" Skapa dej ett vitt rum" sa hon. Hon som e så förbaskat klok jämt... Ja och så traskade jag alltså iväg o bad den glada hurtiga mannen om vitt som om han nu visste att även mitt sinne skulle bli ljusare med färgen.
Han plockade fram just den nyansen, just den sammansättningen jag behövde. Snabbtorkande, täckande, och väldoftande. Som balsam i en haltande själ.
Jag målar och använder penseln till mer än vad man med ögat kan se. Jag täcker över, skapar och njuter av ett hantverk så simpelt men samtidigt så genialt och genuint.
Isen bär, jag gick efter Elviras spår. Om isen håller älgen Elvira så håller den nog mej också. Det är ju alldeles otroligt att promenera där alla kommer rusande sommartid med sina svindyra törstiga åkdon av de mest otroliga slag.
Just nu är farleden bara min, (ja o Elviras då) och jag funderade på om inte ändå just den här tiden är den allra bästa.
Men ett stort mysterium har jag upptäckt. Det lyser i en stuga på motsatta sidan fjärden. Vem sitter där i kojan var ingen bott på många många år och månne han tänker samma tanke just nu.
1 kommentar:
Jag bara ler när jag läser dina inlägg... :)
Skicka en kommentar