Som gamla ämbar.

Ljuuvliga regn dagar, storm och rusk. Sommar har alltid inneburit ett speciellt stressmoment i mina dagar. Allt och då menar jag ALLT skall hinna göras, man skall träffas, man skall umgås, man skall ha det TREVLIGT, helst grilla lite, ta ett glas helst flera, vara snygg skall man också...
Nu har jag nog förmodligen blivit stor eller iallafall en aning mer vuxen då om man vill. Mina lediga dagar har inneburit absolut noll program.
Jag är som en vindflöjel om man vill bestämma nåt med mig,
kanske, blir mitt svar, kanske, om jag inte får lust till nåt annat typ.
Ego kärring helt klart. Mina lediga dagar så varmt välkomna har varit just lediga helt.
Jag har stannat bilen om jag haft lust att prata, jag har grävt i jorden om jag haft lust och slutat om jag kommit på nåt roligare. Jag har svurit och pärklat över tx båtens bottenmålning men med vetskapen om att jag när som helst kan sluta. Jag njuter helt enkelt.
Nåjo nog skulle jag kunna tänka mej den där händiga typen som kopplar in min tvättmaskin, eller han som sågar upp mina träd som ligger och pryder södervyerna, men å andra sidan.... Jag har nog behövt min ensamtid, och klarar mig utan element som jag inte vill ha.
Ämbarena hittade jag idag mitt i skogen, de berättade för mig en historia, den om generationerna före mig, historien om dem som levt här grävt här innan jag såg dagens ljus.
Det är en mäktig känsla att vandra i deras spår.
Den här vackra busken med sina otroliga vita blommor är någotslags kinesiskt som min morfar planterade.
Morfar Erik fick jag aldrig träffa men han har satt sina spår runt mig på många olika sätt. Erik Lagus dagböcker har jag läst och skrivit ner en del. Jag skulle gärna träffa honom men han finns närvarande genom sina spår på holmen.
Båten har alltså fått giftfärg på bottnen en jäkla smörja som nu också sitter i mitt hår o på mina extremiteter.

En lördags afton med nyländsk nypotatis och Billens lax avslutades med en liten lektion i hur man lirar.
Musikern från Sveriges södra regioner tillika docktorn som vistas som närmaste granne är en mycket duktig lärare och elev förrästen, hans bröd duger även för en annan gammal bakare =)

Med Vangelis i bakvattnet skall texterna flöda eftersom idéerna och orden i huvudet är rikliga.

Aftonen är otroligt vacker.
Stranden alltid olika varje kväll och ljuden magiska.

Nu tillbaka till pennan och tankarna och texterna.

Med ändan i vädret

Efter att ha fått tips om hare-rådjursbekämpningsmedel är jag lycklig. Under den senaste veckans bortavaro har detta kunna testas och jag blev salig då jag en dag såg herr Vitsvans vädra med nosen mot mina metoder och sedan sakta traska bort från sina vackra forna delikatesser, han ratade dem och blängde på mig som om jag förstört hela hans sommar.
Hahaa det har jag ju också gjort, men jag har räddat min!
Jag blev visad till den sk. "ryska marknaden " i Tallin och där fanns ett eldorado för den som gillar perenner och olika buskar kryddor m.m.
Jag handlade så mycket jag kunde bära med mig och till ett humant pris a`några cent per växt. Jag har alltså med stor förtjusning rivit upp, planterat och mycket nöjt betraktat min nya trädgård.

Nu tror jag ju dessutom att den kan få blomma eftersom hjorten inte kommer och blandar sig i mitt arbete.
När jag stod där bland grönsakerna med ändan ivädret mindes jag min barndoms somrar.
Jag kom ihåg att jag som liten flicka alltid såg mina " mostrar" ( dvs min mormors sytrar) med baken i vädret. Alla möten skedde inte framför kaffebord som annanstans är brukligt, här på holmen skedde och avhandlades de flesta diskussionerna i trädgårdarna. Mao jag fick ofta deltaga men det jag såg, var deras enorma korsettiklädda rumpor. Jag har f.ö. fortfarande ett par jeans kvar efter min mormor. Det lär vara den första typen av jeans, hängselbyxvarianten fr 1940 talet. Dessa är fortfarande hela men bakdelen är enorm, där inne skulle ju korsetten också rymmas....
Ledig vecka, innebär sova måla läsa och skriva, strålande sol ger lika mycket vila som en regnig blåsig dag. Tänk va man njuter av lediga dagar när de inte förekommer varje dag...
Nu är det visst fotbolls- någonting, jag som tyckte det nyss var aktuellt med ishockey -nåt, dessutom gifter sig hela kungahuset väster om oss. Hela Finland är nog tossigare engagerade i den cirkusen än vad Svedu Pellana är.
Nu i ösregn nybakade bullar och en skitbra deckare= har man det bra eller har man de.....

