Doft av vanilj och snö

En sk. dubbelbild kan visa skönheten i tillvaron.

Just där fönstrets spegelbild samlar ihop bilden framifrån och bakåt, blir det en vackerhet av en ljuscirkus.

Bruden är vitklädd, udden har bäddat in sig i det vitaste renaste duntäcket.

Jag känner mig kriminell då jag måste förstöra snöytans konstverk. Sen märker jag hur mina spår ger naturen liv. Här finns någon, man ser spåren alltså finns jag.

Jag har städat, återigen! Jag har gått igenom låda för låda, rotat och fastnat. gamla brev gamla fotografier. Gamla stämningar har vaknat, och ömsom har glada tankar vandrat med vemodiga. Det kallas visst utveckling eller nåt!?

Snart är ett år till ända och ett nytt ligger och väntar.

Jag kommer osökt in på att jag återigen har passerat min egen dödsdag under året som gick.

Egentligen är det fan också att jag inte vet vilken dag det är, då kunde jag ju fira den istället för födelsedagen.

Dimman rullar in och jag måste villigt erkänna att denna årstid är otrolig. Den medför tystnad, renhet, stillhet och jag njuter obeskrivligt.

3 kubik ved innebär värme motion och det i sin tur en energi kick. Jag hade sällskap av spillkråkan som kastade avlagda kottar på mig under en sagolik tyst eftermiddag.

Om några dagar firar vi vår självständighet och jag firar någon annan.

Ett litet barn såg dagen den 6 december 1984, han är en av de vackraste oslipade diamanterna som kan hittas på denna jord.

Hans energi empati, sensibilitet och skönhet kan inte hittas hos någon annan på detta jordklot!

Obs detta FÅR en mamma säga =)

Ett hjärta gjort på en sandstrand just till Martin!

Undrar förresten om glöggen nuförtiden blivit starkare och jag kanske svagare? *L*

Förberedelse, eller bara stiltje.

I sällskap av Oasis " You know what I mean" toner innanför väggarna och stormens vrål utanför utför jag vinterns jubeldans.

Snön anfaller österifrån med en styrka av 17 m/s och mina Maroccanska isoleringsmetoder är effektiva.

Penslarna och färgerna blänger på mig och pockar på min uppmärksamhet, men jag har inte tid för dem just nu.

Vänta, vänta bara lite till, jag skall, snart, helt snart ta itu med allt det jag försakat under så lång tid.

I vandringer efter Älgviras spår i skogen fladdrade höstens upplevelser förbi som ett skådespel. Vad har jag gjort? Vad har hänt?

Sandalerna ligger klara för att sticka fötterna i dem, men just måste de också vänta, vänta på en ny tid, på våren kanske eller bara på lite mera sol.

Andra sandaler har jag flitigt använt senast för en vecka sedan.

Jag har vandrat, sprungit på vita orörda stränder, simmat i turkosblå varmt vatten, dansat till gungande rytmer, levt och andats främmande varma fläktar.

Jag har susat i berg som berättat 1000 årig historia, vänt i gränder som jag bara trodde fanns i sagor.

Jag har fått möjligheten att uppleva Turkiet kors och tvärs. Inte som turist utan som upptäcks resande.

Efter förra årets Marocco roadtrip bestämdes nytt resmål och i år blev det Turkiet. Jag kan idag bara tycka synd om alla som åker till det landet och befinner sig på en semesterort stationärt. Ingen kan ha upplevt det landet utan att ha rest runt i de verkligt Turkiska delarna, historiska ruinerna, öde stränderna, bommulsdalarna, tomtplatåerna, hästrancherna och framför allt bergsbyarna långt bort från de farbara vägarna.

Jag har haft förmånen att få finnas med två mycket värdefulla vänner och deras värme. Skrattat så magmusklerna dansat tango, gråtit så floderna torkat och njutit så himlens änglar bleknat.

Vintern fortsätter anfalla från alla fronter och jag skänker en tacksam tanke till Nordlandias kapten som tryggt och klokt styr sin skuta trots otaliga sekundmeters anfall i sjögång med 10 meters vågor. Som någon sorts sjöman känner jag mig trygg, som annan lite vilsen.

Doppar röva i snön och konstaterar att visst e ju hela livet en förgänglig företeelse.

Välkommen jäkla jul, det skall bli ett nöje att få mixa till glöggen, resten kan vi återkomma till!

Tofflor på hösten.

Ensam, det kan man vara i ett folkhav, man kan vara ensam på ett ställe där det inte befinner sig en endaste levande individ på mils avstånd, och ändå känner man sig inte ensam, paradoxerna med ordet ensam är många.
Utan att kunna vara ensam kan du aldrig vara tillsammans, skrev en klok filur Tommy Hellsten. (Läs hans verk, rekommenderar varmt)
Jag har nog känt mig ensam många gånger men då mest i relationer som fungerat som en ökenvandring mentalt.
Då har jag varit verkligt ensam.
När jag varit fysiskt ensam har jag aldrig varit singularis, jag har ju då valt min egen stillhet, och kunnat bryta den när jag helst velat. Jag har njutit av mitt eget sällskap och alltid, obs alltid fått mycket kloka svar när jag ställt mig själv frågor...hummar hum hum
Jag har tagit mitt eget utrymme i besittning och avnjutit varje tid jag kunnat få med mig själv. Att det skulle ha funnits plats för någon i min närhet annat än barn, fanns inte i min världsbild. Jag tänkte inte ens i de banorna.
En dag förändrades min världsbild, hela jordklotet vändes helt enkelt upp och ner ut och in, och alla mina teser sjönk undan som om de aldrig funnits!
Mina filosofier tedde sig som sanden på en strand i storm, de försvann helt enkelt, bort, ut i intet.
Jag är den lyckligaste människan på detta norra halvklot som ännu fått möjligheten att få uppleva det goda, det vackra och det absolut varmaste, med en tro som är intakt.
Tänk att jag vågade, tänk att jag vågar och framför allt tänk att det var så lätt!
Idag bryr jag mig inte om någonting annat än att ta vara på stunden, den som är en gyllene bonus på just mitt, vårt liv.
Den är lika vacker som trädens guldfärg utanför mitt fönster just nu.

Mitt vardagsrum är en konstspegel av färger och jag njuter av varje stund.
Bla bla bla jag lovar försöka uppdatera mig lite oftare trots detta guldskimmer i min tillvaro.
Njuter av tofflorna som värmer gott =)
Kram till Criss!!!

Spindlar och annat

Ibland tror jag att jag ser fel, det gäller inte bara när jag betraktar folk jag möter på jobbet utan också ibland hemma. Folkskarorna som passerar mig har jag redan tidigare beskrivit men jag upphör inte att förvåna mig. Nyligen har jag tom varit tvungen att lämna min plats för att inte skratta ihjäl mig alt slå ihjäl objektet framför mig. Jösses vad olika filurer det finns som rör sig fritt ibland oss.
Senast igår gjorde jag mäkta stora ögon men det var av misstag, en mastodont spindel bor med mig tydligen. Turligt nog utanför väggen, hade den flyttat in, då hade jag nog evakuerat mig någon annan stans. Innan jag tog bilden visste jag nog inte hur luden den var. Har någongång tidigare kommenterat olika kontaktsiter och en av dem kallas Vilda Webben, På den sidan kallas inloggade stollar för spindlar,
Jag har alltid ansett olika kontaktmedier som suspekta kanaler för mentalt retirerade personligheter alt kriminella alt missbrukare mao med rubriken problem av olika slag och när jag nu betraktade spindeln i nätet kunde jag dra ännu mer paralleller.
På min arbetsplats finns ytterligare en variant, Petter numer kallad efter vem är inte känt, men även han inger mycket stor respekt tom för vuxna starka macho män.
Eftersom Petter matas dagligen med levande ! flugor måste någon alltid in med ett finger i "buren" och det är spännande att se hur dessa män är blixtsnabba med att dra in sina fingrar när Petter plötsligt rör på sig. Han är dessutom snabb som en blixt. Jag tror han trivs han har tom vävt ett nät i fångenskap.
(En del spindlar gör sig bäst inom låsta dörrar=)
Min barometer har på någotvis ramlat ur sin position. Den ligger snett neråt och jag tror jag borde för in den på någotslags reparation...
Äsch den här sommaren har varit den bästa tycker jag, jag har fått allt jag behövt, framför allt värme, värme och sol. Festerna har avlöst varandra och jag har nog byggt på alla skrattrynkor rejält.
Mina blåa stövlar ser jag framemot att få använda riktigt mycket, har redan testat, de är ypperliga att dansa i.

