Stillsam högljudd röst strax inna julen

Vid det här laget har var eviga kotte på det norra halvklotet tröttnat på mina natura rapporter och jag skall nog bespara er från det...nog kanske...
Jag vill i alla fall högljutt deklarera att jag råkar befinna mej på en av de vackraste och mest magiska platserna på jorden. Bara så ni vet om ni nu ha råkat missuppfatta det tidigare!
Vitt vitt och överallt har ca 20 cm lagt sig som av dunaktiga vita hattflingor av snö. Den välsignade naturen har ordnat till det så att ca en halv meter snö har isolerat mitt palats från ostan västan nordan och jädran.

Säkerligen kan den som vill konstatera att min bild är oskarp, må så vara jag har ju inte helt blivit kompis med min lilla nya cooolpixel ännu.
Jag tränar, och han o jag delar många magiska ögonblick. Haha jag bytte ju, övergav honom som blev opålitlig och suddig dessutom rann hans skarphet ut i kanterna på någe vis...
Någon sa åt mej följande påstående vilket jag för ovanligheten kommer ihåg:
"Om din favoritkrog e stängd behöver det inte betyda att du skall gå hungrig hela livet!"
Märkligt hur man lägger på minnet vissa saker andra glömmer man obevekligen.
Senaste glömma -"Posta dina paket innan den 18 december för att de skall nå mottagaren innan jul"
Den här morssan stod fånigt ilsk när postkärringen menade att -ja nog kanske det kommer fram till nyår.....
Åååångesten är djuuup, det lilla barnet som på julaftonen gråter krokodiltårar över att inte få öppna kalsarna och strumporna av mamma. Den här mamman vågar påstå i en tillfällig morsk stund att han förmodligen bara är glad över att få slippa . Just det barnet vet att han fullkomligen kommer att drunkna av kärlek och kärlekspaket den dag morssan kommer nära honom.
Julen , den tycker jag inte om i år, men obevekligen kommer den.
Krampaktigt tvingar jag mej lägga in sill, titta på snören o papper...vete katten vem som skall slå in de fjuttiga gåvorna.
Jag skulle jag vilja ge dem:
No 1 En returbiljett, och studier för 2 år!, Den andra betala studierna för två år frammåt, Den tredje likaledes .och dessutom en ny cykel.
Klimatmötet och facebook.
Jag har en speciell feeling för de som aldrig på allvar insett vilken gåva facebook är.
De som pratar mest skit om den, är de som inte har en susning om vad det innebär att ha kontakt med nära och väldigt kära.= I Love Facebook
Klimatmötet,:
Vad är det för fel på att det bli varmare, just visar barometern "oväder i Baku" o temp: minus masssor!
Jag ser verkliger fram emot att ligga på bryggan o softa i bikini en julafton om några år!
Sillen ja ....anfall anbelangas asap!

Existensiell njutning

Jag som tyckte att jag under en tuff renovering av det gamla huset i Småland levde spratanskt.
Hur duschen som då befann sig under äppelträdet ombonat av en grön trasig presenning var lite "enkel".
Under vissa iskalla snöiga perioder gick det bra att tvaga sig i en murarbalja. Utedasset friluftsdragigt och hemtrevligt.
MEN vad är detta jag nu har, allt det ter sig som barnaleken ala sagan om ringen mot skärgårds livet. Detta bästa läsare skall inte läggas till avdelningen Gnällfiler, enbart ett konstaterande och jag känner mej mycket ambivalent vad bekvämlighet beträffar.
Nog skall ni alla därute veta att ingen njuter som jag i ett hett bubbelbad med tända ljus, men om jag inte samtidigt kan ha tillgång till sprinterloppet från stranden i iskall snålblåst o regn, blir jag frustrerad.
Helst skulle min själ nog vilja ha båda helst samtidigt och helst på samma plats.
Nåja momentalt kan jag förtälja att "morgonsittningen" är ljuuvlig frisk och fräsch. Utsikten sagolik. Jag har nog babblat om naturens finurliga svängar så alla säkert sedan länge tröttnat, men jag själv har ju inte tröttnat än. Hmmmm
Framför allt är dagarna hela tiden olika, ingen lik den andra. Ingen av utsikterna lik den som var igår. Jag som älskar förändringar mår mao alldeles utmärkt i hela denna tillvaro. Men ack det som varar.
Just nu är den förbaskade julen mycket nära.
Nej jag tänker inte med vemod på julen för ett år sedan utan jag tänker på den enbart med tacksamhet. Tydligen skall just vår lilla familj ha "vartannat års" jular och i år är vi spridda i världen.
Posten har fått ta del av mina sekiner för att framföra fjuttiga små klappar men det viktigaste är att alla ungar har det bra, är älskade o uppskattade där de firar Jesu afton, gemenskap o värme. Jag har befriat struntat i allt julande, nåja några fåniga tomtar o ljus e uppsatta, men städning, det tar jag ett annat år.
Vår jul blir fin i år och dessutom har naturen lovat vara vit så det e bara att acceptera och jag konstaterar att mina vattentunnor jag glömde tömma blivit runda som ballonger....den där kemilektionen jag sov bort...nåt med expansion o minusgrader...men på kroppsdelar har jag läst att kyla krymper??? äsch så fånigt.
Nu skall jag reparera pälsen jag fick 1984...den behövs nu!

