Studenter

I mitt runda råddiga liv vet jag att jag har luckor, pinsamma kunskapsluckor som jag borde veta, borde ha fyllt i för årtionden sedan. Det konstiga att jag nuförtiden inte blir bedrövad av att upptäcka dem, utan jag blir bara glad när jag fyller dem. Min barn har fyller så gärna på de mest pinsamma av dem, jag vågar ju fråga dem sånt jag inte vet och annors skäms över...
Att vara abiturient känner jag till, att bli äldst i skolan när abina börjar plugga till sina studentexamen vet jag också. Men att det firas och har firats med sådan gammal tradition hade jag nog inte en aning om. Karnevalsyran i februari i Helsingfors när alla abiturienter samlas i sina lastbilar och kör i konvoj genom Helsingfors är otrolig. Som barn har jag stått vid vägkanterna och betraktat alla studenter och försökt fånga karameller de kastat. Detta sker alltså enligt gammal tradition den dagen man slutar i skolan och börjar läsa till studentproven. Dagen efter då årskull -nästa års abiturient alltså är äldst i skolan firas med en bal som liknar slottsfesterna. man dansar för sina skolkamrater, man dansar för sina lärare och elever och föräldrar. Flickorna bär nuförtiden kreationer som liknar mer en Oscarsgalautstyrsel och pojkarna, de unga taniga bär frack. Många sin allra första, lånade kanske. Jag fick äran att sitta med på läktaren och beskåda denna dans i en skola. Jag grät och skrattade, det var stort, med stora bokstäver. Rörande fashinerande och mycket vackert. Ungdomarna hade under lång tid övat in alla gamla danser man kan tänka sig, polonese, vals och andra sällskapsdanser man dansade för länge sedan.
Jag blev rikare, på alla plan, det var en upplevelse. Jag vet också varför jag aldrig varit med om det tidigare. Jag själv ansågs inte tillräkligt fiffig för att få gå i skolan så länge utan skickades helt resolut utomlands, då mina föräldrar ansåg det mer lärorikt och förmodligen behövde de vila från en flipprig 17 åring vid den tiden. Följdaktligen fick jag ingen vit mössa heller och missade just den här biten av upplevelser...haha men jag lärde mej nog annat, som mina föräldrar kanske inte räknat med...Studentskrivningarna är en annan historia jag inte tänker skriva om, men i Finland finns de kvar, de rejäla, internationellt gångbara, hederliga studentskrivningarna.
Grisen har förrästen tappat bort sin midja medan jag tittade på dansande ungdomar bla, det har f.ö. jag också gjort. Skall försöka hitta den någonstans. Jag börjar med min!