Vitt ute o vitt inne

" Skapa dej ett vitt rum" sa hon. Hon som e så förbaskat klok jämt... Ja och så traskade jag alltså iväg o bad den glada hurtiga mannen om vitt som om han nu visste att även mitt sinne skulle bli ljusare med färgen.
Han plockade fram just den nyansen, just den sammansättningen jag behövde. Snabbtorkande, täckande, och väldoftande. Som balsam i en haltande själ.
Jag målar och använder penseln till mer än vad man med ögat kan se. Jag täcker över, skapar och njuter av ett hantverk så simpelt men samtidigt så genialt och genuint.
Isen bär, jag gick efter Elviras spår. Om isen håller älgen Elvira så håller den nog mej också. Det är ju alldeles otroligt att promenera där alla kommer rusande sommartid med sina svindyra törstiga åkdon av de mest otroliga slag.
Just nu är farleden bara min, (ja o Elviras då) och jag funderade på om inte ändå just den här tiden är den allra bästa.
Men ett stort mysterium har jag upptäckt. Det lyser i en stuga på motsatta sidan fjärden. Vem sitter där i kojan var ingen bott på många många år och månne han tänker samma tanke just nu.

Is kjolar

Det här våren kommer mina texter antagligen att bli en enda lång beskrivning av naturens framfart och magiska väsen. Det är oundvikligt eftersom jag alltid tidigare också njutit av underverk, men nu i synnerhet. Jag kommer att vara dels beroende av vad som händer utanför fönstret och dessutom synnerligen påverkad av en ny vår som enlig tidigare vetenskaper kommer att komma.
Idag minus 10 grader, kristallklart. Bilden är från Drumsöstranden.

Om -start

Det är en rätt fashinerande känsla att ha möjlighet att starta allt på nytt.
Att få gå tillbaka till ruta ett och starta allt från schratch. Nja det är ju inte så många som frivilligt väljer den lösningen. Oftast behövs det någon händelse som gör att det deffinitva beslutet blir en realitet. Det kan handla om en destruktiv tillvaro som enbart generar olycka, och då kan den slutliga punkten läggas av en plötslig insikt kanske som resultat av något som gör ont rent fysiskt. Det kan handla om en ständig mörker tillvaro och en acocial existens. En dag vet du att trots att du gjort allt i din makt, trots att du försökt genomföra omöjligheter och trots att du med dina sinnesfulla bruk anser att det du gjort drivits av genuin kärlek, och en i grunden uppriktig omsorg och tillit, inte räcker för att fortsätta leva så.
Visst gör det ont när knoppar brister, Fru Boje, men de knopparna brister ju så småningom ut i doftande blomster. Visst gör de ju ont när blommorna ramlar av och dör trots att du vattnat och vårdat dem och så gärna vill se dem leva lite till. Det gör ont att se sin egen litenhet och sin oförmåga att kunna påverka det man absolut inte kan. Visst gör det ont att starta om, men det är också en möjlighet att plantera nya blomster som förhoppningsvis blommar både längre och vackrare.

Sprickor i skrovet

Sprickor i skrovet satte P för Ericsson 3!
Jaha, en annan ha varit van med sånt redan länge, och man skulle vara själalycklig om det stannade bara vid det. Dessutom har det nu inte hindrat att man rullat vidare i både stormar och blixtnedslag. Men nu när hela kölen hotar släppa i alla fogar och rodret redan föll av för något år sedan, får man kanske börja fundera vilken hamn som kunde vara fridfullast. Men å andra sidan som Paulo Coelho säger, en skuta som ligger i hamn skall bara rustas för nästa tur.
Nja mina filosofier sträcker sig inte så långt just nu och inte blir de intelligentare heller så jag skall fundera på om inte en stadsdirektör just nu skulle behöva mej guppande vid hans sida på hans arbetsplats.
Det där med Personlig assistent har jag prövat på rätt länge så jag vill kalla det praktisk lång dyr erfarenhet. Va va sa jag nåt idag igen eller tänkte jag bara högt !

Dimman rullade in

Dimman lade sig som ett soft, mjukt täcke över huset. Efter det att dimman spökligt rullat in sjönk temperaturen, den formligen rasade i takt med att jag tog mina sista vedklabbar, och då brakade blåsten västerifrån in. Stormen har rasat inatt och jag har gjort rensning i tankarnas vrår. Mycket har legat gömt och glömt, och jag har ingen lust att plocka fram dem i dagsljuset. Det oaktat blir det solsken igen.

Ingen ide

Det e just ingen ide det här just nu. Har försökt föra över bilder, försökt läsa information, letat dito men varje klick tar " hinna gå runt holmen" i tid. Mao ett rätt frustrerande företag. Jag hade till och med teorier om de där signalerna i cybern frusit fast någonstans för ju kallare det blev utanför dörren ju långsammare gick hela min arma skriv apparat. Det enda trösten just nu är att det är sagolikt vackert ute, alltså om det inte var kolsvart. Så var det med det...MORRR

Parasiter skall icke matas

Efter att ha vistats några dagar i Halmstad hos en gammal farbror, behöver jag skriva ner några ord. Att livet flyr oss är säkert som ammen i kyrkan, men det är så fruktansvärt plågsamt att uppleva hur svårt det kan vara. Hur jäkligt kan livet te sig när det har bestämt sig för att försvinna. Jag MÅSTE skriva om detta eftersom alla tankar kring livet och döden är så närvarande i allt vi gör.

Vår mammas sista månader var enbart en plåga för henne, hon kunde aldrig förstå varför ingen kunde avsluta hennes liv eftersom hon själv ville det. När kroppen ger upp, och inte vill vara med i rumban mera varför skall då resten vara tvungen att sakta ovärdigt braka ihop.
Gamla Farbor i Halmstad kämpar med det sista han har och varje andetag är en kamp för att kunna upprätthålla sin självkänsla, sin heder, sitt JAG. Hans kropp tynar sakta bort, bortom hans vilja vägrar den vara med. Att på sidan om se på och inte kunna påverka är vidrigt.
VI VET ATT vi skall dö, men vem i helsike bestämmer att det skall gå till på ett så jävligt sätt. Jag tycker djuren, våra husdjur behandlas värdigare, vi är tillåtna att avsluta deras liv när vi ser att de mår dåligt av att leva.
NEJ jag vill inte ta livet av någon men jag undrar vilka makter har tillåtelse att behandla livet på detta sätt. Och nu skall jag ta tag i LIVET, jag lägger död och förintelse och illamående bakom mej. Jag skall vara glad tills jag dör, och parasiter skall inte matas!