Bekämpningsmedlet ja, hemligheten är mycket enkel, benmjöl och blodmjöl.

Est Est Ester

Fiffigt! Eftersom jag alla dagar befinner mig i Tallin försöker jag utnyttja tiden. Genialiskt att handla all mat där, enkelt o ca hälften billigare. Eftersom vintern var speciell för att inte säga rent jäkligt bister finns det en oändligt massa platser som tagit stryk här på min plats på jorden.
Hängrännorna hängde mer än lovligt, tak plåten hade sprätt till väders i kanterna, tunnorna såg ut som buckliga portvinsnäsor, målfärgen flagar på olika ställen stegen till sjön såg ut som en spiral efter isens framfart.
Många saker har inte blivit åtgärdade på många många år här på udden. Skänker dock varma tankar till Hasse o mor som gjorde det lättare för mig nu genom att ha rejäla doningar från början.
Jag tyckte alltså det var en briljant ide att också inhandla div målfärger å byggprylar i Tallin.
Nåjo en hjälpsam taxi chaufför assisterade mig trots mina envetna protester och jag fick det jag ville från en byggfirma.
Nötbrun Kuprinol/Pinotex kanoon det stod "Pähke" på burken. Självklart nötbrun eftersom Pähkina är nöt på finska...trodde jag. Ovan på bilden ser ni skilnaden på denna skapelse den högra är nötbrun i Finland den vänstra är nötbrun i Estland.
Den glada taxi chauffören blev jag lyckligtvis av med i terminalen trots att han menade att jag nog kanske skulle ha behövt honom till att utföra målarbetet....Skojigt med hjälpsamma människor *S*
Jag har utnyttjat lediga varma soliga dagar i Tallin med att utforska staden med som alltmer fashinerar mig. Dessa otroliga byggnader, gamla fantastiska arkitektritade villor som ännu står övergivna toma mellan sprillans nya moderna hus. Små övervuxna trädgårdar med hägg o syren mellan betongparkeringar. Helt osannolikt och för en sån som mig mycket spännande upplevelser. Jag har redan hittat mina drömhus. Esterna är ett mycket vänligt folk utom de som utan att blinka lurar skjortan av en innan ens man hinner tänka, men så länge det handlar om deras krooni så gör det mindre..(just inget värda i jämförelse till euron.)
Min lilla blå har fått nytt musiksystem, det blev jag lycklig över, har i någon månad enbart kunna avlyssna pensionärsradiokanalen Vega med dessa sjömanshurtiga visor och schlagers från 60 talet...skoj några minuter i taget...men nu skall min nya Kenwood avhjälpa den plågan.
Jag har alltid varit svag för gitarrlir, nu står ett magnifikt instrument i huset. Jag har musikanten på udden och skall jag få krämpor av medicinska slag skall det ske under den närmaste framtiden. Han är inte bara musiker utan också läkare, bra va *L*
Måla snickra njuta står på agendan och kanske lite ny kunskap om skalbaggarnas intressanta liv...

Ryssar, gökar och sur ved.

Jag älskar mitt jobb varje dag..nästan!
Varje dag är helt olik den förra och eftersom jag tycker om att tycka och jag för tillfället fått möjlighet att vakna, starta om, njuta, och ta tillvara stunderna kan jag då och då vidareförmedla den känslan.
Möjligtvis har jag också blivit lite mer snäv i mina åsikter om saker och ting, kanske tom jäkligt snäv!
Det finns saker jag tycker mycket mycket illa om, och lika mycket jag älskar obehärskat!
I mitt jobb möter jag ca 1000 olika personligheter varje dag ( en otroligt häftig upplevelse)
Ofta glömmer jag bort vad jag skall göra då jag bara betraktar figurerna som kommer fram till mig.
Jag anser att jag är ramlös, utan förutfattade meningar typ!
Men intuitivt kan jag ha uppfattningar, tro och mena en del om de människor jag har framför mig. Oerhört intressant att se hur det funkar med min tro, mina intuitioner! Oftast åt helsike men lika ofta helt rätt! Mao vet jag min litenhet.
Alkoholisten som snabbt ilar fram, jag ser honom innan han ser mig, missbrukaren hans slöjiga förföriska slappa blick, missbrukarens euforiska snack. Suck jag e visst helt förstörd på att läsa mellan ögonfransarna. Nykrta alkoholisten som jag ödmjukt niger för om jag kan se att han inte bytt ut sitt bruk till något substitut.
Tack för allt jag sett, och allt jag upplevt!
I dag kom ryssarna! Då ruttnade Nan!

