Nästan slut.

Så har året nästan passerat, åtminstone som man räknar.

Mina nyår har det funnits flera av under året, nystarter av olika sort, och på olika sätt. Ett hade jag i slutet av oktober då jag hade ett högtidligt samtal med Kent från Landsbro. Tack igen för ditt förtroende och din support genom åren !

Jag har blivit lite van vid att göra nya planer och sätta p för saker som passerat. Det är faktiskt skönt, man lägger saker som är oviktiga och tråkiga bakom sig och fokuserar på det som är roligt. Jag vill dock påpeka att det förra påståendet inte är synonymt med lättsinnighet utan helt enkelt en överlevnadsinstinkt.

" OOOoo vilken fin bild på dig" sa hon då hon suttit och lekt med min kamera häromkvällen på en fest. Några andra tittade och höll artigt men uppriktigt med. Då mina ögon landade på displayen och jag höll på att få slag. Fankken va katten talade de om. Den mest rysliga bild på mig hade hon tagit. VAH höll dom på med? Såg jag verkligen ut så där och dessutom tyckte de att just den bilden var lyckad, hur såg jag ut om den inte var speciellt lyckad?

Jag var mycket fundersam och konstaterade krasst att min hjärna inte kunde se det som de såg. Jag trodde ju och tycker jag ser ut på ett visst sätt men tydligt är ju att min hjärna inte är värst uppdaterad på den fronten.

Konstigt men jag tror nog inte jag är ensam om den känslan.

Å nu Stormen Dagmar.

Herrejöss nu har Finländarna visst tystnat. Tidigare år har man lite ironiskt konstaterat hur de där Svenskarna alltid skall jamsa o gnälla om allt. "Gudrun Per å sånt och varningar ett o två, lite träd hit å dit, ska de nu vara så märkvärdigt"... Nu har församlingen tystnat.

Finland med sina uråldriga luftledningar, kan resultatet bli ett annat ? Men en stor skillnad är att här jobbar gubbarna med sina elledningar trots väder o vind. Däremot kanske man nu förstår vikten av att uppdatera sin information på nät och i radio. Under det värsta stormanfallet spelade Radio Vega "önskekonsert och julmusik" när man i andra kanaler gick ut med varning om att inte bege sig utomhus. Önskar man tar sig en rejäl funderare och kan bryta div sändningar med uppdateringar om färdvägar nödtelefon nummer m.m. om dylika händelser sker.

Å ett som e säkert är att det kommer att komma flera liknande överrakningar.

Nu önskar jag och min numera skalliga klippa er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Upprepningar

Bilden tagen av Fia aug 2008

Otroligt, upprörande och helt deprimerande! Jag har bläddrat tillbaka i mina bloggar och läst och blivit allt mer illamående över raderna och konstateranden jag nedtecknat.

Det är ju ett enda upprepande av blaha blaha.

Fonus finns upprepade gånger, solnedgångar uppgångar fågelkvitter och tystnad inte för att tala om tjuvfiskare.

Sååå trött man blir på sig själv.

Tydligen finns inget annat i detta ynkliga liv på udden att skriva om.!

NÄHÄ gott folk jag har till och med analyserat detta faktum, dvs att någon form av substans avsaknas i raderna.

En enkel anledning är helt enkelt att den lilla privata sfär av existens jag vill hålla för mig själv, (integritet) inte nerskrivs, inte noteras, inte meddelas.

Det medför i sin tur ett babbel av naturfenomen, lilla blå s tillvaro, njutningar som kan anses vara neutrala på de flesta plan.

Mina så kallade besvär av alla de sorter finner man inte i min blogg HAHA

Goda läsare må vara tacksamma för det. *L*

Nu kan jag meddela att min mus har hjärnskakning!

Nehepp ingen plats för småleenden, historien alltså som följer.

Jag byggde en kompost och mitt i hamrande och grävande stack en mus upp sitt huvud ur högen framför mig. den blängde på mig och jag blängde ilsket tillbaka.

