Svin, älskare o sur ved!

Bilden är av mitt högt älskade lilla egna svin August, OBS han skall dock aldrig få förväxlas med andra Riktiga svin jag skriver o babblar om!
Min chef, (hatar det ordet jag e chef över mej själv) råkar nu ha fått en ny sådan, sedan några månader, är som chefer skall vara, alla ingredienser äger hon, kunde ju lika väl varit en han! Nämda person har under den senste tiden 5 veckorna hälsat på mej 2 ggr! Ena gången då jag kastade ett Godmorgon i ansiktet på henne o den andra gången då jag skulle anteckna min handskrift under en arbetslista från Juni ifall den var korrekt! Gissa vad jag minns från juni!
Detta tillfälle skedde just då telefonerna fullkomligt glödde av svininfluensafrågoroch hysteriska människor och vi personalen inte hade en aaning om hur vi skulle agera! En svinmobiltelefon kastades mellan sekreterare städerska och någon sjuksköterska, ingen visste vad göra med den. Ingen info fanns att ge, vem skulle få vad när och hur. Genom att lägga min enorma parabol till högeröra nära en dörr som stod öppen kunde jag dock skönja en viss form av diskussion och därigenom införskaffa mej lite info!
"Kan du vara i luckan 2 timmar" är en annan rolig företeelse fråga. Jag älskar att ha kontakt med folk, svara på frågor och hjälpa, Under de här mycket intensiva pandemitiderna kan det dock medföra vissa problem. Varje fråga måste nogsamt svaras, och jag vet inte, inte ens läkarna vet ibland vem som hör till "riskkgrupperna" Jag vill lova er att det ibland kan vara svårt att hålla minen då personerna framför mej hävdar sig höra till riskgruppen pga långvariga hemorrojder alt öron besvär, eller mormors moster har hjärtfel som jag dricker kaffe med varje torsdag.... dessa två timmar brukar dessutom oftast bli 6 minst.
Jag hade önskat att den chef jag har hade haft ETT enda sammakallande informationsmöte ang handledning och info för alla frågor kring Svininfluensan!
I afton tar jag till rikets radiokanal som har utlyst en hel timme för frågor kring detta!
//Va de jag som för 5 år sedan sa -" jag skall aldrig jobba inom sjukvården igen....."// minns inte....
Älskare, det är en sådan som kommer och älskar men inte kan älska. En s.k. festman, hmmmm jag behöver inte en sån just nu!
Sur ved är inte rolig, den luktar illa osar och uppför sig som min dator, slocknar så lätt och e svår att få igång. Jag gillar inte sur ved, usla chefer och älskare!
Gapskratt, det finns av alla delarna mer eller mindre och idag har jag murat källaren! God afton imorgon kommer det en ny torsdag!

Så olika

..kan dessa två grannländer vara! Menar nu både det i väst och det i söder. Jag har det senaste året fått ta del av folket i söder, dessa stolta Ester som alla bär hela sin historia innanför sina uniformer. Då jag i helgen vistade ett rent Estniskt flytetyg blev det ännu mer uppenbart än tidigare. Så fullkomligt olika är dessa de från Sverige och de från Estland. Finnarna är nog någonting mittemellan, men mer besläktade med den Estniska folket, eller tvärtom. Stolta raka i ryggen, vana att få starta från början.
" En dag skall jag rycka upp ankaret o bara flyta med vågorna" Jag lyssnar åter o åter på min favorit Peter L Marc, han har varit just där mittemellan alla dessa länder o alla tankarna.
" Jag såg inte mörkret då, det jag sen skulle få bära" är andra fina rader.
Mörka moln röjde över min horisont för några dagar sedan, och jag har idag svårt att förstå mej själv, att jag varit en annan, någon helt annan under några år.
Märkte till min förskräckelse hur lätt det var att ramla in i den "gamla rollen" som med-beroende! Jag antar att det tar en tid innan man kan stå rak och låta fulheter rinna av en obemärkt!
Man skaffar sig skydd och jag gapskrattade när jag såg den finurliga Estniska uppfinningen för läckage!
Vem tog vattnet är någonting annat jag fundrade över. Havet har på något sätt försvunnit. Min strandlinje ligger till havs och det i sin tur betyder att jag har såå mycket mer areal i ägande rätt!
Låg vatten skall ju betyda högtryck men just nu undrar jag vart vädret vill komma! Det borde ju bli vinter, och ju fortare den kommer destu fortare kommer den våren jag så varmt saknar just nu.
Men gott folk vintern är så varmt välkommen den med. Jag läser dagboksanteckningar från ett år tillbaka och njuter av min absoluta frihet idag! Jag är på väg!
Idag ägnar jag en tanke på alla storartade ungar! (Trots att det är farsdag) Det finns förutom mina tre, ytterligare tre som jag beundrar mycket! Maria Patrik o Emelie!