OO låt mig en gång träffa en ryss som kan prata, som har tänder i käften, som kan se med klara ögon, som överhuvudtaget har någonting innanför pannbenet.
Låt mig en gång få träffa en Ryss som kan förmedla någonting av substans!
Jag skänker min mormor återigen varma tankar. Denna fina goda människa som aldrig sade någonting ont om någon...förutom Ryssarna! Jag som trodde det berodde på vinterkriget....
Nu idag förbannar jag en annan verklig idiot, mig själv tyvärr, av en helt annan anledning.
Lämnade tydligen bosättningen utan att ta in ved, vilket innebär ätt enbart sur ved finns att elda med. En omedelbar jämförelse till de ryssar jag mött idag...
Göken den galna på Gullö gal igen lika frenetiskt som en galen person i småland jag en gång kände. Månne Göken denna gång finner sin ungmö han hojtar efter...
Eftersom detta är dagen för MORS DAG vill jag tacka mina ungar för gåvan att jag får vara deras mor.
Jag får bo på deras ägendom och de låter mig alltid få veta att jag duger och är viktig.
Jag undar hurudan jag vore utan dem.
(Bilden av min inporterade Vallmo i knopp, som inte överlevde min frånvaro)
Just i afton utsläppt från slutan och gemenskapen där, har jag landat på moderjorden.
Det kvittras överallt och trots regn och dimma undrar jag hur en sån lyckokänsla kan infinna sig som jag har.
Knipan fnottrar i viken påskliljorna ler och småfåglarna fånar sig i träden och göken ja den e med hela tiden. Just nu skall jag försöka skicka en missil av kaliber grövre på en heffnajöjufff- humla som helt klart inte begriper vad den sysslar med i mitt sovrum. Oinbjudna gäster tarvar ingen vänlighet av mig här!
Öskaret o krattan imorgon!

Struvor och Mjöd

Jag har svettats med att göra degen mjuk och len för att den sedan skall spritsas ner i frityren, alla slingor skall hålla ihop för att det hela inte skall se ut som ett skadeskjutet skatbo, jag lyckades ibland. Barnen minns säkert med skräck deras mors förtvivlade försök att ge dem lite
av hennes ursprung, Struvor och Mjöd till Valborg.
Min mjöd lyckades alltid mer eller mindre, dock aldrig så att ungarna skulle ha kunna inta den drycken, alltid mycket hög alkoholhalt och russinen dem skall vi inte tala om, inte heller de flaskorna som exploderade på mer eller mindre olämpliga ställen.
Idag har jag har lyssnat på Akademen i Kaisaniemiparken med gamla goda vänner, insupit det svala Finländska klimatet igen, men varma med vänner.
Vi landade i natt halv tre, och trodde vi var bland molnen men då landade flygplanet och vi var nere i ett dimmigt svalt vått land direkt från ett soligt hett land....
Nu hemma ute på min udde har jag ingen mjöd däremot en sval Kir i mitt glas. En stilla nedvarvning av underbara dagar med mina systrar.
Veckan i Cabernon en ( Cabernossen som Tusse kallar huset) var allt vad jag önskade. Om ni vanliga dödliga visste hur mycket som hinner avhandlas på några dagar när tre gamla vänner bor ihop !
Sammanfattning av samtalsämnen, sorg, föräldrar barn barn o barn, sex, utseende, relationer, kläder, stilar etikett, vett, vansinne, ideer, lustar och fram för allt livet!


På mornarna har jag klivit ut vid kanten av dessa små vingyubbar ( vinstockarna) som alla har små tofsar på huvudena och skrivit, jag har doftat, njutit med hela själen av allt vad som erbjudits långt från min vardag. Sedan har vi skrattat ihop hela alla dagarna.
Jessica och jag lever med våra domar i nacken Tusse med sina funderingar och alla har vi bara tagit in varje dag som getts oss.



Osten, vinet, sparrisen tomaterna, persiljan, musslorna och alla kryddorna har gjort sitt till vår speciella njutning.
Kappsäckarna var fyllda med kryddor, levande växter och torkade, en av oss hade en man i burk med...det förmodligaste fiffigaste inköpet denna vecka....
Jag har idag talat snällt med jorden och planterat lite rosmarin och timjan, Vallmon fick stanna inomhus än så länge *ler*

Nu stundar nya utmaningar, ny vecka till sjöss och i juni blir jag sambo igen...han e trevlig och snygg =) musikalisk dessutom!
Nu skall jag försöka sälja lite port men kommer som alltid att längta mig sjuk tillbaka till min egen jord på udden.
Tack Gustaf för att du finns! Utan dig vore jag intet!

Utsläppt !