Hans blick berättade att jag störde honom, min berättade samma men också att hans feta buk skvallrade om att han stal mat inne i mitt hus. Förbannad kastade jag hammaren mot honom. Döm om min stora förvåning när han fick den mitt i huvudet och började skrika.

(Jag brukar knappt kunna pricka en spik i vanliga fall !)

Helt reflexmässigt klev jag fram och steg på honom.

Han pep iväg den lilla feta filuren och har antagligen byggt sig ett fint varmt bo för vintern i min kompost, och antagligen tömmer han nattetid allt gott jag glömt framme i huset.

Det var historien om musen med garanterad hjärnskakning!

Inte min!

Solen går nog upp imorgon också =)))

Tysta höstglimtar

Tjuvfiskarna har dragit sig till sina hemmasoffor, på fastlandet.

Skönt tycker jag, ingen sitter utanför min klippa och stör dagens höstens magiska lugn. Ibland stänger jag radion, musiken och bara lyssnar på ljudet som inte hörs.

Tystnaden är förunderlig just nu. Inga rasslande löv, inga fåglar, inga hammarslag från grannön, och över huvudtaget är det så stilla.

På vintern är det öronbedövande tyst, men då en bedövande kompakt snö- tystnad, nu är tystnaden hög och ståtlig på något vis. Mina var-dagar består av tjatter, prat rop och ljud som pockar på ens uppmärksamhet och jag njuter av det ickeljudet som ljuder omkring mig här hemma.

Det har varit en märklig tid, en höst som bara dragit ut i sin prakt av både färger och värme. Denna tid för ett år sedan befann jag mig i en is igloo, en iskall sådan, tom julljusen på busken hade snöat in i november och ljusen syntes först fram i april i år.

I år har dagarna kunnat användas för allsköns aktiviteter trots att dagarna varit korta vad ljuset beträffar.

Dagarna i Frankrike var juvliga men tyvärr alldeles för få. Visst kunde kroppen ladda för en lång mörkertid men någonting hos mig var ändå på väg hem igen innan man riktigt hann acklimatisera sig i stunden.

Denna höst firar jag lite extra med olika viktiga slutpunkter i min existens, ett lån är avklarat en kontroll likaså, och nya planer med nya längtor är inbokade.

Man blir ju aldrig nöjd. TUR är väl det, för den dagen kan någon ringa Fonus, för då är jag slut! ( Kallas det liknöjd?)

Nu längtar jag västerut, tillbaka eller hemmåt eller bara efter barnen vet inte men längtan är konstant även nu om målet inte alltid är det viktigaste.

Sunt eller inte jag fortsätter med det iallafall *LER*

Just nu

Visst är det kul att leva och snart ljusnar det igen gott folk !

Just i dessa helt ljuvliga tider kan jag undra hur alla sommargäster fungerar, de stressar ut i juli sina små sommarstugor och tycker det primitiva livet med sina små planteringar är pittoreska inslag i deras anors så torftiga tillvaro är sagolika under våra varma sommarmånader. Men nu då naturen verkligen visar sin sanna prakt i form av både regn storm och helt obeskrivligt fina energi då packar de undan sina torp o drar till staden. Förstår inte det , men samtidigt är jag tacksam över att de alla drar bort för nu är det verkligen lugnt och fridfullt, vackert och förnämligt. Made just for me =)

Tjuvfiskarnas leverne orkar jag inte ens kommentera, det är kryp som inte ens tarvar en kommentar. Trots detta måste jag meddela att somliga av de avskummen inte ens drar sig för att kliva iland på stranden och blir de skitnödiga blir det just din tupp som blir anfallen.......

Nu ligger både svamp och kryddor på tork, brunnen är isolerad så även golv och ekorrarna får använda sitt lilla intellekt för att hitta någon annan boplats än hos mig. Jag har välförtjänt tagit ut mina TVÅ (sic) semesterdagar, de första på 6 år och jag åker söderut! Nähäpp jag skall inte göra någonting alls bara inta stunden, dofter och somliga goda viner till någon gammal ost. Jag skall bara skratta och prata skit och dansa med blommor i håret, och framför allt bara vara i stunden eftersom jag nu råkar ha turen att ännu finnas med =)

GOD HÖST

Isoleringstid, å fira höst.