Trassel

Läste genom div av mina tidigare inlägg och tycker det har varit lite väl mycket stön och stånk, alltså behövde jag nu skutta till några rader för att vända på steken.
Trasslet på golvet skall jag reda upp, korvarna som syns längs golvlisterna o i taket skall jag snida till så de inte syns.

Korvarna kom sig av ett tappert försök till isolering med skum, det hamnade ju inte alls bara där det skulle utan i både håret o på div persedlar o där sitter det fint fast.




Idag efter en tuff influenssa tokig arbetsvecka. Ett fullkomligt Las Vegas råder bland människor som lägger hela sin tro på vaccinet, och nu skall jag om en stund ut och gunga på söderhavet igen, nu på en ny skuta, en snabbare och nyare.

Kent har igen lättat mitt sinne efter en liten vinterhicka på eftermiddagen. Jag undrar om jag kan skicka lite fisksoppa åt honom han är värd allt guld jag har just nu.

Nu skall jag rulla österut med min lilla blå som idag iklätt sig en lite sliten men dock, vintermundering.
Det var lite "råisigt" igår på kvällen. Den lilla blå o jag kom knappt upp för backen efter färjan o ALLA körde om oss, tom de där riktigt skruttiga 60 tals lastfordonen.....sånt e inte kul alls!
Månen lyste så här vackert igår kväll f.ö. så nog finns det små ljusglimtar hela tiden.

Blablabla

os de
Just när man borde vara så satans glad lycklig och framåt. Man borde vara själaglad och hurtig då ramlar fan hela jävla världen över en o man bara sväääär, man... läs jag!
Jag svär över allt, presis allt just nu och har ingen lust att ens försöka vara så där prutthurtig någonstans inte ens i text!
Jag är förbannad, helt ursinnig över allt men mest naturligtvis på mej själv, jag är en sådan fullkomligt komplett idiot, undrar hur fankken jag överhuvudtaget fått äran att konfrontera mej själv med mej.
Varför hindrade ingen mej för si så där 50 år sedan. Jag har inga studieskulder skulle jag själv säga, ja det säger väl allt, det har inte fiskmåsarna heller.
Varför i helvete har jag inte kunnat kamma till mej för läääänge länge sedan, varför har jag ingen snickare som står i givakt i skogsbrynet, var är bilmekanikern som dyrkar mej så han ser till att jag har ett åkdon som inte gnisslar o lever fan och var finns han som tycker att lilla pluttinuttan såklart borde ha vinterdäck på bilen...för att han är rädd om mej.
Jaaaaaa jag vet att skulle mina ungar kunna hava den ekonomin skulle de direkt se till att morssan levde några år till men jag är vuxen! Ja jag är väl det...eller är jag o i så fall om inte när blir jag det ...och varför i så fall, ja just det.... för att planera lite bättre, leva lite förnuftigare....MORRRR
"Älskat över förnuftets gränser" vet ni vad det betyder? Jag vet!
Bara idioter följer nåt sånt, eller de som har ett fett bankkonto!
Jag sällar mej till den förra skaran och som min högt ärade dotter säger man ÅNGRAR INTE det man gjort snarare skulle man ångra det man aldrig vågare!
Skall söka nytt arbete from nyårsaftonen, då någon ful eländig stjärna i raseborg avser att kunna ta min plats, de anser dessutom att jag under minst en månad skall skola in denna eländes tant, GLÖM DET säger jag ba! Jag skall lära denna skata enbart FEL! Alla fel man bara kan göra skall jag lära henne, hon vill ju inte "flytta" med sin arbetsplats några hundra meter norrut .....Så är de dessa Ekenäs bor!
Älska som jag älskat, livet stunden, och jag skäms inte ett "juta" för att nerteckna det, jag har följt stunden, lusten och ingivelsen.