Steg iland efter några fjuttiga 5 dagar ombord, men de dagarna kändes som år.
Nu stundar sommar tider ombord och det betyder klart flera passagerare än tidigare, det innebär också att vi "skitkonsulenter" också då får ta det som finns.
I mitt fall ( nu följer avdelningen gnällrader) fick jag vackert ta hytt nummer 2123 eller nåt, strax under bildäck. detta innebar en boskapshytt, utan närkontakt till vare sig telefon eller Inet, däremot mycket NÄRA kontakt till alla fisande snarkande hostande estniska/ ryska chaufförer. Med väggar tunnare än papper kan inte ens en andning döljas. Toaletten bubblar upp (grannhyttens avlämningar) vid varje liten våg, bubbel bubbel. Sängen ca 25 cm bred ( hm kanske något bredare) kunde man nätt och jämt ligga på rygg men då skulle händerna läggas på magen som i en sarkofag. Vända sig i sängen var inte att tänka på då hade man hamnat på durken. ( funderade ett flertal ggr att det vore bekvämare) Skutan som nu går natt turer dvs går oavbrutet hela natten lastad med långtradare och frakt brummade lugnt MEN jag hade dessa fordon knappt 2 m ovanför min kropp och varje gång en långtradare passerade mig kunde jag räkna hjulparen, Dudung dudung dudung. Jag nästan såg hur taket bågnade för varje hjul.
Ok det var bara att bita i det sura äpplet dessvärre fick nog hela båten vetskap om mitt morrande *L* Dessutom blev jag förkyld, ni vet den där fina snuvan som gör att näsan rinner o man nyser oavbrutet. I feber fin o frodig skulle jag förklara varför olika filurer skulle köpa just min produkt. FINT Va trött jag varit på mig själv o mina produkter.

Bilden: Industribyggnader i hamnen i vackert ljus
"Nu e Krankan lite tyst, e hon sjuk" hörde jag någon glad besättningsman påpeka, han hotades med allt det kraxande jag hade kvar av röst, "-gå å dö din jävel eller byt hytt med mig " ungefär så kärleksfull har jag varit de senaste dagarna.
paradoxalt nog stundar dock den mest efterlängtade semestern på mycket länge. Tur det.


Spionen Jess har sett till att trion Tant B tant B och tant G har olika biljetter bokade de närmaste dagarna för att garanterat lura Håffnafjotajutouytlll eller va den nu sen hette.
Vi skall nämligen trots aska och moln bara åka iväg och snusa på Provence.
Bilden : Min skuta backar in till kaj i Helsingfors.
Utsikterna att vi kommer iväg ser ljusa ut just nu och om vi inte kommer dit så hamnar vi väl någon annanstans.
Alla som sitter fast därute i världen har säkert en del ganska speciella upplevelser med sig hem, som de sent glömmer men säkert också många nya vänner.
För tillfället har jag i väntan på att vårt flyg skall ta oss söderut rejsat hem till udden.
Kan inte hålla mig härifrån!
Isen är borta och jag kunde se stranden ikväll.
Vill dessutom efter horrorkojen vakna i MIN EGEN SÄNG.
Godafton!

Njutnings ingredienser!

Eftersom solen väckte mig tidigt, drog jag ut på exkursion längs stranden för att se på spåren av nattens drama.
Hjortarnas spår gick kors och tvärs rakt ut på den gråsvarta isytan. Långt ut fanns några större vakar och jag antar att det var därifrån jag hörde ljuden inatt. Lon blev snuvad på några magra köttbitar men på vägen hem i natt såg jag 6 st hjortar betande på åkrarna. Nog lär Lodde alltså kunna bli mätt.



Under förmiddagen kunde jag höra svävarens ljud, anade att den var på väg förbi min udde. Plötsligt hördes det en smäll, som om den kört på en sten och motorn dog.
Tyst och skönt tänkte jag och fortsatte kratta.
Då jag någon timme senare begav mig till Höga berget, eftersom jag inte kunnat besöka gravarna på hela vintern kunde jag se densamma stackars lilla vita svävaren som stod stilla i ismörjan. Haha tänkte jag där lär han få sitta till det blir sommar eller åtminstone någon vecka innan all is är borta. Hmmm.
Intrikat problem förresten, vad gör man när isen varken bär eller
brister alltså kan man inte ta sig iland...

Nåja dramat fick sitt avslut då jag såg Göran komma flygande med sin nya fina röda Möja svävare.

Herr och fru Knipa guppar stillsamt vid isranden och det kacklas öronbedövande i skogen.

Sädesärlan vippade runt bryggan klart störd över att jag också
ville vara där.
Det är förbannat gott att vara just nu, inte katten kunde jag tro det för några veckor sedan!
Nu skall jag packa lite, bikini, solhatt, sandaler o sommarklänning.

I tron om att vintern skulle hålla i sig till september beslöt 3 highway ladys i mars att söka solen och vinet och sparrisen i Provence. Mao nu drar vi ut på nya äventyr, gudskelov finns det inga kameler i Bandoll....tror jag.

Den berömda ketjupeffekten, Först händer inget sen händer inget och sen plötsligt kommer allt samtidigt *S*