Sista dagen av de så kallade sommarmånaderna skriver jag idag.

Nu blir det bråttom att göra allt det jag babblat om, allt det jag helt enkelt inte ännu gjort. Dagarna har bara runnit undan, som vanligt när det gäller sommaren. Festerna har avlöst varandra, sommar, surströmmingfester, konjaks möten, släktträffar eller bara bryggnjutnings aftnar. Dagar som man upplever att "det kan vara den sista" och då släpper jag ju allt för att bara njuta och finnas i.

Nuförtiden är det ju ingen ide att planera något med mig jag hummar ändå lite förstrött och glömmer gladeligen bort en ev överenskommelse ifall något roligare råkar hända just då.

Kan nog inte ens skylla på ett ålders tecken av demens utan helt enkelt en nonchalans för saker jag kanske tycker är mindre viktiga.

Det har varit en märklig sommar på många olika sätt, den har varit mer intensiv än någonsin tidigare och skratten har avlöst varandra med suckar av förtjusnings upplevelser. Har nog aldrig tidigare njutit så.

Nu väntar en helsikes bister tid igen, men jag ger mig inte. Just idag har jag äntligen, med lite hjälp fått isoleringsmaterialet för att göra sovrumsgolvet varmt. Tänk att jag redan på Huddingetiden lärde mig hur man inte fryser om fötterna, Smålandstiden var iskall och där fick man lära sig elda på olika sätt, men nu har jag frusit färdigt anser jag...åtminstone om fötterna.

Bilden är inte från min trädgård men min är på god väg att anta former för en sådan. Benmjölets och blodmjölets förnämliga egenskaper har hållit olika fyrbenta individer på avstånd. Nu skall bara skiten också tas om hand på ett sätt som lär ha praktiserats redan i hundratals år, med en rejäl kompostering som skall bli den bästa här i skären.

Om inte annat så lär ju "Nans skit" kunna användas till nåt vettigare än hittills... Mina ädla korvar lär alltså bli förädlade pärlor.

Nu är det höst, och det är min tid. Jag har tidigare babblat om massor av svamp, men markerna gör nog alla tiders svamp rekord nu. Jag formligen snubblar över olika delikatesser vart jag än vänder mig utomhus.

I oktober kommer jag att fira lite xtra, men om det skall jag berätta om nästa gång.

Skall nog smyg fira litet på ett berg innan dess, å då blir det med de bästa vännerna och en och annan druva.

Jag skall då ta ut mina två dagars semester jag förtjänat in under året!

Livet är som en överraskning varje dag, tjoflöjt!

Högt å lågt

Ibland sätter jag mig på huk i blåbärsriset eller i min lilla trädgård, och jag upptäcker en massa saker, djur och liv som man anors aldrig ser. Från perspektivet "under" ser världen lite annorlunda ut, lite hemlighetsfull liksom. Jag har ju alltid sagt att det bästa sättet att hitta svamp på, i synnerhet trumpetare är att sätta sig ner i skogen o kissa för då hinner man betrakta marken och lägga märke till detaljerna. Jordnära!

Det är lika häftigt som att kliva upp högt på ett berg eller ett träd och titta på världen uppifrån. Nå jag antar att jag nog så småningom kommer att kunna se allt från ovan men det kan ju kanske dröja ännu. Igår hittade jag till exempel kantareller när jag lite dagen efter midsommaren satt och filurade i trädgården.

Midsommaren är inte min mittsommar utan en början och en tid då jag nu måste mobilisera mig en aning. Nu har jag ca 3 månader på min att reparera, förbereda och fixa för en istid till. Jag skjuter dock mycket gärna upp allting, det fixar ju sig iallafall.