Den senaste har jag antagligen älskat mest eftersom ingenting fanns på plats hos den, men jag har ju alltid dragits av det annorlunda!
Fortfarande är min favoritmelodi "Nothing Else Matters" av Metallica, just den balladen var ju gjord just för mej för många år sedan.
Jag har älskat och lärt mej älska djupt o innerligt utan eftertanke...nej inte speciellt intelliget men ändock nöjd!
Jag har älskat utan att den jag gett min kärlek till besvarat denna, men fortsatt oavsett driven av en urgrundskraft som kan kallas TRO! Jag tror ännu och kommer att fortsätta tro! Jag vet att min drivkraft är kärlek och bara den kommer jag att tro på! Oberoende om detta leder till ekonomisk ruin eller absolut mental misär, jag har följt min övertygelse.
Jag vill inte ha någonting ogjort hittills i mitt liv, det är ju det som byggt mej !
Jag minns med glädje lilla August han som föjde mej o skrek efter mej när han blev efter, jag minns Corvettens magiska brummande när den förde mej till Öland i solnedgången, jag minns dofterna av de småländska slätterna när solen dalade och kryddorna i Ramkvilla som förgyllde måltiderna, rosorna som efter 20 år åter blommade, kräftorna rasslande i hinken, ämbaret, innan de förpassades i frysfacket av mammas kylskåp, o senare dofterna av kräftorna nykokade i det nya fina köket.
Nu skall jag isolera huset, en gång till, jag behöver göra det! Båten är inpackad i presenning förberedd för en ny vinter och jag e heligt trött på mej själv och mörkret just nu!

Det är int så svårt!

Allt är så enkelt, egentligen, ändå kan allt va sååå motigt.
Så mycket vackert och där emellan såå fult, grått och trist. Mina små hurrarop, mina vackra tankar och underbara utsikter kan te sig så fjuttiga mörka och dystra, men ack så skriver man ju icke, sade någon poet.
"-Så skola man ej uttrycka sig emedan detta främjar de outgrundliga mörkren i sinnet".
Ja må han då vila i sitt eget mörker tänker jag , och ändå har han ju lite rätt.
Jag är ändå glad åt att ansiktet inte alltid speglar själen, på det viset kan man behålla lite hemliga rum för sig själv. Ja jag har nog antagligen grottat in mej, vilket jag så mycket längtat efter i många år, eller så kallas det egentligen, Vila.
Nu: Mysfaktorn är hög, jag längtar varje dag efter stunderna med mej själv, jävligt roliga än så länge, eldar i brasan svär över fuktig ved, kikar varje em. under pallen där tandemfällorna samlar in skogens små rara möss.
Snälla söta musar gå någon annastans, hos mej döööör ni ju!
Jag är inte rädd för mörkret, förstår inte alls varför någon kan vara det! Det tryggaste jag vet är att försiktigt över våta klippor kliva ut på bryggan och insupa stunden. Stillheten tystnaden eller stormen, ljuden plasket, rasslet, jag vet ju att det bara finns djur runt om mej. Jag kan inte tänka mej en tryggare plats än den jag just nu befinner mej på, i, under!
Helgen ombord på skeppet var lika roligt som alltid, nya människor samma kommentarer och samma kärvänliga jargong mellan besättningen. Den här gången fick jag en helt egen flaska för taisting bara för mej, bubbel....de har ju lärt sig nu!
Fredagens lilla sessiour med mina tre barn, cyber ungarna, en på skype från Dublin, en på telefon från Stockholm, och en irl, hade överraskat sin mor på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mej. Jag blev så själaglad över den helt oväntade lyx pryl, min nya vän en Coolpix L100 Nikon kamera.
Jag har inte förtjänat dessa tre diamanter, hur blev de så?
Fortsätter ödmjukt tacksamt, nu med nya dokumentations möjligheter.
Tack mina tre ungar!

Signe Larssons eviga ögonblick.

För lite drygt ett år sedan hade jag ett par mycket givande och fina samtal med reg. Jan Troell. Hans storhet fanns även i hans ord kunde jag upptäcka, då han mycket rart och generöst berättade lite skrattande att även han höll på med en produktion som handlade om en Signe Larsson, han lyssnade intresserat på mina ord men berättade lite mer detaljer om sin prod och jag visste omedelbart att här skulle jag inte komma o klampa in, han hade varit före mej, som den store man han redan var.
Nu långt senare har jag en lång kväll kunnat njuta av hans hela produktion och kan inte annat än att niga vörnadsfullt och kontatera att han gjorde DET!
Just så som jag hade velat se Vår Signe bli framställd, Just med den stämmningen, ljuset, musiken och den informationen om tiden som jag velat se en prod om Signe Larsson men i mitt fall som Per Hasselbergs älskarinna och stora kärlek. En helt annan Signe med andra ord. Jag accepterade då och i synnerhet nu Jans påståenden och påpekanden i våra samtal, och idag när jag sett resultatet ännu mer.
Signe Larsson alias Näckrosen är inte död, trots att en produktion i Film format ännu inte sett dagens ljus, men hon lever i historien. Signe Larssons barnbarns barn har nyligen träffats i Amerika dit hon flyttade efter sin dotter Julias födelse och Per Hasselbergs död.
Signe Larssons barnbarns barn har nu träffats både ättlingar av Julia Hasselberg och hennes nya 4 barn i Amerika, dessa som inte haft en aning om varandra tills för drygt ett år sedan.
Fortsätter skriva ner historien som är mer spännade än filmen om den andra Signe Larsson vars eviga ögonblick blivit film.

