätta hur det går till, jag vet att jag dryftat detta tidigare och jag förstår inte hur det skall vara så här.
Obs jag använder Iban o sånt som man skall för att det skall löpa smidigt. Jag får överväga att göra som jag gjorde i höstas då jag ruttnade på det svenska postVÄRKET. Jag tog mitt paket och åkte själv med det. Näe nu måste jag hitta ett bättre system, lås och bom, madrassen, starta en egen bank, eller helt enkelt se till att inte ha slantar alls.....Morr.
Idag visar termometern närmare - 20 grader och det är bedövande vackert, med den tystnaden bara iskyla för med sig och knarr under skorna. Jag skall nog vara glad åt att jag inte behöver försöka starta bilen just nu. Hon ser ut som en is staty med en osynlig skylt " tänk inte ens tanken" Jag struntar i det och fortsätter fundera på var mina pengar firat jul och nyår.

2009 Löften

Såja då var det här, det nya friska 2009. Det hela började snörpligt i natt eftersom grannen som alltid tidigare dragit av de mest vansinniga och de största raketerna på nyårsnatten av någon anledning inte var hemma. Där stod man o glodde ut i mörkret ensam, och när kyrkklockorna till slut började slå, visserligen vackert, då var jag tvungen att inse att de raketer jag skulle få se inte fanns framför mina ögon utan någonstans bakom skogen.
Av dem hörde man mest, såg inte mycket. Jag undrar stillsamt om grannen tröttnat på gratis tittarna, hm. (Så där som tv avgiften...straff!)
Jag har nu lovat mej själv en hel del, bla som vanligt att sluta röka och det gjorde jag som vanligt strax efter tolv inatt. Och som vanligt skulle jag bara kolla, på vad som hände om man tände på en cigarett år 2009, och som vanligt smakade den som vanligt, mao helt bra. äsch jag kan ju sluta igen ikväll....som vanligt.
Jag har också lovat mej själv att inte vara vemodig, inte uttrycka mej så himlars ojigt och försöka att inte se tillbaka så mycket. Det gick också åt skogen direkt, för kolla på bilden. Jag har passerat ladan snart i tre års tid men aldrig sett skuggan av tidigare boare på den här väggen. Man kan ju dessutom tydligt se att det inte är spår av spadar från igår. Spår av spadar ja, spår av gårdagen har helt klart mina barn på olika sätt idag. Den korta rapport jag fick var att alla tre + irländaren hava haft en minnerik natt bland raketer stöpta nyårslyckor champagne magnifik mat och vänner och släktingar mitt i Helsingfors på förfäders plats. En del av småttingarna kommer mao att somna gott ikväll någonstans på östersjön.
Det samtalet jag fick av en glad vän inatt, vilket jag inte svarade på, har jag återgäldat idag, med ett hurtigt hojt tidigt, bara för att upplysa denna om att JAG MÅR SÄLLSYNT BRA IDAG, det är tydligen varken vanligt generellt idag men i synnerhet i kombination med åldern där jag befinner mej.
Såja nu e allt som vanligt, jag ojjar mej och ett litet stänk av vemod smög sig nog in där också. Förrästen, Maria, hela världen är full av kandidater, men vem vill ha dem!?

Lite bilder.

Smått o gott, minnen från stunder från året 2008.

Nya tag.

Så var det över, det e tomt under granen. Det är nästan tomt i kylskåpet och i huvudet dessvärre också. MEN någonting annat finns kvar. Det är en varm god innerlig känsla av en lugn rolig och minnesrik JUL.
Det var på något vis mycket längesedan.
Vuxna ungar, (ja man måste ju erkänna att de är vuxna trots att de aldrig blir det) är ju faktiskt ett resultat av vad jag så att säga producerat,
(eller vi då *L* ) och jäklar i gatan va jag tycker det är kul att umgås med dem.
När barnen var små brukade jag som en hemsk mor ständigt påminna dem om att vare sig deras mor eller far kommer att finnas i evighet, MEN de kommer alltid att ha varandra. Alltså, syftet med det var att de måste se värdet i att de har varandra. Ingen på denna jord kommer någonsin att kunna veta det eller kunna dela de minnena just dessa syskon har.
Ett av julens teveprogram som handlade om de finska krigsbarnen som skickades bort från kriget men också bort från sina familjer syskon och mödrar till Sverige, blev kvar i mitt huvud.
Det var gripande och samtidigt hemskt. Fruktansvärt, hur man resonerade, man, och tog bort barnen från mammorna i tron att man gjorde nåt bra. I dag vet vi gudskelov bättre. Alltså hur utflippade föräldrar, ungarna än har, så har de åtminstone varandra, och det är mera värt än all välfärd som finns.
Idag åker ungarna österut för att fira nyåret på samma adress där min farfarsfar en gång bodde. Jag skall höja en speciell champagneskål imorgon afton för dem och för allt annat bra som varit under det här året. Undrar bara vilka överraskningar nästa år har med sig ...