Godtrogen

Naiv godtrogen, lättlurad. Kan dessa ord vara synonyma med att vara korkad, blåst eller bara slapp i hela huvudet!
Ja jag tar mej en rejäl tankeställare. ( Har förrästen gjort det ofta under de senare åren) Hur som helst är detta ju egenskaper som egentligen visar på att den som tror andra om gott fortfarande innehar en tro.
En tro om att andra inte drar nytta av en och blir dumma elaka eller lurar en.


Marocco var ett underbart land i det hänseendet, där fanns det ingen misstro, man anförtrodde varandra och visade och berättade med en kraft som inte innefattade misstänksamhet. Borde man vara misstänksam, på sin vakt, gardera sig?
Hm så är jag inte skaffad och det har nog kostat många dyra tårar, slantar och ledsenhet ibland. Mest ledsen har jag nog varit över att märka hur saker o ting användts på ett fult sätt utan att jag förstått att så kunde vara.
Jag är stolt över att ännu kunna ha tron kvar låta anförtro folk saker jag inte tror de använder emot mej. Jag berättar med glädje var mina nycklar finns, kanske behöver just den dem någongång för att värma sig, inte skulle jag drömma om att den personen skulle ta något ifrån mej.
Alltså med stolthet som en anka tänker jag fortsätta min naiva tro på folk och vänner.





Min självständighet är guldbelagd av erfarenheter och just nu gnistrar de i mörkret. Den senaste av mina erfarenheter är att det inte enbart är män som tycker sig dra det längsta ståt av mej, nu även en madam, och hennes ord var inte mycket värda. Ibland känner jag mej som Jesus. Jag tycker bara synd om henne och tror inte hon sover gott om nätterna. Hon köpte en lägenhet av mej och sålde den vidare innan hon betalat mej.


Visst skäms jag ibland över mina oerhört korkade handlingar, jag skäms ofta förrästen och visst svär jag som en skogshuggare över allt galet jag gjort, satsat, och trott på. Men gott folk, jag ångrar inget tror jag, för i slutändan är det nog jag som avgår med segern på något vis, om inte så kanske jag kan byta till nya vinterdäck iallafall.

Martin föddes igår för 25 år sedan, det var andra dagen efter det Söderledstunneln hade öppnats för trafik. Ny asvalterad o fin fanns den där när jag åkte i den med en mage som en Zunami. Kalle premiärkörde tunneln försiktigt men i min, just då födande värld befann jag mej på en stenåker ala Smålands stenigaste åkrar.
Väl på Sös infann sig en leende skallig prins en unge soms krattade de första 10 åren. En gång grät han, å då inkallades både sjöbevakning och helikopterdivisionen. Senare har har surat många gånger och han rymde också en gång iklädd pyamas ryggsäck och gummistövlar. Han kom hem efter 10 minuter, han visste inte vart han skulle rymma, sa han! Anledningen var att hans lillasyster hade hittat hans godisförråd och hans mamma förstod honom inte.
Inte förstår sig hans mamma på honom alltid nuförtiden heller och helst skulle hon förvandla sig till muslim eftersom hon hittat hans fru redan. Men om det talar vi inte, mamman har ju inte konverterat ännu. Martin är en unge jag aldrig förstod att jag skulle kunna älska så mycket som jag gör!
När man som mamma har en unge och det är det käraste man har, kan man inte fatta att ens kärlek skall kunna räcka till två. Det var ofattbart då. Nu vet jag att den räcker till alla tre och tom fler om det vill sig!

