Öland, då har jag äntligen varit där!
jag börjar mer och mer förstå att det man läser om och hör om inte alls behöver va så fel och att folk i allmänhet kanske kan ha rätt vettiga åsikter...åtminstone då det gäller vackra platser.
Öland är verkligen annortlunda mot vad jag sett tidigare. Naturen påminner ruskigt mycket om öarna Jurmo Utö och Vänö. Det är ju kanske inte så konstigt med tanke på hur isarna drog fram för ett tag sedan.
Men på Öland var allting mera och större. Alvaret visste jag egentligen inte mycket om annat än att det tillhör världsnaturarvet. Det var som att komma till en stepp, där kände man alvaret bakom varje liten buske. Jag fick en känsla av att fort åka genom området annors kunde nåt ta tag i en, alvaret tx. En annan känsla var att jag shela tiden kikade efter, var girafferna och elefanterna stod någonstans. Jag hade alltså inte blivit förvånad om jag såg några. Samtidigt jag åkte längs de raka vägarna tänkte jag på hur långt borta alla huggormar var. På vägskyltarna kunde jag varken se pilar mot Borås eller Stockholm, vilket yttermera gav hela Öland en guldkant i mitt världsarv.
En liten koja på den östersta stranden vore inte helt fel att kunna dra sig undan till, lagom nära Alvaret, och lagom långt borta från detsamma.
Tror jag skall ta upp några potäter idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar