Nordlandia en tapper skuta

Bilderna är från veckans isande turer över ishavens mysterier. Packis som hittar på överraskningar för gamla damer.
Äldre Ladys har ju som bekant ofta en lång erfarenhet av jävligheter bakom sig, de vet oftast också var deras gränser går och brukar inte utsätta sig för påfrestningar de inte riktigt klarar av med stoltheten i behåll.
Damen jag nu omtalar byggdes 1981 och hette då Olau Hollandia, hon hade en syster som hette Olau Brittannia.
Nordlandia byggdes då redan som sk. NATO kompatibelt fartyg, hon skulle kunna klara av det kalla och hårda Nordsjöklimatet mao isklass 1!
1989 köpte Nordström & Thulin damen och nu skulle hon gå på Gotland.
Hon marknadsfördes på Gotlandslinjen men var visst lite missnöjd. Nu kallade man henne Bosse Larsson!!! Det kan ju inte alls ha varit så roligt! (Nord Gotlandia.)
I 7 år stod hon ut och gick mellan Visby Nynäshamn och Oscarshamn, jaja och sen gick det som det brukar gå med tanter som tröttnar på sina ägare. Hon gick varm, inte av passionen tror jag utan av leda.
Juli 1997 då tog det fyr ordentligt, hon var sur och det tog eld i hela hennes innersta, i maskinrummet. Nu blev hon plötsligt ett problem, det brukar ju herrar tycka när damerna uttrycker sina åsikter alltför hetlevrat.
Herr Svensk tyckte det lät fint att överlåta den surmulna tanten efter viss renovering till snälla Ålänningar.
1 jan 1998 lämnade tha lady Sverige för att bli renoverad i Nådendal. Ett riktigt Spa var ju just vad hon behövde!
Februari 1998 var hon fin och färdig för att börja föra passagerare mellan Helsingfors och Tallin.
Hon har nu trafikerat rutten i alla dessa år förutom några glädjeskutt hon tog lite snett i april 2003, men det var bara propellern som blev lite skrynklig då.
Att hon också i en annan lite pinsam fadäs förälskade sig i en annan glad skuta och rände in i kajen okt 2006 har ju alla glömt. Han var ju inte ens värd det misstaget!
(det var nog när Kungen av Bahrain låg på den Estniska sidan...)

Isläget i finska Viken har i år varit ganska spektakulärt och med hårda sydliga vindar som fört all drivis norrut. Gamla Nordlandia har med sina motorer haft en hel del svårigheter att forcera isarna med endast ca en meters marginal av vatten under sig, resten har varit packis.
Hon har morrat några gånger och det har hänt att hon helt enkelt vägrat fortsätta.
Mycket bra gjort av en gammal dam, hon vet ju sina begränsningar! Man brinner ju inte två gånger i ett maskinrum precis bara så där! Dessutom misstänker jag att hon gillar att bli assisterad av de ståtliga ishavens riddare. Isbrytarna är nog mäktiga skapelser som så vackert kan föra en vacker ädel dam framåt.


Serie från 12.01 2010. Sitter fast i isen och vi väntar på assistans av den stora starka.

Här kommer SISU ur dimmorna för assistera Lady Nordlandia.





Sisu visar upp sina muskler för oss...

...och lägger sin tryggt framför oss och visar vägen genom isen hemåt igen.






Nu befinner jag mej på fastlandet ett tag, men jag tycker istiden kan ta slut nu!

Info: http://www.faktaomfartyg.se/olau_hollandia_1981.htm

Laddad för full muff.

Flydde iskylan när den bet som värst, steg i land i en annan värme. Moderjordens frusenhet byttes mot den andra fostermoderns lite varmare klimat. Min lilla blå , min trogna kamrat förde mej till ungar och vänner.
Jag blev expert i immateriella rättigheter och upphovsrätternas snårskogar, med ett mycket tillfredsställande resultat. Det känns skönt att veta att det finns ramar och prejudicerande exempel för såna som mej också.

Jag fick tid att finnas i värmen av mina barn, något av ett behov jag tydligen åtminstone med jämna mellanrum måste få ta del av för att kunna vara utan dem ett tag igen. Antagligen en rätt vanlig förekommande åkomma hos mödrar...
Jag har haft tid att värma mej med bästa nära vänner, och firade min egen indepence day med högtidlig ödmjuk nigning till tillvaron.
Kylan kom naturligtvis efter mig och någonstans i Norrköpingstrakterna visade termometern minus 23 grader, men den bekom mej inte alls inte heller brydde sig den lilla blå, hon brummade säkert genom landskapen. Möten av de nyare slagen var dessutom mycket upplyftande!
Då jag landade på moderjorden igen möttes jag av årtiondets snöoväder, minst 40 cm ny snö lagt sig överallt, min lilla sommarbil konverterade bums till en snöplog och snön yrde över motorhuven när vi forcerade de oplogade vägarna hem. Fördelen med detta är att huset här välisolerat och varmt. En annan fördel är att bakbenen får extra motion då jag kliver genom snöhögarna.
Eftersom jag gjort någon form av glädjekalkyler då det gäller min egen tid blir det nu dax att jobba mer än någonsin, och helt klart är att man kan ladda sina egna batterier.
Mina är fulladdade just nu.
Jag skänker tankar västerut, och packar igen, nu för kortare turer.

Kirikou

Bilden är av kölvattnet på ett isigt hav mellan Estland o Finland!
Jag vet nog hur man blir med barn, jag vet också att skulle barnen alltid planeras skulle betydligt färre barn ha blivit födda här på jorden.
Sedan några månader har jag blivit bekant med tanken om mormoderskapet.
Vi tre, tant brun tant grön o tant gredelin har sedan en tid vetat om att en av oss, skall bli nåt som i skrift o tanke verkar göra oss mycket äldre....vilket vi ju inte vill ...eller.... Mormor , blotta ordet innebär ju ansvar ålder visdom, eftertanke, gungstol, stickor, gulliga bilder i telefon, och framför allt ett evigt babblande om hur det nya livet helt raderar ens eget...dvs barnbarnets existens gör att mormodern blir en pest o pina för sin omgivning.
Just i dagarna har iallafall en av de Marockanska highway tanterna blivit mormor och vi andra två har med magknip o värkar följt med hela förlossningsprocessen, som tagit sina tappra 5 dygn i tid.
Puh, det är med vånda den lilla ungen idag blivit mor, en liten Kirikou, som enligt den stolta mormodern har lurviga öron,sett dagens ljus. Denna vackra januari dag har alltså en ny liten människa fötts. Kiriku kommer att få ett par gula Marocko tofflor kan jag avslöja, vilka de andra roadtrippande tanterna varit med o valt.

I morgon några år tidigare föddes en annan unge. Han var välkommen som tredje unge i en samlad mycket lycklig liten enhet, en familj. Han kom att förändras från en ganska enveten energiskt godlynt lillebror, till en energisk godhjärtad, varm och mycket sensibel konstnär som alltid ser lösningar och utmaningar i allt. Han balanserar på kanten till det helgalna, samtidigt som han vilar tryggt i sin totalt ingrodda konservativa syn på det mesta. Han mao helt osannolikt underbar i sin helhet. Jag skall gratulera honom också.
Jag själv har ingen aning om var jag befinner mig egentligen, kanske i mitten av alltihop, vilket jag också önskar.
Året har startat intensivt och jag hoppas jag kan avvara tid för alla färger i år, jag har ett stort behov av att måla, men momentalt består behoven av att värma upp mej själv.
Jag tyckte nog det var lite svalt i natt då jag inträdde igon, pysslade och packade upp ända tills jag kastade en blick på termometern, jag fick en smärre släng av Beirut Gahza, helgalet!
7 grader!!
Jag störtade i säng där var värmen +++ Vad skulle en stackars kvinna göra utan uppfinningen värmemadrass!!!
Äsch nu drar jag västerut, "Go West" som Per säger, nu skall jag bara drischa några dar!
o pussa på ungar! Maria ja på dej med *L*
O förrästen Peppe o Susanna, jag kommer, ba så ni vet!

Isgiljotiner

När jag kliver in i mitt ispalats ser jag att någon hängt isgiljotiner ovanför min dörr. De är så vackra så jag stannar upp och bara beundrar detta konstverk inte gjort av människohand och jag böjer mej vörnadsfullt för att inte förstöra dem.
Väl inne i palatset kan jag konstatera att dessa vacka istoder vittnar om att någon = jag glömt att isolera någonstans...dvs det läcker ut värme utan att jag ville det.
I nästa stund ler jag haha MIN värme räcker tydligen och blir över, för jag har det varmt och gott både inom bords och inne i palatset, mao är detta en ren ventil av det som inte behövs och det förvandlas till konstverk. Vad kan vara bättre!

Alexandra Edelfeldt var Alberts syster, hon var en vacker kvinna. Hon gav min morfars far en vacker liten tavla av sin bror till hans födelsedag. Nu hänger Alexandras brors tavla här hos mej och jag tycker den är en av mina vackraste teckningar på den vita stockväggen. Ibland för historien med sig otroliga ving och pennslag. (Jessicas tavla av Alexandra)





Här står hon min stol på bryggan, solens stol, vit och rimfrost klädd och bara väntar. Jag leker med historiens berättelser, leker med orden och jag känner mej lika iklädd vinterns skrud som hon, den vita obegagnade jungfrun. ( kanske då ändå inte helt *L*)

Hon ser ut som om ingen någonsin rört vid henne, så vit och täckt av den vitaste sky av frost




Jag råkar veta att oändliga bakar, feta, fula, vackra mjuka har suttit och låtit sig behaga av hennes bekvämlighet. Hon har låtit dem alla åtnjuta av det hon kunna ge i bekvämlighet utsikter och skönhet.



Stolt måste hon få stå o blicka ut över fjärden, hon får bli mitt öga, det som håller koll, medan jag inte är här.
Om hon tappar lite av sin färg förlåter jag, det kan repareras, hon duger just som hon är trots havets omilda blick.

Nu ut på de 7 vilda haven och sen över nästa, längtar efter mina barn alldeles ryysligt!

Helt jäkla galet härligt!

Barometern stiger, temperaturen bara sjunker, och det är bitande kallt men paradoxalt så otroligt vackert.

Året 2010 s första dag ( för mej i mitt eget paradis)kunde jag avnjuta genom att galoppera runt och betrakta allt det som legat i mörker de gångna månaderna åtminstone för mina ögon.
Då jag inatt efter att ha kommit i hamn och lät min lilla blå forcera drivorna längs vägen kunde strålkastarljuset visa mej en skönhet av oanat slag.
Vitt, tungt låg ett gnistrande täcke över hela naturen.
Inomhus hade någon beslutat att spara på elen...så det var bara att elda. Men värmen som fanns inneboende under huden kallnade inte för det.
Visserligen skall jag nog skaffa mej en ny termometer, min visar envist 10 - 15 grader och jag tycker det är fel, jag tror det är varmt eller är jag felprogrammerad även på den punkten?
I radion meddelade de förresten att talgoxen börjar sin vårsång den 20 januari oberoende köldgrader och jag gillar talgoxen har jag bestämt.
Just nu är det ganska tyst i skogen, jag traskade efter en hjort och ev en mårdhund utan att se dem, jag stirrade mest uppåt trädtopparna dit solens strålar nådde.

Jag är djupt troende har jag konstaterat, jag tror på så mycket och det jag tror på driver mej framåt med en sån fart så jag knappt hinner med själv. Just nu tror jag på att hela det här året kommer att bli det absolut finaste hittils detta sekel. Jag tror också på att min längtan efter allt det jag ännu inte lärt mej eller vet till en stor del skall bli tillfredsställt under 2010.
Jag hoppas också att jag skall kunna bli med barn på något vis under året *L

Bilden nedan symboliserar lycka.
Barnskor sparades förr och lades på vinden i torpen och på gårdar, detta skulle symbolisera att barn skulle födas och få växa upp i hushållet. Man kan alltså ännu hitta rester av barn skodon på många vindar i gamla hus. Här hänger de på väggen och står för att alla barn skall må bra.

Tack för alla mejl och support ang mina gamla dammiga texter. Som svar kan jag berätta, nej, ingenting kommer att ges ut utan min delaktighet.







Inte kan jag låta bli att lägga ut en bild på min kompis Herr Barros. Mitt smeknamn Lady Barroso bär jag med stolthet efter som jag gillar herrn. Han är ett portvin som nyligen införts till Skandinavien. Herr Barros är alltså en ny upplevelse i norden och har blivit en mycket omtyckt sådan. Jag har lärt mej hans kvaliteter och jag älskar honom.
Herr Barros och jag trollar till otroliga maträtter, de mest enkla blir kungligt delikata bara med hans hjälp.
Portvin är så oändligt underskattade som njutningsmedel, ett vackert glas tillsammans med en god ost eller som på bilden med en bit mörk choklad gör att livs safterna vaknar i vilken kyla som helst.

Jag talar om njutning och det skall bli mitt led ord detta magiska nya år 2010

Mitt galna liv

DÅ
Mitt galna liv, nej inte mitt, men ändå.
En gång för länge sedan 2004 fick jag ett första besked som gjorde att jag tappade fotfästet ett tag, tappade styrkraften på något vis. Jag satte mej ner och började skriva frenetiskt. Nej inte om mej själv det blev antagligen för nära och svårhanterligt, istället skrev jag om en person i min närhet eftersom just hans liv var så osannolikt, jag försökte förstå kanske genom att skriva galet. Genom hela den våren skrev jag, här på Notholmen skrev jag tills energin och substansen för info och intresset falnade.
Personen ifråga jag koncentrerat mina tangentslag på, tyckte ju detta var en fin fin ide, och marcherade runt som en stolt tupp. Texterna hamnade i lådor, väl gömda eftersom upplevelserna övergick till sanningar jag inte mer kunde sätta på pränt. Sanningar om ett leverne jag tog del av men inte var stolt över. Då det andra beskedet 2007 kom, ledde det igen till en period av intensiv forskning, och ny attack på tangenterna. Mitt galna liv under året därefter byttes ut mot ett nytt strax efter nyåret 2009.

Året 2009 har varit det mest spännande och sunda på många år, dessutom det mest lyckosamma *S*

Skulle någon mot förmodan råka se några av texterna från dessa år är de inte publicerade med mitt tillstånd och får inte användas av någon annan än mej.

(Texterna finns f.ö. redan i ett circus sammanhang där olika missbruk är ledmotivet)
-------------------------------------------------------------------------------------------------

NU mitt galna liv

Tjiff tjoff Julen är äntligen passerad och redan idag kunde jag skönja konturer i skogsbrynet vid färjan. Det ljusnar!
Det är med en aning vemod jag lämnar min arbetsplats för att byta mot en ny, eller i pluralis, nya, men just nu är tiden då det skall hända, ut, ut i världen, nya utmaningar, nya ideer. Jag kommer att sakna alla arbetskamrater men alla finns ju kvar. Det sista jag hörde idag då jag lämnade byggnaden var ord : "Tänk efter hur kan vi spara, vilka tjänster kan vi dra in vilka kan vi ta betalt för" Jag skuttade iväg medveten om att verksamheten dignar under alla indragningar och frustrationer.
Och jag får bara skutta vidare och nu får jag skriva igen , denna gång inte frammanad av tokbesked utan bara ren frihet.

Ute på havet skall jag inta mitt bubbel och njuta av att hela hufvudstaden firar med mej in ett 2010

Stillsam högljudd röst strax inna julen

Vid det här laget har var eviga kotte på det norra halvklotet tröttnat på mina natura rapporter och jag skall nog bespara er från det...nog kanske...
Jag vill i alla fall högljutt deklarera att jag råkar befinna mej på en av de vackraste och mest magiska platserna på jorden. Bara så ni vet om ni nu ha råkat missuppfatta det tidigare!
Vitt vitt och överallt har ca 20 cm lagt sig som av dunaktiga vita hattflingor av snö. Den välsignade naturen har ordnat till det så att ca en halv meter snö har isolerat mitt palats från ostan västan nordan och jädran.

Säkerligen kan den som vill konstatera att min bild är oskarp, må så vara jag har ju inte helt blivit kompis med min lilla nya cooolpixel ännu.
Jag tränar, och han o jag delar många magiska ögonblick. Haha jag bytte ju, övergav honom som blev opålitlig och suddig dessutom rann hans skarphet ut i kanterna på någe vis...
Någon sa åt mej följande påstående vilket jag för ovanligheten kommer ihåg:
"Om din favoritkrog e stängd behöver det inte betyda att du skall gå hungrig hela livet!"
Märkligt hur man lägger på minnet vissa saker andra glömmer man obevekligen.
Senaste glömma -"Posta dina paket innan den 18 december för att de skall nå mottagaren innan jul"
Den här morssan stod fånigt ilsk när postkärringen menade att -ja nog kanske det kommer fram till nyår.....
Åååångesten är djuuup, det lilla barnet som på julaftonen gråter krokodiltårar över att inte få öppna kalsarna och strumporna av mamma. Den här mamman vågar påstå i en tillfällig morsk stund att han förmodligen bara är glad över att få slippa . Just det barnet vet att han fullkomligen kommer att drunkna av kärlek och kärlekspaket den dag morssan kommer nära honom.
Julen , den tycker jag inte om i år, men obevekligen kommer den.
Krampaktigt tvingar jag mej lägga in sill, titta på snören o papper...vete katten vem som skall slå in de fjuttiga gåvorna.
Jag skulle jag vilja ge dem:
No 1 En returbiljett, och studier för 2 år!, Den andra betala studierna för två år frammåt, Den tredje likaledes .och dessutom en ny cykel.
Klimatmötet och facebook.
Jag har en speciell feeling för de som aldrig på allvar insett vilken gåva facebook är.
De som pratar mest skit om den, är de som inte har en susning om vad det innebär att ha kontakt med nära och väldigt kära.= I Love Facebook
Klimatmötet,:
Vad är det för fel på att det bli varmare, just visar barometern "oväder i Baku" o temp: minus masssor!
Jag ser verkliger fram emot att ligga på bryggan o softa i bikini en julafton om några år!
Sillen ja ....anfall anbelangas asap!