Bastugnen är ett ståtligt verk av min far Moritz, han som borde blivit konstnär. Men han lever kvar!

Jag hoppas mina ungar förblir godtrogna, troende på det goda!

Något mindre sommar...

-"Mamma int e det höst bara lite mindre sommar o sen kommer våren direkt!" sa en ungen till mej för ett tag sedan. Så rätt han hade.
Det plaskar. öser och plötsligt kommer solen samtidigt. Graderna visar 8 plus och jag njuter. Ur led är tiden sa någon, men det är rätt häftigt, ljuset är otroligt och ibland är det som om någon står med en filmisk rökmaskin, dimmer och för ett fashinerande dis över bilden.
Trots att jag gått med i VVJ Våga Vägra Julen har jag rotat bland jusakerna och några fåniga tåntar. Upptäcker att det ju inte var julsakerna jag packade in först för ett år sedan, och många alla ljusslingor är borta.
Bara bra på det viset göder jag ju inte det finska elbolagen i vinter.


Eftersom jag använder ett nytt fotoöverföringsprogram blir inte sidan riktigt som jag vill ännu, men jag tränar.

Gjorde en resurce på hur en eventuell julgran skulle se ut i år, den här föll mej i smaken, den står dessutom nästan mitt på stigen varför den också år efter år blir mer o mer skallig på ena sidan där grenarna alltid petar på en när man passerar den. Den e så ful och ogranig så jag tycker den borde få till uppgift att bli ljusprydd trots mina antijuls åsikter.

En arla morgon då jag körde med full fart som vanligt varjag tvungen att tvär bromsa i en kurva. Mitt på vägen låg en enorm vit hög. Det visade sig vara en död svan, och när jag omillt sparkade den åt sidan såg jag att den saknade huvud. Då jag återvände på kvällen var den bortta men efter en stund sökande hittade jag kvarlevorna under en tät gran.
Min vän här i skären Lodde Lo hade skaffat sig en fin fet svan till middag. Hörde av fiskarna i trakten att två Lo djur huserar här i skogen och då undrar jag följdaktligen, en hona en hane, och vad händer sedan. Angenäm tanke, hjortarna lär jag iallafall bli av med, och Lo djuret äter inte potatis...tror jag!

Julafton 2009

Minnesplatsen för dem som vilar på andra ställen var en absolut upplevelse att se. Visserligen e begravningsplatsen på julaftonen ett eldorado av tända ljus men den här platsen på den f.ö. mörka delen var otroligt vacker.
Värmen från de tusentals ljusen var häftig och upplevelsen rekommenderas för andra, Vi besökte den halv ett på natten.


Julaftonen var vacker, gemytlig med alla ingredienser, julgubbar, små barn paket och otrolig god mat. Jag är ju en lika god vän av traditioner som jag jublar över förändringar. I år kunde jag till min glädje äta rökt kalkon istället för skinkan som jag inte saknade alls!









Jag önskar alla som kikat in riktigt fridfulla lugna juldagar.



Not: Hoppsan någon glömde visst att trycka på knappen Go mao blev detta liggande, nå nu skall den ut i cybern...