Sommarindianerna har anlänt, havet är livligt trafikerat men inte lika intensivt som tidigare år. Sjöbevakningen har i år sett det som sin största uppgift att trakassera båtfolket. Ja jag är ytterst ambivalent till detta polisande. Att det skall vara nyktert på sjön också är en självklarhet tycker jag men de gröna männen tyks enbart leta efter fel då man stoppar flytetyg, Brandsläckare och flytvästar anmärker man med petimeter noggranhet på, och bötfäller som man aldrig gjort förut. I våras fick den lokala fiskaren böter för att hans hjälm låg bredvid honom på snöscootern, då han nyss tagit upp sina nät.

Den stora gröna sjöbevakningsbåten rusar hänsynslöst fram längs farleden med vågor som slår upp över alla klippor och drar med sig allt som finns på stränderna. Vet inte vad jag skall tycka....

Jag har min absoluta semester just nu, varje stund av ledighet är semester. Jag åker då och då in till storstaden och jobbar, ser till att fylla på hålen i börsen och för att hålla min vän Kent god och mild. Jag har även haft förmånen att åter äntra min "egi skuta" och tappat bort mig bland många nya goda viner . Det är så roligt att få lära sig nytt och dessutom kunna använda sig av ny kunskap för att i min tur lära det vidare.

Igår plockade jag årets första blåbär, och trots att jag älskar hösten är jag nog glad åt att det är ganska långt dit ännu.

Nu skall jag kliva upp på taket och känna mig lite ovanpå ett tag, lite som att låta mig flyta med i dyningen av medvinds vågen.

Längtan

Ordet längtan har så olika innebörd. Det kan gälla långsiktigt och väldigt kortsiktigt.

Längtan efter någonting finns alltid och skulle längtan ta slut då är det deffinitivt dags att ringa Fonus!

Tänk att den kom, den här våren jag längtat efter. Nu när den är här då längtar jag igen nu efter att sommaren skall hjälpa upp mina potäter och små späda växter.

Längtan efter ungarna är dock konstant, undrar om en mamma någonsin kommer ifrån den känslan.

När de är här har jag ångest för att de skall åka, och jag skall börja längta igen.

Tröstar mig med som så många år redan med orden //kvalitet framför kvantitet!//

Blah detta försökte jag ju redan förklara för min mor för ca 430 år sedan.

Momentalt längtar jag efter förstärkaren och högtalarna som befinner sig några hus bort och jag inte orkar hämta hit.

Dessutom kan tilläggas att jag längtar efter en stark driftig person som förflyttar min skuta i havet MED PROPELLER påmonterad oljad o klar.

Som jag har längtat efter lite högvatten eftersom havet har behagat befinna sig någon annan stans under några månader och det har försvårat sjösättning av allt flytetyg, åtminstone av en torrlagd kärring som jag...

Bilden: rensning av en fet fin gädda

Sist men inte minst har jag längtat efter min LILLA BLÅ. Den stackaren har befunnit sig på en ö, helt ur stånd till att vara körbar. I 8 + veckor har jag längtat efter att få sitta och drivas framåt i varma vindar, det hon är gjord för juh.

Min lilla blå är sååå mobbad. I viken hör jag alltför ofta senaste tiden

" har du fått tillbaka din bil" Jag svarar artigt naeeee, svaret hörs ekande längs farleden

-" Kör Peugeå´så får du gå"

Min längtan kan te sig pervers eller absurd i sina sammanhang, men de är ofta nutidsrelaterade.

Idag vet jag att imorgon är en ny dag och då skapar jag nya önskningar.

Önskningar om nya tillfredställelser om de då var är så små, så andra människor inte ens reflekterade över dem, eller heöt enkelt ansåg dem som självklara.

I min lilla värld av lycka är ingenting mera självklart. Allt är en gåva nuförtiden som jag försöker förvalta.

( Till mina ungar: japp min bil gillar jag, och vill inte byta ut den ännu.....tror jag )

Nu drar jag västerut.

Och för andra som jag ser som självklarheter: Ja skumppan är på kylning och udden är varm och du är lika välkommen som alltid ! Vi dansar tillsammans på bryggan igen!