Ännu är vattnet 20 grader, solen skiner och augustikvällarna är som gjorda för just det jag längtat efter många år!
Visslar och mår bra!

Just idag är jag stark- Kenta

Tillbaka lutad tillvaro

Jag skulle möta upp några vänner, tog en kopp kaffe med några andra under tiden. Då uppenbarade sig detta spektakel.
Helt suveräna herrar som laddat upp det bästa de hade på en båt och sen gav de järnet! Vilken succé tala om närvaro hos både publik och Band. De kallar sig" Älä jäta koverit", kan översättas med " Lämna inte din vän, men också Lämna inte covers, det var betydelsen i detta fall.
Suveräna herrar som endast drar ihop sitt Band ca 1 gång om året för allmän beskådan.

Helgerna har varit innehållsrika, sommaren är en förunderlig tid. Alla kryper fram ur sina nästen och klär på sig, av sig och luftar ut vinterns tankar. Jag tror jag på många år inte varit så "social" som denna indiansommar. Så roligt har det varit och är.
Under åren i Småland var både avstånd och andra orsaker handbroms för social samvaro, men det har reparerats på alla sätt. Antagligen behöver vi såna "off" år för att sen tralla med ett tag igen.
Det finns mycket jag hade velat hinna med som jag helt enkelt valt bort eller inte hunnit med, men jag tror bestämt det kommer en ny vår och sommar, kanske blir det tid då?
Jag är lat av naturen, slö och bekväm, men måste jag göra nåt då blir det gjort bums. Ett av mina sagolika barn hjälpte till att flytta, rada veden till bastun. Någon vecka senare såg det ut så här, nja det var ju också midsommardagen han radade så det var kanske inte så konstigt att det blev Sne radat...=)
Jag har alltså radat ved nu.
Hösten är i antågande, men jag släpper inte in den ännu.
Allt det där jag trodde jag skulle göra har naturligtvis inte blivit gjort. Jag har prioriterat att inta det som bjudits och inte tackat nej till varesig fest eller vardag i solen.
Det innebär då att en hel del MÅSTEN snart måste ske.
I synnerhet om naturen tänker ordna till en liknande vinter som den förra. Mentalt har jag förberett mig, Utan vänner skulle det kunna vara lite knepigt men en höst får gärna infinna sig i år också en tuff vinter.
Tjatigt kan mina hoilande te sig om njutningarna, men för mig är de fortfarande överraskningar.
Ikväll drog jag på Kentas "Idag mår jag bra" och simmade ut i viken. Solen stod högt och havet låg spegelblankt, och när jag klev upp ur det 24 gradiga havet visar termometern 28 grader. Klockan är alltså kvar över sju på kvällen.
På måndag kommer Fia äntligen till sin mamma, och mamman får vara med sin dotter, det behöver både hon och jag.
Lätt Lätt Lätt som en plätt är det ju att andas!

Bonus tid

Bonus tid är för mig någonting jag inte förväntat mig att få. Jag lever nog i en sk. bonustillvaro, men också i en sådan kan det tillkomma ytterligare Bonusar med guldkant.
Min brygga har i år varit platsen för guldkantarena av mina skorpor. De man suger lite extra på även om man har tänderna kvar i käftamentet. Jag har sugit in och intagit momenten på bryggan vid havet i värmen i samvaron av de vänner jag har nära hjärtat.
Bonus enl Wikipedia:
Bonus är att betrakta som något för en del att få och inte någon allmän utdelning till samtliga.
Det känns helt ok att gå in i mitt fängelse några dagar per vecka för jag vet ju att jag blir utsläppt och framför allt jag har valt det själv!
Bilden är av en annan luden vän som njuter av ett stilla hav.
Jag hade tänkt lägga till bilder men någon verkar sitta med handbromsen på alltså blir detta en kort fattad summering av veckorna.
Vänner, kusiner kusiner, kräftor, vänner, stilla kvällar, svettiga jobbdagar, texter, advokater, lite bekymmer, sköna regn, bilreparationer, vänner vänner och kärlek .
Summa = <3