Regntid-bratid

Den går! Hon för mej HEM igen efter en lång men bra jobb-helg på havet. Den lilla blå brummar säkert även om det gnisslar lite här o där, (som hon bakom ratten)hon brummar tryggt och jag känner hur även hon, snabbt vill HEM.
På stadsgatorna känner sig min lilla blå lika obekväm, som jag.
Skutans hemtrevliga gungande och besättningen familjära värme gör att jag alltid tycker resorna på havet är givande. Jag lär mej dessutom nya saker varje gång, jag träffar nya roliga filurer och utbyter många fina erfarenheter.
Under veckorna som gått har jag varit utan en liten kontakt som en lapptopp ger, det har gjort att jag varit effektiv som attans. Läst målat o skrivit...för hand *L*
Nu har en ny liten MINI blivit mitt sällskap och kontakt utåt. Det tar lite tid att lära känna varandra men det har jag fixat tidigare och dessutom har det snälla barnet i huvudstaden assisterat med att rädda HELA min gamla hårddisk med allt vad det innebär.
Helt korrekt som någon därute konstaterar borde en del aldrig få föras över från en gammal disk till en ny....men nu skall det rensas rejält. Ja jag lovar det !
Undrar förrästen appråpå ingenting, finns det ingen fiffikus som kunde hitta på en handsfree som INTE trasslar till sig!
Det MÅSTE finnas andra som utför livsfarliga övningar i bilen när man skall trassla ut hela systemet av sladdar hörsnäckor m.m. som hör till handsfreen... Jaja jag skall göra det INNAN jag startar nästa gång....har jag ju lovat mej det minst 1000 ggr!
I min nya lilla maskin som ju är en hon, finns ännu inget fotoredigeringsprogram alltså blev det en fin bild från min TV salong. Bilderna i den rutan växlar varje sekund, just nu e den häftigt svart skimrande.
Igår var det regn, och inget blygsamt sådan utan ett Häll regn, läs ett helsikes jädra häftigt skyfall. Jag låg o njöt av att vara torr, det gör ju tanter i min ålder, men igår njöt jag av av torkan o av helt naturliga anledningar.
Min nuvarande fantastiska arbetsplats har bestämt att blockera facebook, om detta skall jag inte orda mer än följande. Tänk om beslutsfattare hade egen erfarenhet av sina beslut då skulle nog världen se så helt annorlunda ut...Så är tyvärr icke fallet, och då kan man stilla konstatera,
" Frukta icke de som icke vet, frukta de som TRO sig veta"
Nåjo just nu infaller det värsta momentet under mitt dygn, det handlar om det primitiva, hungern...på mat. Jag har inte tid för sådant trivialt, skulle så gärna ropa in i köksregionerna en delikat beställning ...tyvärr svarar endast tystnaden idag alltså lämnar jag min Mini och
försöker mej på att inta någon form av föda.

Svin, älskare o sur ved!

Bilden är av mitt högt älskade lilla egna svin August, OBS han skall dock aldrig få förväxlas med andra Riktiga svin jag skriver o babblar om!
Min chef, (hatar det ordet jag e chef över mej själv) råkar nu ha fått en ny sådan, sedan några månader, är som chefer skall vara, alla ingredienser äger hon, kunde ju lika väl varit en han! Nämda person har under den senste tiden 5 veckorna hälsat på mej 2 ggr! Ena gången då jag kastade ett Godmorgon i ansiktet på henne o den andra gången då jag skulle anteckna min handskrift under en arbetslista från Juni ifall den var korrekt! Gissa vad jag minns från juni!
Detta tillfälle skedde just då telefonerna fullkomligt glödde av svininfluensafrågoroch hysteriska människor och vi personalen inte hade en aaning om hur vi skulle agera! En svinmobiltelefon kastades mellan sekreterare städerska och någon sjuksköterska, ingen visste vad göra med den. Ingen info fanns att ge, vem skulle få vad när och hur. Genom att lägga min enorma parabol till högeröra nära en dörr som stod öppen kunde jag dock skönja en viss form av diskussion och därigenom införskaffa mej lite info!
"Kan du vara i luckan 2 timmar" är en annan rolig företeelse fråga. Jag älskar att ha kontakt med folk, svara på frågor och hjälpa, Under de här mycket intensiva pandemitiderna kan det dock medföra vissa problem. Varje fråga måste nogsamt svaras, och jag vet inte, inte ens läkarna vet ibland vem som hör till "riskkgrupperna" Jag vill lova er att det ibland kan vara svårt att hålla minen då personerna framför mej hävdar sig höra till riskgruppen pga långvariga hemorrojder alt öron besvär, eller mormors moster har hjärtfel som jag dricker kaffe med varje torsdag.... dessa två timmar brukar dessutom oftast bli 6 minst.
Jag hade önskat att den chef jag har hade haft ETT enda sammakallande informationsmöte ang handledning och info för alla frågor kring Svininfluensan!
I afton tar jag till rikets radiokanal som har utlyst en hel timme för frågor kring detta!
//Va de jag som för 5 år sedan sa -" jag skall aldrig jobba inom sjukvården igen....."// minns inte....
Älskare, det är en sådan som kommer och älskar men inte kan älska. En s.k. festman, hmmmm jag behöver inte en sån just nu!
Sur ved är inte rolig, den luktar illa osar och uppför sig som min dator, slocknar så lätt och e svår att få igång. Jag gillar inte sur ved, usla chefer och älskare!
Gapskratt, det finns av alla delarna mer eller mindre och idag har jag murat källaren! God afton imorgon kommer det en ny torsdag!