Kirikou

Bilden är av kölvattnet på ett isigt hav mellan Estland o Finland!
Jag vet nog hur man blir med barn, jag vet också att skulle barnen alltid planeras skulle betydligt färre barn ha blivit födda här på jorden.
Sedan några månader har jag blivit bekant med tanken om mormoderskapet.
Vi tre, tant brun tant grön o tant gredelin har sedan en tid vetat om att en av oss, skall bli nåt som i skrift o tanke verkar göra oss mycket äldre....vilket vi ju inte vill ...eller.... Mormor , blotta ordet innebär ju ansvar ålder visdom, eftertanke, gungstol, stickor, gulliga bilder i telefon, och framför allt ett evigt babblande om hur det nya livet helt raderar ens eget...dvs barnbarnets existens gör att mormodern blir en pest o pina för sin omgivning.
Just i dagarna har iallafall en av de Marockanska highway tanterna blivit mormor och vi andra två har med magknip o värkar följt med hela förlossningsprocessen, som tagit sina tappra 5 dygn i tid.
Puh, det är med vånda den lilla ungen idag blivit mor, en liten Kirikou, som enligt den stolta mormodern har lurviga öron,sett dagens ljus. Denna vackra januari dag har alltså en ny liten människa fötts. Kiriku kommer att få ett par gula Marocko tofflor kan jag avslöja, vilka de andra roadtrippande tanterna varit med o valt.

I morgon några år tidigare föddes en annan unge. Han var välkommen som tredje unge i en samlad mycket lycklig liten enhet, en familj. Han kom att förändras från en ganska enveten energiskt godlynt lillebror, till en energisk godhjärtad, varm och mycket sensibel konstnär som alltid ser lösningar och utmaningar i allt. Han balanserar på kanten till det helgalna, samtidigt som han vilar tryggt i sin totalt ingrodda konservativa syn på det mesta. Han mao helt osannolikt underbar i sin helhet. Jag skall gratulera honom också.
Jag själv har ingen aning om var jag befinner mig egentligen, kanske i mitten av alltihop, vilket jag också önskar.
Året har startat intensivt och jag hoppas jag kan avvara tid för alla färger i år, jag har ett stort behov av att måla, men momentalt består behoven av att värma upp mej själv.
Jag tyckte nog det var lite svalt i natt då jag inträdde igon, pysslade och packade upp ända tills jag kastade en blick på termometern, jag fick en smärre släng av Beirut Gahza, helgalet!
7 grader!!
Jag störtade i säng där var värmen +++ Vad skulle en stackars kvinna göra utan uppfinningen värmemadrass!!!
Äsch nu drar jag västerut, "Go West" som Per säger, nu skall jag bara drischa några dar!
o pussa på ungar! Maria ja på dej med *L*
O förrästen Peppe o Susanna, jag kommer, ba så ni vet!