Dagarna går ut på att jaga ljuset, galopperar runt och försöker hinna med allt innan någon lägger ner mörkret på udden, konstigt nog blir det aldrig riktig mörkt här ute, man ser alltid olika skuggor, och mitt vardagsrum är som en tavla i olika ljus. Tavlan finns till påseende morgon afton som natt i olika skepnader varje gång.
Upptäkte att jag inte uppdaterat sidan på över en månad, skrivstunden har inte infunnit sig tillräkligt länge för att dokumentera någonting trots att mycket har hänt.Roadtrippen i de Maroccanska bergen och längs kusterna var obeskrivbar, och vansinnigt rolig, dessutom lärorik. Att resa med två vänner riktiga vänner är en gåva flera borde kunna få uppleva. Som en lärorik detalj efter resan var att jag förstod hur man isolerar sina kojor på ett bra sätt *L* Nu har jag rotat fram alla morssans och släktingars gamla mattor, och gjort lapptäcken högt och lågt. jädrar vad det har blivit gott och ombonat omkring mej och mina möss som jag tar livet av koncekvent varje dag! Nu ser jag framm emot att några andra sköter avlivningen av de fyrfota större skadedjuren i omgivningarna, typ hjortarna. Jag tror deras enda sysselsättning är att kopulera sig! Däremot kan fiskarna få föröka sig allt vad de kan och hinner. Tjuvfiskarna kan dra till andra jaktmarker och det har jag med stor förtjusning, och milt hat visat dem!
Förbereder mig för en fin varm solig vinter och det är bara för att jag tror det kommer en skitbra vår så småningom.
Här var det ingen bild uppladdad beroende på ett sk. skärgårds nätkontaktverksatansuselt...men tar det en annan gång!
Vaxade min pärla idag , tack gode Gud Kent att jag har henne kvar!

Ögonblick

Nyss skrotade jag i strand brynet, jag plockade lingon, det brukar jag då aldrig göra, men nu gjorde jag det.
Det är mycket jag inte "brukar" men nu gör jag det, är det månne att man ger sig TID, eller är det överlevnaden, grundinstinkterna som ploppar upp. "Överleva vintern"
Jag har en teori.
Lever man nära naturen, med naturen, i naturen, eliminerar man det man inte behöver, man plockar bort det onödiga på något underligt vis.
Jag skapar mej den tiden jag behöver för de saker jag anser är viktiga helt enkelt. Så enkelt är det!
När jag satt vid stranden och lät lingonen ramla ner i handflatan tänkte jag på hur jag mådde för 26 år sedan. Tjyvens och helt ärligt var jag helt väck just då, MEN å andra sidan gav jag liv några timmar senare. Det största underverket på denna jord såg världen den 15 sept 1983. Jag lyckades med bedriften att ge liv till ett par underverk till och dessa har på inget vis en mindre betydelse, men då visste jag ju redan vad det handlade om. Att just mina tre eller våra då...urs Kalle, är de bästa, vet ju hela världen redan och i synnerhet de, så jag lämnar den avdelningen "morssadravel"

Jag fångade de sista solstrålarna plockade in lite björknäver som tände, kokade potatisen jag fick av en snäll öbo på Bastholmen. Han kom förrästen med de fetaste finaste abborrarna på lördagen, som blev en delikatess för alla gäster runt bordet.

På lördag morgon strax efter 6 satte jag mej vid stranden med kameran o kaffet, jag ville föreviga ögonblicken. Jag vände kameran mot huset som låg inbäddat i morgonstrålarna och knäppte av en serie vackra bilder. En stund senare när jag ladde upp bilderna fick jag hicka. Undrar hur detta horrorhus kom in i min lilla apparat.

Eftersom ögonblicken äro oändliga och sagolika ibland, kommer jag antagligen att fortsätta nerteckna stunder som utspelar sig på min udde. Vintern lär bli lång och jag kommer att sakna alla vänner jag har på avstånd men paradoxalt nog kommer mina viktigaste element i tillvaron bestå av tekniken.

Visst är livet bra konstigt iallafall. Datorn, telefonen, bilen och lite till kommer iallafall att göra livet enklare.
Målar livet vitt och njuter, och sjunger tillsammans med Patrik Isaksson just i kväll.
Nu skall jag göra det jag njuter ohejdat av, dricka mitt te o äta knäckebröd i sängen, smaska ohejdat och smula och till detta Theodor Kalifatides de sju timmarna i paradiset ( haha mina är inte räknade *L*