torsdag 13 mars 2008
En hypotes
En hypotes är ett antagande (eller premiss) om hur två eller flera begrepp är relaterade till varandra.
Alltså ett sorts antagande om verkligheten. ...
En hypotetisk historia:
Om vi nu leker med tanken antar att följande skulle ske.
En kvinna ställs inför ett faktum. Ett av hennes barn, en dotter runt 20 år anser att mamman skall vara med och betala ett skönhetsingrepp. Detta barn har ingen inkomst vilket inte heller mamman har. Barnets skönhetsfel syns inte någon annastans än i barnets eget huvud, mao omärkt för all omgivning. Mamman undrar över situationen. Vad säger jag till mamman?
Jo följande: Söta rara idiot, nu räcker det väl, vill det lilla barnet göra detta skall hon självklart genomföra det, eftersom hon anser det skapar ett sk. lidande, MEN en självklarhet är ju att hon själv betalar för det. Barnet är inte sjukt, detta är inte ett handikapp, detta är enbart ett icke för andra skönjbart "fel". Mao en fix ide som dottern anser skall åtgärdas. Jag anser att det inte ligger under en mammas förpliktelser, i synnerhet i detta fallet eftersom mamman inte själv har pengar.
Lek med tanken no 2:
En kvinna vars studerande son ber sin mor om en borgensförpliktelse till inköp av en motorcykel. Kvinnan hade i många år arbetat med att rehabilitera ungdomar som skadats allvarligt vid bla motorcyckelolyckor och hon ansåg även vid detta tillfälle bortsett olyckrisken att barnets ekonomi antagligen inte klarat av ett inköp av ett fordon av det här slaget.
Kvinnan satt mitt emot mej och var bedrövad. Hon var ledsen och nerslagen.
Jag kallade henne idiot en gång till och ansåg att hon skulle skärpa sig!
Hon tittade bort.
Plötsligt förstod jag vad det hela handlade om, det handlade inte om pengar, det handlade inte om att neka sin barn någonting utan det handlade om något mycket värre.
Hon satt plötsligt med en visshet om att det var hon själv som hade uppfostrat dessa barn, och hon skämdes! Hon hade ju alltid varit så stolt över dem!
Nu kallade jag inte henne idiot, jag gav henne en näsduk! Det regnade ute.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men mamma.. Inte skall du tänka så! Det är faktiskt inte så! Bara ibland kan man ha lite otur när man tänker, och det är nog inte du i det här fallet... nog är inte mitt exempel nedskrivet än.. men om du skulle undrat varför den här kvinnan inte på stört hade sagt ja till barnen.. så skulle du kunnat dra slutsatsen att den här mamman är helt satans bra i sporten curling också!...
Så upp med hakan ,skicka alla curlingföräldrar till bootcamp så de får reda på vad men måste veta i livet.. :)
Puss!
Och tack för veckan som var! =)
Skicka en kommentar